KODÅLY jämförligt med el. överträffade Bartoks, till dess förhållandet ändrades genom de sista årens starkt stegrade Bartok-upp-skattning. Kodålys musik är modernt avancerad, ehuru betydligt mindre problematisk än Bartoks, och starkt influerad av den genuina ung. folkmusiken. Redan under sina skolår i olika smärre landsortsstäder komp. Kodåly flitigt. Från 1900 stud, han samtidigt filologi och musikvetenskap vid univ. i Budapest samt komp, vid dess MH för Koessler. Hans doktorsavh. 1906 behandlade »strofbyggnaden i den ung. folkvisan», därmed utvisande, att han redan nu beträtt ett av sina främsta verksamhetsfält. 1907 blev Kodåly lärare i musikteori och komp, vid MH i Budapest, dess v. dir. 1919. Samtidigt verkade han som musikkritiker vid skilda tidn., och från 1930 föreläste han även vid univ. Från 1937 framträdde han som dirigent, företrädesvis i egna verk, och företog omfattande gästspels-resor (USA 1946, Sverige våren 1948). Efter andra världskriget har Kodåly tagits i anspråk även för organisatoriska uppgifter inom Ungerns musikliv: sålunda blev han 1945 ordf, i »Konstnärliga rådet». — LMA 1951. Är 1906 skrev Kodåly sitt första mogna ork.-verk, Nyäri este (»Sommarafton»; utg. först 1930). Det följdes av sånger, pianostycken och kammarmusikverk. De båda stråkkvartetterna op. 2 och 10 gjorde lycka även utomlands, och vid ISCM:s första musikfester 1922—24 väckte serenaden op. 12, violoncellsonaten op. 4 och stråkduon op. 7 stor uppmärksamhet. Vid 50-årsminnet av städerna Buda och Pests förening (1923) fick Kodåly beställning på ett körverk; det blev Psalmus Hungaricus (text av 1500-talsskalden M. Vég), som snart gjorde sitt segertåg genom världen och numera räknas till den nyare oratorielitt:s främsta arbeten. Hans livfulla och måleriska musik till det komiska sångspelet Håry Janos (1926) blev som konsertsvit en ny världssuccé. Bland övriga mer kända kompositioner böra nämnas ork.-styckena Danser från Marosszék (1930) och framför allt Danser från Galånta (1934; ett slags effektfulla »ungerska rapsodier») samt körverket Te Deum (1936). Ett motstycke till Håry Janos är sångspelet »Spinnstugan» (1932; folklivsbilder till autentiska ung. folkvisor och -danser). Av senare datum äro ork.-komp. »Variationer över en ung. folkvisa» (1939; de s. k. »Påfågels-variationerna») och Concerto (1941), Missa brevis för kör och orgel (1945) samt operan Czinka Panna (1948). Därtill kommer en stor och värdefull produktion av sånger och främst a cap.-körer, högt skattade i Ungern för sin utsökta mus. språkbehandling. Utomordentligt viktiga för Kodålys mus. inställning blevo hans undersökningar inom den ung. folkmusiken. Tidigt lidelsefullt intresserad av denna, inledde han 1905 ett intensivt 317 Zoltån Kodåly. insamlings- och forskningsarbete på detta område — från 1906 tills, m. Bartök — vilket alltjämt fortsättes. Kodålys andel av insamlade melodier utgör mellan 3 000 och 4 000; enl. hans egen uppgift förelågo 1943 ca 3 000 grundmelodier med över 10 000 varianter färdiga att utgivas, fastän kriget lade hinder i vägen. Under sina gemensamma forskningar gjorde Bartok och Kodåly den revolutionerande upptäckten, att vad som tidigare gällt som ung. folkmusik var en höggradig förvanskning, vari artificiell »stadsmusik» och zigenarelement bildade huvudbeståndsdelarna. I motsats därtill stodo lantbefolkningens ålderdomliga men dittills förbisedda magyariska melodier. Dessa egenartade folkvisor och dansmelodier påverkade i hög grad Kodålys eget skapande. Liksom Bartok upptog han deras karakteristiska drag som ett väsentligt element i sin egen stil, såsom melodiska och rytmiska egenheter i ett personligt färgat tonspråk. Vanl. oförenlig med traditionell dur- och mollharmonisering, gav denna folkmusik såväl Bartok som Kodåly anledning att i sina verk söka nya vägar. Gentemot Bar tok är Kodåly en mildare natur, mer kontemplativ med starkt lyrisk inspiration, icke väjande för romantiska inslag. De moderna elementen i hans stil blandas med inflytande från äldre mästare, främst Bach och Palestrina. Även Debussy skymtar bland hans förebilder, bl. a. i den fint differentierade klangbehand-lingen; i vissa ungdomsverk gjorde sig f. ö. de impressionistiska påverkningarna fullt märkbara. Fängslande äro hans spontana, varmblodiga melodik och hans sinne för det pittoreska (t. ex. i Håry Jånos). Utmärkande är även en förnäm balans i uppbyggnad och uttryck. Av D. Bartha har han med rätta karakteriserats som »den ungerska musikens store klassiker». 318