KIRCHHOFF KFnnor, den s. k. Konung Davids »harpa», gammaljudiskt stränginstrument av lyratyp, vid sidan av ->schofar det i GT oftast omnämnda instrumentet. Som kultinstr. spelades k. av leviterna såväl inom som utom templet, vidare av profeterna för uppnående av extas. Därjämte begagnades det främst som profant instr. för att uttrycka glädje. De fåtaliga ikonografiska beläggen för instr. — en nyassyrisk relief från 700-t. f. Kr. och myntfynd från 2. årh. e. Kr. — göra troligt, att k. varit av förhållandevis små dimensioner samt lätt att bära och därför kunde spelas gående. Strängantalet torde ha varierat mellan 3 och 11, vilka, beroende på kultiskt-religiösa el. världsliga funktioner, knäppts antingen med fingrarna el. med ett plektron. Litt.: E. Kolari, Musikinstrumente und ihre Verwendung im Alten Testament (1947). E. E. Kfnsky, Georg, tysk musikinstrumentkännare (1882—1951). Efter själv-stud. i musik och verksamhet vid Preus-sische Staatsbibliothek i Berlin anställdes K. 1909 av privatsamlaren W. Heyer i Köln för att ordna och katalogisera dennes musikhistoriska museum. Han har utg. utförliga och instrumenthisto-riskt värdefulla kataloger över dessa samlingar (3 bd, 1910—16). Å.L-y KFpnis, Alexander, amerikansk operasångare, bas, av rysk börd (f. 1896 Vs), en av nutidens främsta artister såväl inom operadramat (Wagner) som på romansens fält (Schubert, Brahms o. a.). Efter stud, i dirig. vid MK i Warszawa och i sång för Grenzebach i Berlin deb. K. 1917 i Wiesbaden, varefter han tillhörde skilda tyska scener, däribl. Bayreuth 1924—33 och Staats-oper i Berlin till 1935. Från 1923 gästspelade han även i USA, Sydamerika, Australien och Skandinavien (Sthlm ffg. 1936). År 1935 knöts han till Staatsoper i Wien och med v. 1932—37 vid Salzburgfestspelen; medlem av Metropoli-tans ensemble 1939—46. Utsågs 1950 till lärare vid New York Coll. of Music. K:s berömmelse grundar sig främst på en sällsynt praktfull, varm stämma, mästerligt behandlad, och en ovanlig förmåga av inlevelse. Han har även gjort uppmärksammade grammofoninspelningar. Roller: De stora baspartierna i Wagners verk, Sarastro i Trollflöjten, Rocco i Fidelio, titelr. i Boris Godunov o. a. G. P. Kircher, Athanasius, tysk naturvetenskapsman och encyklopedisk författare (1602—80), jesuit, prof, i Würzburg 1630; sedan 1637 verksam i Rom. Alexander Kipnis. Av K:s talrika skrifter är Musurgia universalis sive ars magna consoni et dissoni (2 d., 1650, ty. utdrag 1662) helt ägnad musiken. Behandlingen av det väldiga stoffet sträcker sig här från tonens fysikaliska beskaffenhet till den av hemlighetsfulla talförhållanden bestämda »musik», som reglerar världsalltets byggnad. Bland mycket, som nu förefaller oss främmande, innehåller boken alltjämt värdefulla notex., upplysningar om äldre instrument, om den framväxande läran om olika musikaliska stilar osv. Av andra arbeten, där K. likaledes behandlar mus. frågor, må här ytterligare nämnas Phonurgia nova (1673; ty bearb., Neue Hall- und Thonkunst, 1684), Magnes sive de arte magnetica (1641 ff.) samt Oedipus aegyp-ticus (1652—54, bl. a. med spekulationer över hieroglyfernas mus. innebörd). S. W. Kfrchhoff, Johann Andreas, dansk harpvirtuos av tysk härkomst, 1772—86 knuten till Det kgl. kapel i Khmn. K. framträdde en tid vid hovet i Weimar och kom 1758 till Khmn, där han blev kam-mermusikus 1760. Han åtnjöt europeisk ryktbarhet och företog en del konsertresor. Som tonsättare var han framför allt melodiker. — LMA 1780. Det är osäkert, om K. var släkt med Andreas K., som på 1600-t. var stadsmusikant i Khmn och av vilken instrumentalmusik i ms. bevaras i UUB. Er-l Ki'rchhoff, Johann Heinrich, tysk 261 262