KITHARA Menuetten-Komponist (1757), Construction der gleichschwebenden Temperatur (1760), Die Kunst des reinen Satzes... (2 bd, 1771—79), Grundsätze des Generalbasses,... (1781), Ge-danken über die verschiedenen Lehrarten in der Komposition ... (1782), Anleitung zur Singe-Komposition ... (s. å.), Methode, Sonaten aus'm Ermel zu schüddeln (1783). Litt.: A. Schering, J. P. K. als Herausgeber Bachscher Choräle (i BJ 1918); H. Riemann, Geschichte der Musiktheorie ... (21920); S. Borris, K:s Leben und Werk ... (1933). I. S. Kiropla'st, grek., handformare, ett av J. B. Logier 1814 patenterat och fordom i pianoundervisningen använt mekaniskt hjälpmedel för att fasthålla den spelandes handled i höjt läge, medan fingrarna lodräta anslå tangenterna. K. upptogs och ombilda des av F. Kalkbrenner, H. Herz m. fl. Å.B. Kisch, R o y a 11 o n, engelsk dirigent (f. 192 0 20/i), ansedd som en av de främsta bland landets yngre. Urspr. klarinettist började K. sin dirigentbana med gästspel i Italien 1945, Tell-Aviv och Aten 1946 och deb. i London 1947, där han sedan framträtt med de främsta orkestrarna; även grammofoninspelningar. G. M. Fr. Kistner & C. F. W. Siegel [- zi:'-], tyskt musikförlag i Leipzig, utvecklat av Friedrich Kistner (1797—1844), vilken 1831 övertog ett av H. A. Probst 1823 gr. musikförlag. Verksamheten drevs först under firmanamnet Probst-Kistner men från 1836 under namn av Fr. Kistner. Rörelsen utvecklades under dennes och hans sons, Julius K. (1821—68), ledning. År 1866 övertogs firman av C. F. L. Gurckhaus (1821—84), som efterträddes av sin son Ludwig (1862—1918). Genom köp kom firman 1919 till bröderna Carl (f. 1872 2%) och Richard (f. 1874 5/u) Linnemann, vilka först drevo den skild från det dem tillhöriga förlaget S. F. W. Siegel; 1923 sammanslogos företagen under nuv. namn. C. J. KPtching, W i 1 f r e d, engelsk musiker (f. 1893 22/8), officer i Frälsningsarmén, från 1948 dess ledare i Sverige, internat. känd tonsättare inom samfundet. För blåsork, har K. skrivit bl. a. My Jesus (1926), Christ my companion (1936), Warriors of the cross (1928), Love’s manifestation (1929), Harlan (1929) och IsraeVs shepherd (1946). P. A. Kitha'ra, grek., antikt stränginstrument av lyrtyp med fyrkantig resonanskorpus av trä och två böjda, massiva armar i 265 Kithara. Apollon kitharodos från förra hälften av 500-t. f. Kr. lockets plan, vilka upptill förenas genom en tvärslå, på vilken strängarna äro fästa. K., som är av orientaliskt ursprung och nära besläktad med äldre lyrcr i Mindre Asien och Egypten, fick genom den lesbiske kitharoden Terpandros’ inkallande till Sparta (omkr. 676 f. Kr.) fast fot i det grek, moderlandet. Som solisternas konsertinstr. blev det i fortsättningen det förnämsta i den klassiska antiken, medan den praktiska och mer händiga ->lyran förbehölls skolundervisningen och det dagliga bruket. Som virtuosinstr. blev k. ofta föremål för praktfull utsmyckning. Den primitiva spännanordning av feta oxskinnsrullar, som ännu i dag finnas kvar i etiopiska lyror, fick vika för mekaniska spännkonstruktioner, vilka tydl. möjliggjorde snabb omstämning resp, avspänning av alla strängar efter spelet. Under tidens lopp ökades strängantalet från urspr. 7 (pentatoniskt stämda) ända till 11. K.-spelet omhänderhades av professionella sångare (->Kitharod), vilka under sångföredraget med v. handens spärrade fingrar knäppte strängarna, medan h. handen begagnade ett stort plektron. Redan på 500-t. f. Kr. uppstod dock ett självständigt, högt utvecklat instrumentalspel (kitharistik), varvid båda händernas fingrar anslogo strängarna, utan plektron. K. var Apollons instr. och representerade gre- 266