KINETISK ENERGI 1. violoncellist vid Hofoper i Berlin. Åren 1912—13 turnerade han med stor framgång i Europa. I USA var K. 1914—20 1. violoncellist i Philadelphia Orch., framträdde senare som orkestersolist både i USA och Europa och deb. 1927 som dirigent i Philadelphia. Efter en konsertturné jorden runt 1929 ägnade han sig uteslutande åt dirig., bl. a. som gäst i Amsterdam, Paris, Wien, Gbg (1948) och Sthlm (1949). H. M-g Kinedisk energi [k-], rörelseenergi, ett från fysiken lånat begrepp, som införts i musikpsykologin av E. Kurth. Det bet. den psykiska energi, som enl. denne är förbunden med lyssnandet till mus. sats. Varje ton och melodilinje tänkes laddad med ett större el. mindre mått av kinetisk energi, alltefter ställningen i satsen. K. yttrar sig i känslan av en sorts mus. »rörelse» i tiden el. ett spännings-»förlopp». — Litt.: Se E. Kurth. Kinetographie, von ->Laban. King, Alexander Hyatt, engelsk musikskriftställare (f. 1911), biblioteks-man inom British Museum, London, och anställd vid dess musikavd. sedan 1945. Utbildad bl. a. vid univ. i Cambridge har K. från 1937 publ. art. i ledande eng. fackpress, främst om Mozarts verk, t. ex. The Mozart autographs in the British Museum (i ML 1937); skrev The musical glasses and glasshar-monica (i PMA 1946), Chamber music (1948) m. m. G. P. King, Eleanor Campbell, amerikansk dansös och koreograf (f. 1906), stud, från 1927 för Doris Humphrey och C. Weid-man samt tillhörde sedan deras fria dansgrupp till 1935. Som pedagog har hon senare haft sin studio i Seattle. Med ensemble har K. framfört bl. a. följ, verk: Icaro (1937), Ode to freedom (1938), American folk suite (s. å.), Beasts and saints (1942), She (1946) och Tempest on Olympus (1947). Bl. hennes solokomp, märkas Characters of the Annunciation (1941; till Hindemiths symf. Mathis der Maler) och To the west, who walk alone (1945; till A. Bergs violinkons.). K. R-n King, Reginald Claude McMahon, engelsk pianist och tonsättare (f. 1904 5/10), känd framför allt genom Song of Paradise, som blivit en världsschlager. K. har stud. bl. a. vid Royal Acad. of Music i London och framträtt som pianosolist vid »promenadkonserterna» i Queen’s Hall samt som ledare av egen underhållningsork. H. M-g Kingston [kin§stn], Dorothy, eg. Mary Linde, ->Greene, Eric. Ki'nkeldey [-de1], Otto, amerikansk musikforskare (f. 187 8 27/n), biblioteks-man och lärare. Bland hans skrifter märkes Orgel und Klavier in der Musik des 16. Jahrhunderts (1910), ännu i dag ett standardverk. Efter stud, i Amerika blev K. 1903 elev vid Königliches akad. Inst. für Kirchenmusik och univ. i Berlin (lärare: Fleischer, Friedländer, Kretzschmar och J. Wolf); dr phil. 1909. Privatdocent 1910—14 vid univ. i Breslau, prof. 1910. Åren 1915—23 och 27—30 var K. chef för musikavd. vid New York Public library samt 1923—27 föreståndare för musikavd. vid Cornell univ.; 1930—47 univ.-bibliotekarie där och lärare i musikhistoria. Skrifter (u. n.): A Jewish dancing master of the Renaissance (Guglielmo Ebreo) (1929), Music and music printing in incunabula (1932) samt art. i MQ 1927, 28, 38, 40 o. a. tidskr.; utg. P. H. Erlebachs Harmonische Freude musika-lischer Freunde i DDT 46/47 (1914). Litt.: Art. av E. J. Dent och G. S. Dickinson i MQ 1938. I. S. Kinkulkin, A f r e m, svensk violoncellist av rysk börd (f. 1884 13/ia), sedan 1933 bosatt i Sthlm, där han konserterat och är verksam som pedagog. Efter att ha framträtt i Ryssland som underbarn stud. K. för Klengel i Leipzig, var en tid lärare vid MK i Petersburg men begav sig 1915 till Skandinavien; 1917—21 solovioloncellist i Sthlms konsertfören. Samma post beklädde K. 1925—33 i Leipzigs symf.-ork. — Sv. medb. 1923. H. M-g Kinmansson, Fredrik Gustaf, operasångare, bas, och skådespelare (1787— 1852), anställd vid K. teatern i Sthlm 1812—45 som en av dess mest anlitade krafter. K., som 1806 vann inträde i K. teaterns sångskola, hade stora framgångar i roller som Sarastro i Trollflöjten, Mikeli i Vattendraga-ren, dr Bartholo i Barberaren i Sevilla m. fl. och anlitades även för stora uppgifter inom talscenen. K:s bror, operasångaren, baryton, och skådespelaren Lars Adolf K. (1797—1855), blev 1808 elev vid K. teaterns sångskola och var 1818—50 knuten till denna scen, där han lyste i komiska roller, ss. Leporello i Don Juan, Papageno i Trollflöjten o. a. År 1850 övergick han till Mindre teatern i Sthlm. G. P. 259 260