KORMÄSTARE cianten vid andra liturgiska akter och gudstjänster. I de luth. och reformerta samfunden förekomma icke k., däremot i den anglikanska kyrkan. R- <$. Kormästare, bet. för den repetitör inom en operascen, som handhar inövandet av körerna; är ofta tillika kapellmästare. Ko'rnauth, Egon, österrikisk tonsättare och pianist av mährisk börd (f. 1891 14/5), dr phil., en dominerande gestalt inom tra-ditinnsbnndon österrikisk tonkonst. K. utsågs 1940 till lärare i musikteori vid MA i Wien och erhöll 1945 samma befattning vid Mozar-teum i Salzburg, där han var vik. direktör 1946—47. — E. o. professor 1949. K. stud, vid univ. (för bl. a. G. Adler) och MA i Wien 1909—13 (för R. Fuchs m. fl.); var 1916 körrepetitör vid Hofoper i Wien. K. har bl. a. som kammarmusikspelare och ackom-panjatör turnerat i Europa (framträdde vid Internat. musikfesten i Sthlm 1936), USA (ffg. 1910), Bortre Indien och Sydamerika. I Medan på Sumatra gr. och ledde han 1926—27 en symfoniork.; K o r n a u t h-T r i o el. Wiener Trio bildades 1921 och bestod urspr. av K., violinisten Karl Baltz von Baltzberg och vio-loncellisten Wolfgang Schneider. — Som tonsättare kan K. betecknas ss. efterromantiker. Hans starkt känslobetonade, ofta av naturen inspirerade musik visar bl. a. kantabel melo-dik och fantasifull harmonik. Under senare år tenderar hans stil mot förinnerligande och förenkling. Verk: 4 sviter, Sinfonische Ouverture Ess-dur op. 13 (1914; omarb. 1925), Musik för stråkork. a-moll op. 25 a (1940) o. a. ork.-verk; sextett för 2 violiner, 2 altvioliner och 2 violonceller a-moll op. 25 (1918—19), stråkkvintett d-moll op. 30 (1923), kvintett för 2 violiner, viola och 2 violonceller ciss-moll op. 40 (1932—37), stråkkvartett g-moll op. 26 (1920), pianokvintett fiss-moll op. 35 a (1931), pianokvartett c-moll op. 18 (1917), pianotrio h-moll op. 27 (1921), violinsonat e-moll op. 9 (1913—14), violasonat ciss-moll op. 3 (1912), violoncellsonat e-moll op. 28 (1922), klarinettkvintett fiss-moll op. 33 (1930) o. a. kammarmusik, även m. blåsare; körverk; sonat Ass-dur op. 4 (1912), sonatin op. 41b, 2 sviter op. 29 och 44 (1923 och 1939—40), Prälu-diwm und Passacaglia op. 43 (1939) o. a. pianoverk; ca 60 sånger (de flesta även för ork., stråkkvartett osv.). — Die thematische Arbeit in Joseph Haydns Streichquartetten seit 1780 (diss. 1915). — Litt.: E. H. Müller von Asow, E. K. ... (1941). Å.B. KoYnerup, Thorvald Otto, dansk akustiker (1864—1938), ämbetsman, statistiker och naturvetenskapsman, har skrivit en rad art. och skr. i akustik på skilda språk. K. blev kand, i statsvetenskap 1885 och var postmästare i Frederiksberg 1916—28. Han förkastade av praktiska skäl ej helt tolvtonssyste-met men sökte komma fram till än mera differentierade tonsystem, av vilka han anbefaller 31-tonsystemet. Skrifter: Hochteilv.ng der Oktave (1930), Acoustic methods of work (1934), Acoustique théorique (1934), Das goldene Tonsystem als Fundament der theoretischen Akustik (1935). — Litt.: A. Sundberg, Det gyllene tonsystemet (i STM 1950). Er-l Korne'tt (eng. cornet, fr. cornet ä pis-ton). 1. Bleckblåsinstrument i högt läge (4'), till tonkaraktären snarlik trumpeten. K. konstruerades i Frankrike omkr. 1850 och har utvecklats ur posthornet samt har konisk borrning och trång mensur och är försedd med 3 ventiler av pumptyp. Då k. är lättblåst och tillåter hastiga passager, har den blivit mycket använd som soloinstr., främst i harmonimusik och jazz, där den ofta ersätter 1. trumpeten. Stämningen är vanl. i B men kan med en enkel mekanism ändras till A. Det noterade omfånget är fiss — c3. Kornetter: överst kornett i B, underst svensk kornett i Ess. Omkr. V- resp. V3 storlek. 371 372