KOEBERG Scenisk musik: Håry Janos, komisk opera (Budapest 1926), »Spinnstugan», lyriska scener (1932); Czinka Panna (Budapest 1948). Verk för ork.: »Sommarafton» (1906), »Balettmusik» (1925), »Teateruvertyr» (1927), Danser från Marosszék (1930), Danser från Galanta (1934), »Variationer över en ungersk folkvisa» (1939), Concerto (1941), altviolinkons. (1947). Kammarmusik: 2 stråkkvartetter: op. 2 (1908) och op. 10 (1917), Concerto för stråkkvartett (1947); Serenad för 2 violiner och viola op. 12 (1920), duo för violin och violoncell op. 7 (1914), sonat för violoncell och piano op. 4 (1910) samt för violoncell solo op. 8 (1915). Körverk med ork. resp, orgel: Psalmus Hungaricus för tenorsolo, bl. kör och ork. op. 13 (1923), Te Deum (Budaväri Te Deum) för kör, soli och ork. (1936), Missa brevis för kör och orgel (1945; även orkestrerad), 5 Tantum ergo för damkör och crgel (1931), Pange lingua för bl. kör och orgel (1931), Kådår Kata, trans-sylvansk ballad för alt och ork. (1950). Verk för kör a cap.: »Afton» (1904), »Scener från Matradistriktet» (1928), Jesus kündet sich för dam- el. barnkör (1929), Epifania för damkör (1934), »Transsylvansk klagan» (1934), »Jesus och månglarna» (1934), »Ode till Franz Liszt» (1936), Bicenia hungarica, 60 2-st. barnvisor (1937), o. a. verk, en del efter ung. folkvisor. Sånger: Énekszö, 16 sånger till folkdikter op. 1 (1909), 4 sånger (1907 och 17), 2 sånger för baryton med ork. op. 5 (1916), sångsaml. op. 6 (1923), op. 9 (1915), op. 14 (1929). Verk för piano: »Meditation över ett motiv av Claude Debussy» (1907), 9 stycken op. 3 (1910), 7 stycken op. 11 (1918). Folkvisesaml., bl. a. Transsylvanska ungerska folkvisor (tills, m. Bartok; 1921), 20 ung. folkvisor (tills, m. Bartök), Magyar Népzene, ung. folkvisor 10 vol. 1929—32. Skrifter (på ung.): »Den ung. folkvisans konstnärliga betydelse» (1930), »Folklore och musikhistoria» (1933) m. fl. Litt.: A. Toth, Z. K. (i RM 1929); E. Ha-raszti, Z. K. et la musique hongroise (i RM 1947); J. S. Weissmann, K:s later orchestral mu-sic (i Tempo 1950/51). G. B. Koeberg [kö/bärch], Fritz Erhardt Adriaan, holländsk tonsättare (f. 1876 15/7), har skrivit nationellt färgade verk. K., som stud, vid MK i Haag, där han senare varit lärare i komp., och för X. Scharwenka i Berlin, har även verkat som orkesterdirig. i Leyden och Haag. Verk: Operan Bloemenkind, operetten Viola; 3 symf. o. a. ork.-verk, kammarmusik och sånger m.m. H. M-g Koechlin [köklä'p], Charles, fransk tonsättare och musikskriftställare (1867— 1950), i sin konst anknytande till Fauré men likväl stilistiskt självständig. Utbildad vid MK i Paris av bl. a. Massenet och Fauré, verkade K. från 1914 som pedagog och föreläsare (även i USA). Han var medstiftare av Société Musicale I n-d épen d an te (SMI) i Paris 1910 samt dessutom aktiv medl. av ISCM från dess gr. 1922. Verk: Den bibliska pastoralen Jacob chez Laban (1925) samt 2 baletter; Seven stars’ symph. (1933), Symph. d’hymnes (1938), den symf. dikten En mer, la nuit (1904), Études antiques (1914), Le nénuphar (1921), L’astre rouge (s. å.), Chant funèbre (1922), Cinq chorals... (1932), Fugue symphonique (s. å), Ballade för piano och ork., Chanson bretonne för violoncell och ork. m. fl. ork.-verk; kammarmusik, däribl. 3 stråkkvartetter, en stråktrio, flera sonater samt verk för blåsare; vokalmusik, ss. Trois poèmes de la jungle för sång och ork. (1932), sångsaml. Cinq chansons de Bilitis och Deux recueils de la Schéhérazade (T. Klingsor), pianostycken m. m. Skrifter: Étude sur les notes de passage (1922), Précis des règles du contrepoint (1927; även eng. uppl.), Gabriel Fauré (1927; 21949; eng. uppl. 1945), Debussy (1927), Traité de 1’harmonie (3 bd, 1927—30), Traité du choral (1930), Théorie de la musique (1935), Quelques vues sur le présent, 1’avenir et le passé de la musique francaise (1945), Les instruments å vent (1948) o. a. Litt.: E. H. C. Oliphant, The songs of C. K. (i MQ 1921); W. H. Mellers, Plea for K. (i MR 1942); R. H. Myers, C. K.... (i Chesterian 1950/51). K. R-n Koefoed [ko'fod], Hjalmar Hanni-bal, dansk musiker (f. 187 9 22/io), verksam som militärmusiker 1911—23, därefter anställd i Tivoli som populär ledare av promenadork:s underhållningskons. Er-l Koellreutter [köTlråHar], Han s-J o a-c h i m, brasiliansk tonsättare av tysk börd (f. 1915 2/0), sedan 1937 bosatt i Brasilien, där han även bl. a. verkat som lärare och flöjtist. K., som framträtt med mindre orkesterstycken, kammarmusik och pianostycken, är influerad av Schön-bergs tolvtonsteknik. G.M. Koeman [ko'-], Greet, holländsk sångerska, sopran (f. 1910 °/i2), utbildad i operaklassen vid MK i Amsterdam. K. har med framgång uppträtt i bl. a. Paris, Bryssel och Khmn. Roller: Grevinnan i Figaros bröllop, Elsa i Lohengrin, Margareta i Faust, Micaela i Carmen, Mimi i Bohème, titelr. i Madame Butter-fly m. fl. Koetsier [kö'tsir], Jan, holländsk tonsättare och dirigent (f. 1911 14/8). K., som 319 Tryckt Vn 51 320