KIT H AROD kernas harmoniska måttfullhetsideal (kalo-kagathi'a). Jämförande art.: Grekland, avd. Antiken. Litt.: T. Norlind, Lyra und K. in der Antike (i STM 1934); M. Guillemin & J. Duchesne, Sur 1’origine asiatique de la cithare grecque (i L’antiquité classique 1935). E.E. Kitharo'd (av grek, kithara), sångare, som ackompanjerade sig på kithara. K. åtnjöto högt anseende i antikens Grekland och uppträdde bl. a. vid de pytiska spelen i Delfi; berömda k. voro bl. a. Terpandros (600-t.) och Timotheos (d. 357 f. Kr.). Apollon framställdes i bildkonsten ofta som k. Jämförande art.: Grekland, avd. Antiken. Kitharodi' (av grek, kithara), solistisk sång till kithara eller lyra, en av det antika Greklands viktigaste musikarter. Repertoaren bestod ursprungligen av eposfragment, föregångna av ett proemium (i detta fall en hymn till gudarna). I början av 600-t. f. Kr. inträder en förändring; eposavsnittet upphör att sjungas och framföres hädanefter deklamatoriskt av ->rhapsoderna. Proemium blir däremot föremål för konstsångarnas (kitharodernas) huvudintresse, och därur framväxer den s. k. kitharodiska nomos. Benämningen nömos (= lag) skulle enl. Hand-schin tyda på att man har att göra med en traditionshelgad form. Jämförande art.: Grekland, avd. Antiken. B. Hbs Kitson [kitsn], Charles Herbert, engelsk musikteoretiker, organist och tonsättare (1874—1944), Mus. D., främst känd genom sina läroböcker i harmonilära och kontrapunkt. K. var i Dublin bl. a. från 1916 musikprof. vid Univ. Coll., från 1918 vid MA och 1920—35 musikprof. vid univ.; efter 1920 bosatt i England och lärare vid Royal Coll. of Music i London. Har främst komp, kyrkomusik. Ped. arbeten: The art of counterpoint (1907; 21924), Elementary harmony (3 bd, 1920), Counterpoint for beginners (1931), en rad mindre läroböcker m. m. M. T. Kittel [ki'-], Bruno, tysk körledare och musikpedagog (1870—1948), främst känd som ledare för den av honom 1902 gr. Bruno Kittelscher Chor. Urspr. violinist i hovkapellet i Berlin, var K. 1901—07 kapellm. vid Kungl. teatern i Bran-denburg; gr. 1901 Branden bur g er Kons., som han förestod till 1914. Ur dettas sångklass framgick hans kör, som snart intog en märkesställning i Berlins musikliv genom sin fina vokala balans och fulländade körkultur. Kören uppträdde under ledande dirigenter i Berlin och har även gjort uppmärksammade grammo- 267 foninsp. av större körverk. Efter 1933 kallades den Deutscher Philharm. Chor; upphörde efter andra världskriget. K., som 1928— 30 även ledde MH:s kör, blev 1935 dir. för Stemsches Kons. — Litt.: Art. i M. 1948. G. P. Kittel [ki'-], Johann Christian, tysk kyrkomusiker (1732—1809), en av sin tids mest ansedda orgelspelare, från 1756 till sin död organist i Erfurt. K. tillhörde J. S. Bachs sista elever. Han utgav Der angehende praktische Organist... (3 d., 1801—08; 21831), en koralbok (1803) samt orgelstycken m. m. I. S. Kittl, Em a, ->Destinn. Kiwa, T e i k o, japansk operasångerska, sopran (f. 1902), vann från omkr. 1925 världsrykte genom sin utsökta tolkning av titelr. i Madame Butterfly, i vilken hon framträdde i Europa och USA (Sthlm ffg. 1928). Ki'vlemöyane ->Slåtter. Kjaer [tjä:r], Vi Ifred, dansk musiker (f. 1906 3O/io), föregångsman för jazzen i Danmark. K., som stud, och framträtt på åtskilliga platser i Europa och USA, är lika frejdig som pianist, kapellm. vid olika underhållningsor-kestrar och kompositör av lättare musik. Hans produktion omfattar ped. jazzmusik för piano, filmmusik (bl. a. Fyrtöjet, 1946), sånger och un-derhållningsmusik för ork.; gr. en egen musikskola 1949. Er-l Kjeldaas [t/ällårs], Gunnar, norsk tonsättare och organist (f. 1890 Uio), sedan 1911 organist och lärare i skilda för-saml., bl. a. i Holmestrand 1919—26. Utbildad vid MK i Leipzig för bl. a. G. Ra-min (orgel) och Graener (komp.), har K. skrivit 3 kantater (1924, 45 och 47), motetter, manskörsånger, däribl. Havet og det himmelhöie (Wil-denvey; 1925), Andante og Scherzo för altviolin, violoncell och piano, Adagio för stråkar och piano 4 händer och pianostycken samt utg. Fangesongar frå Kirkenes (1945) och Norske folkeviser (1948; 3-st. damkör m. piano). K:s son, tonsättaren och organisten A r n-1 j ot K. (f. 1916 22/i), stud, för bl. a. A. Sand-vold (orgel), Fjeldstad (dirig.), Brustad och Ir-gens Jensen (komp.) samt i Frankrike. Efter debut som orgelspelare 1939 och org.-ex. 1940 har han verkat som musikkritiker i Oslo och sedan 1946 som körledare och org. i Rjukan. — Statens komponiststip. 1943 och 49. Verk: Hjembygdens sanger (Wildenvey) för soli, recitation och ork. (1943), violin- och pianostycken, orgelkomp., däribl. Festpreludium (1944) och variationer op. 32 (1946), solosånger, ss. Hovdensangene op. 16 och 17 (1946). H.K. 268