K1LANT0 Yrjö Kilpinen. Verk: Operorna Bachtrioni, Lado Ketschoveli (Tiflis 1941); baletten Sinatlé (1946); en kantat, tillägnad Stalin; 3 symf., den symf. dikten Gandegili (»Eremiten»), 3 symf. sviter; scen-och filmmusik; »Sången om Stalin» m. m. KiTanto (till 1935 Kihl), Fritz (eg. Fredrik Wilhelm), finländsk violinist (f. 1902 0/4), anställdes 1949 som konsertm. vid stadsork, i Lahtis. K. har stud, i Hfors och Berlin; 1. violinist i Hfors stadsork. 1920—22, konsertm. i Åbo stadsork. 1933—36, 1. violinist i radioork. i Hfors 1937 —46 samt i Konsertfören:s ork. och radioork. i Sthlm 1946—49. — Efter sin debut i Hfors 1929 har K. framträtt dels vid egna konserter, dels som solist vid orkesterkonserter i hemlandet; sv. radio 1946. A. F. Kilbälg, benämning för en i orgeln huvudsaki. som matarbälg använd falt-bälg med falter på tre sidor. Kileney [kHini], Edward, amerikansk pianist (f. 1911 7/5), son till den ungersk-amer. tonsättaren Edward Kilényi (f. 1884 25/i), känd för teater-och filmmusik m. m. Elev av Dohnånyi deb. K. 1929 i Amsterdam och har därefter framträtt i bl. a. Khmn, Paris, London och USA; även grammofoninspelningar. Kilpinen, Yrjö Henrik, finländsk tonsättare (f. 1892 4/2), har företrädesvis odlat solosången och gjort sig ett namn som en av samtidens främsta lied-kompo-sitörer. K. har fördjupat sig i åtskilliga lyrikers verk och uppmärksammat dem genom hela serier av kompositioner. Den musikaliska karakteristiken ligger till stor del i pianoackomp., i vilket tonsättaren nyansrikt och fantasifullt, ofta med de enklaste medel, målat diktens stämningsinnehåll. Förutom texter ur Kanteletar har K. tonsatt dikter av fi., sv. och ty. skalder, ss. Larin-Kyösti, Onerva, Jalkanen, Eino Leino, Törmä-nen (Tunturilauluja), Koskenniemi, Katri Vala, E. Josephson (Fantasi och verklighet), Bo Bergman (Hjärtat), P. Lagerkvist (Reflexer), T. Cnattingius, A. Österling, G. Ullman, E. Blomberg, C. Morgenstern (Lieder der Liebe I—II, Lieder um den Tod), A. Sergel (Sommersegen, Spielmannslieder), H. Löns och F. von Zwehl. K. stud, vid Hfors musikinst., för R. Heu-berger i Wien (1910—11), O. Taubmann och Juon i Berlin (1913—14); senare studieresor bl. a. till Paris. — I Tyskland och England ha givits konserter med enbart Kilpinen-program, och 1935 bildades i England en Kilpinen-So-ciety. Ett stort antal av hans sånger ha upptagits i en society-insp. på grammofon med G. Hüsch som solist. — Prof. 1942. V. ordf, i Tonkonstnärsförb. i Finland och sedan 1934 Finlands ständige representant i Conseil Permanent pour le Coopération Internationale des Compositeurs. Verk: Omkr. 600 solosånger; sånger för manskör samt fosterländska hymner och marscher; instrumentalmusik: 6 pianosonater, 4 sviter för piano, violoncellsonat, svit för violoncell el. gamba och piano. G. 1918 m. pianisten Margaret Darling Maria K., f. Alf t han (f. 1896 25/B), från 1922 lärare vid Hfors musikinst. — Sibelius-akad., som i synnerhet framträtt som tolkare av makens piano- och kammarmusikverk samt som ackompanjatör till hans sånger, även i utlandet. Hon är också en utmärkt cembalist och har varit elev vid Hfors musikinst. (Sigrid Schnée-voigt) och stud, i Berlin (Breithaupt), Wien (Stella Wang) och Köln (E. Erdmann). Hon deb. i Hfors 1927 och har spelat i eng., ty. och sv. (1949) radio. G. D. KiTven Kuoro [- k°å'rå], en i Hfors 1913 gr. finskspråkig bl. kör, eg. en under-avd. till nykterhetsfören. »Kilpi». Dess grundläggare och förste dirigent till omkr. 1923 var W. Siukonen, varefter V. Pesola med smärre avbrott lett kören. A. F. Kin, k’i n [tsin], kinesiskt stränginstrument av cittertyp, ofta kallat »den 251 252