KORGOSSAR zewski och Stöhr m. fl., är K. verksam i Wien, bl. a. i radion och som framstående skolmusikpedagog och körledare. Verk: Symf. g-moll, Legende för stråkork. och 14 blåsare o. a. ork.-verk; oratoriet Jakob der Letzte, kantaten Stunde der Befreiung (tr. under tit. Freie Erde) o. a. körverk; kammarmusik (bl. a. stråktrio a-moll) och en rad »Gebrauchsmusik». G. M. Kordofoner ->Chordofoner. KOREA. Den östasiatiska staten Korea (koreanska Koryö, kin. Tai-han, jap. Chosen), f. n. (1951) uppdelad i två republiker (sammanlagt omkr. 29 milj. inv. 1948), har sedan århundradena f. Kr. mottagit sina starkaste kulturella impulser från Kina, som även till väsentlig del präglat dess musikodling. Landets omkr. 250-åriga politiska isolering (från 1600-t.—långt in på 1800-t.) hade bl. a. till följd, att dess musik lyckats bevara mycket, som en gång inlånats från det gamla Kina. Detta framträder tydligt i musikteor. och filosofiska åskådningar, i de olika orkesterensemblernas sammansättning och i instrumentens form och byggnad. Även musiken själv med sitt lugna tempo, sin strikta metriska fyrdelning, sin måttfullt skridande melodik och sin stränga pentatonik synes i många' fall motsvara de fordringar, man redan under för-kristen tid uppställde i det gamla Kina. Till för kort tid sedan kunde man inom koreansk musikpraxis urskilja olika musikergrupper, bland vilka palatsmusikema ss. tidigare fast anställda och välavlönade statstjänstemän åtnjöto det högsta anseendet. En annan kast utgjorde stads- och profanmusikerna, som framträdde vid offentliga processioner och fester samt i privata kretsar; de voro dock strängt förbjudna att framföra klassisk el. religiös kultmusik. En 3. grupp bildade de kringresande sångarna — ofta blinda tiggare — som genom musicerande i byarna förtjänade sitt uppehälle. Mycket skattade voro slutl. kvinnliga musiker (kisäng), vilka efter en 5—6-årig grundlig utbildning och avlagd ex. vid någon av de statliga kisäng-skolorna uppträdde vid gästabud och fester; de motsvarade de jap. geishas. I jämförelse med konstmusiken är Koreas folkmusik betydligt enklare, mer okonstlad och naiv, men därför även mer impulsiv och känslobetonad. Den är av övervägande lyrisk karaktär. Folkvisorna föredragas av en försångare, varefter kören instämmer i refrängen; de sjungas, utom vid arbetet på fälten, vid dryckeslag o. a. sällskapliga sammankomster. 369 Mycket utbredda äro arbetssånger, vilka gemensamt sjungas vid hirsstampning, risplantering osv. Litt.: A. Eckardt, Koreanische Musik (i Mit-teilungen der Deutschen Gesellschaft für Natur- und Völkerkunde Ostasiens 1930); Chung Sik Keh, Die koreanische Musik (1934). E.E. Ko'réh, En dre, ungersk operasångare, bas (f. 1906 13/4). Elev av MA i Budapest deb. K. 1928 som Sarastro i Trollflöjten på operan där och kom 1946 till Staatsoper i Wien; har uppträtt vid festspelen i Salzburg 1948 och Glyndebourne 1950. Koreografi' (fr. chorégraphie, eng. cho-reography, av grek. choro's, dans, och gra'fein, skriva), i vidsträckt bemärkelse numera bet. för dels själva konsten att komponera en dans el. balett, dels den färdiga danskompositionen som helhet. Termen kom i bruk under 1700-t. och användes då i sin ordagranna innebörd, dvs. som namn på en uppteckning och schematisk beskrivning av olika dansers steg och turer. I denna betydelse infördes k. av Le Feuillet med verket Chorégraphie (1701), vilket följdes av Magnys Principes de chorégraphie (1765). Ur k. har uppstått benämningen koreograf för de konstnärer, vilka — antingen över något »litterärt» motiv (efter egen el. andras scenario) el. till ett givet musikverk el. i direkt samarbete med en tonsättare — komponera baletter i klassisk el. modern stil. Ofta är en koreograf tillika balettmästare för en ensemble, men begreppen böra likväl hållas klart isär, eftersom de visst icke äro synonyma. Bl. a. för att ytterligare markera skillnaden dem emellan har S. Lifar i sina balettestetiska skr. infört en ny term för chorégraphe, näml, choréauteur. Jämförande art.: Balett, Balettmästare. Litt.: S. Lifar, Le manifeste du chorégraphe (1935); dens., La danse. Les grands courants de la danse académique (1938); G. Balansjin, Notes on choreography (i A. Chujoy, The dance en-cyclopedia, 1949). K. R-n Kore'sjtjenko, Arnsenij Nikolaje-vitj, rysk tonsättare (1870—1918), lärare i kontrapunkt och formlära vid MK i Moskva, där han tidigare stud, för Ta-nejev och Arenskij. K. skrev 3 operor, en balett o. a. scenmusik, en »lyrisk symf.» op. 23, »Armenisk svit» op. 20 m. fl. ork.-verk, kör- och kammarmusik, pianostycken, sånger m. m. M. S. Korgossar, vanlig benämning på de gossar, som i den romersk-katolska kyrkan biträda celebranten vid mässan el. offi- 370