KAYSER dium, som torde ha varit förhärskande i medeltida organumpraxis till år 1200. De egenartade analogierna mellan K:s flerst. folkvisor och västerländsk organum och tidig medeltida motett tyda på ett hist. samband dem emellan. Vilket detta varit låter sig f. n. ännu ej avgöra. Icke minst den omständigheten att flerstämmigheten är belagd i Georgien redan under 800-t. synes dock tala för att eur. medeltid tillägnat sig kaukasisk teknik. Jämförande art.: Tiflis. Litt.: B. Korganov, Mestvirebi, die Trouba-doure des K. (i SIMG 1899/1900); R. Lach, Ge-sänge russischer Kriegsgefangener, 3:1: Georgi-sche Gesänge (1930); V. Beljajev, The folk-music of Georgia (i MQ 1933); S. F. Nadel, Georgische Gesänge (s. å.); dens., Messungen an kauka-sischen Grifflochpfeifen (i Anthropos 1934); M. Schneider, Kaukasische Parallelen zur mittel-alterlichen Mehrstimmigkeit (i AM 1940). E.E. Kaul [ka°l], Oscar, tysk musikhisto-riker (f. 1885 11/io), blev 1928 prof, vid univ. och 1930 dir. för MK i Würzburg. K. har utbildats vid MK i Köln och stud, musikvetenskap för Sandberger m. fl.; dr phil. 1911. Skrifter: Die Vokalwerke Anton Rosettis (diss. 1911), Geschichte der Würzburger Hofmusik im 18. Jahrh. (1924), Die Klaviervariationswerke von Johannes Brahms (i A. Sandberger-Festschrift 1924), Athanasius Kircher (1931), Zur Musikgeschichte der ehem. Reichsstadt Schweinfurt (1935); utg. verk av Rosetti i DTB 12:1 och 25. O. S. Kaulbach-Scotta, Frida, ->Schytte. Kaun [ka°n], Hugo, tysk tonsättare (1863—1932), blev 1922 lärare i komp, vid Klindworth-Scharwenka-Kons. i Berlin. K. stud, vid MH i Berlin för Kiel m. fl. och var 1887—1902 lärare och dirig. i Milwaukee (USA). Skrev Harmonie- und Modulations-lehre (1915) och Aus meinem Leben (1931). Verk: Operorna Oliver Brown el. Der Pietist, Sappho (Leipzig 1917), Der Fremde (Dresden 1920), Menandra (Braunschweig 1925); symf. d-moll An mein Vaterland, c-moll, e-moll (1914), uvertyrer, symf. dikter, pianokons, ess-moll, c-moll; körverk, även m. ork. (bl. a. rekviem, 1922), kammar- och pianomusik, sånger o. a. Litt.: W. Altmann, H. K. (1906); G. R. Kru-se, H. K. (i Die Musik 1909/10). A. B. Kauppi [ka0'-], Johan Emil, finländsk tonsättare (1875—1930), verksam som pianist och teaterkapellm. i Tammerfors. Skicklig kantelespelare, utg. K. en skola för detta instrument. Verk: Operorna Nummisuutarit och Päivä-kummun pidot o. a. scenmusik; piano- och violinstycken, kör- och solosånger; salongsorkes-terarrangemang. A. F. Kavaljererna på Ekeby, it. I cavalieri di Ekebu, lyriskt drama i 4 akter av R. Zandonai, till text av A. Rossato efter Selma Lagerlöfs »Gösta Berlings saga». Uppförd ffg.: Milano 1925; Sthlm 1928; Hfors 1932. — Huvudroller: Gösta Ber-ling (tenor), Majorskan på Ekeby (mezzosopran el. alt), Marianne (sopran), Sin tram (baryton), Kristian (baryton), Samzelius (bas). Kavaljerskonserterna -^Stockholm. Kavati'na ->Cavatina. Kay [ke*], Ulysses Simpson, amerikansk tonsättare av negerhärkomst (f. 1917 7/i), elev av Eastman School of Music (Howard Hanson o. a.), Rochester, och senare av Hindemith. Till K:s främsta verk räknas en oboekons. (1940), Of new horizons (1944), A short overture (1946), kantaten Song of Jeremiah (1945) och kammarmusik. G. M. Kaye [ke4], eg. K o r e f f, Nora, amerikansk dansös av rysk härkomst (f. 1920), sedan 1939 verksam vid Ballet Theatre (New York), vars prima ballerina hon blev 1942. K. stud, vid Metropolitans balettskola, för Fokin, Tudor m. fl.; känd genom markanta insatser i bl. a. Tudors baletter Pillar of fire, Romeo and Juliet och Dark elegies. K. R-n Kayser [ka4'sar], Heinrich Ernst, tysk violinpedagog (1815—88), medverkade i teaterorkestern i Hamburg 1840— 57; utgav värdefulla violinetyder och en violinskola. Kayser [ka4'sar], Leif, dansk tonsättare och pianist (f. 1919 13/0), dokumenterade tidigt en ovanlig kompositorisk mogenhet och talang för de stora formerna. K. har utbildats på MK i Khmn; org.-ex. 1938, pianistex. 1939; deb. 1941. Som tonsättare är han elev av P. Schierbeck. K:s stil är klar och obesvärad, utan experimenterande tendenser. Ett visst inflytande av Carl Nielsen kan spåras, men det finns i hans musik en expressiv, ofta romantisk ton, som är ovanlig i den nyare musiken, och hans instrumentation är påfallande god. — K. var 1937— 229 230