KEDJEDANS 42 org. i den katolska S:t Ansgars kirke i Khmn, där han sedan, efter prästutbildning i Rom, verkat som präst. Verk: 2 symf. op. 2 och 3 (1939, 40), parafras över Kong Christian stod... op. 5, var. över Höjt paa en gren en krage o. a. ork.-verk; 6 små improvisationer för piano op. 1, 4 pianostycken op. 4, Pezzo sinfonico op. 9 o. a. pianostycken; 1 pezzi per violini solo op. 6; 3 Im-provisazioni op. 7, Parafrase over gregorianske motiver op. 10, Variazioni sopra »In dulci ju-bilo» op. 14 o. a. orgelstycken; julkantat, manskörsånger m. m. H. G. Kedjedans ->Långdans. Keil [ked], A 1 f r e d o, portugisisk tonsättare (1850—1907), en av de främsta representanterna för den nyare portugisiska musiken. K:s operor ha haft stor framgång i Lissabon, och hans sång A Portugueza blev 1911 antagen som den nya republikens nationalhymn. H. M-g Keil [kaU], Gerda (G er di) Maria, tysk sångerska, alt (f. 1921 25/3), fördelaktigt känd genom sin klangsköna, väl-behandlade stämma. K., som stud, vid MH i Frankfurt a. M., kom efter andra världskriget till Sverige och slog igenom vid konsertframförande av Montever-dis Orfeo i Norrköping 1948. Hon har därefter framträtt vid egna romansaftnar och i radio m. m. H. M-g Keilberth [ka^l-J, J o s e p h, tysk dirigent (f. 1908 19/«), en av de främsta yngre i Tyskland, 1951 kallad till ledare för Philharm. Orch. i Hamburg. K., som varit statskapellm. vid operan i Karlsruhe och verkat i Praha (Prag), var från 1945 ledare för Sächsische Staatskapelle i Dresden och 1948—50 operachef där; sedan sistn. år är han knuten till Staatsoper i Berlin. G. P. Keironomi' ->Cheironomi. Keiser (Kaiser, Kayser) [ka1'-], Reinhard, tysk tonsättare (1674—1739), under flera perioder verksam i Hamburg, vars operascen han förde fram till en av de ledande i Tyskland. K;s sceniska verk, mer än ett hundratal (22 bevarade), höra till de bästa i Tyskland under 1600- och början av 1700-t. Efter stud, vid Thomas-skolan i Leipzig under Schelle kom K. till Braunschweig, där Kusser var kapellm. och där bl. a. hans opera Basilius uppfördes 1693. S. å. reste bägge till Hamburg, men redan 1695 lämnade Kusser staden, och K. blev den ledande (1703—06 innehade han själv teatern). Åren 1706—09 uppehöll han sig i Weissenfels, 1717 i Khmn och 1719—21 vid det württembergska hovet i Lud-wigsburg, varefter han 1722 återkom till Khmn och tjänstgjorde 1723—28 som kungl. hovkapellm. Sina sista år framlevde K. som dom-kyrkokantor i Hamburg. Sin viktigaste insats som tonsättare gjorde K. som fulländaren av den stora ty. barockoperan. I viss mån kan han även sägas vara en förelöpare till Mozart i återgivandet av galanta scener och kärleksscener. Hans styrka låg emellertid även i den dramatiska framställningen och en aldrig sinande uppfinningsförmåga. — Någon nyskapare blev K. dock ej, och någon skola kom han därför icke att bilda, men han utövade ett starkt inflytande på bl. a. Händel, som 1703—06 vistades i Hamburg, särsk. genom operan Octavia (1705). K:s många sceniska verk uppvisa en ganska likartad struktur och uppbyggnad med den it. operan som mönster; dock spåras även inflytande från fr. opera i form av kör- och balettinslag och från tysk musik i form av visartade partier. K. skrev även icke-scenisk musik. Solokantaten med tysk text föreligger hos honom fär-digutbildad, och han komp, musik till H. Me-nantes Der blutige und sterbende Jesus (1704) och B. H. Brockes’ passionstext. I sina oratorier, t. ex. Der siegende David (1728), anknyter K. till it. förebilder. Verk i nytr.: Den komiska operan Der lae-cherliche Printz Jodelet (1726?; utg. av F. Zel-ler och R. Eitner i PÄPTM 18), operan Octavia (1705; utg. av F. Chrysander och M. Seiffert, suppl. 6 till Händel-Gesellschafts utgåva), operan Croesus (1710; omarb. 1730) och utvalda satser ur ariesaml. L’inganno fedele (1714), utg. av Max Schneider i DDT 37/38. I UUB förvaras Componimenti musicali, oder teutsche und italiänische Arien... (1706) samt ms. — Fullst. verkfört, i VJ 1890, sid. 196 ff. (suppl. i Eitner). Litt.: E. O. Lindner, Die erste stehende deut-sche Oper (1855); F. Chrysander, G. F. Händel (bd 1, 1858); F. A. Voigt, R. K. (i VJ 1890); H. Leichtentritt, R. K. in seinen Opern... (diss. 1901); Max Schneider i DDT 37/38 (1912); R. Petzoldt, Die Kirchenkompositionen und weltlichen Kantaten R. K:s... (diss. 1933). I. S. Kejsarinnan Maria Theresia, ty. Die Kaiserin, operett i 3 akter av L. Fall, till text av J. Brammer och A. Grünwald efter F. von Schönthan. Uppförd ffg.: Berlin 1915; Sthlm 1917; Khmn 1918; Oslo 1919; Hfors s. å. — Huvudroller: Kejsarinnan Maria Theresia (sopran), Franz av Lothringen (tenor), Bichette (sopran), Pepi (tenor), greve Kaunitz (bas), grevinnan Fuchs (mezzosopran). 231 232