KREUT ZERSONATEN en av sin tids mest berömda violinister och alltjämt känd genom sina 40 études ou caprices för violin solo. K. var anställd som konsertm. bl. a. vid Stora operan i Paris 1801, där han 1816 blev kapellm.; prof, i violin vid MK 1795—1826. Är 1790 hade hans första opera premiär i Paris, följd av över 40 andra, däribl. Paul och Vir-ginie (1791; Sthlm 1794) och Lodoiska (1793; Sthlm 1795). Beethoven dedicerade 1805 sin violinsonat A-dur op. 47 till K. Bland hans komp, märkas 19 violinkons., kammarmusik, undervisningsverk m. m. Litt.: H. Kling, R. K. (1898); J. Hardy, R. K.... (1910). K:s bror, violinisten Jean Nicolas Auguste K. (1778—1832), var verksam i Paris, bl. a. i Stora operans ork. 1802—23; efterträdde brodern som violinlärare vid MK 1826. G. P. Kreutzersonaten [krå^tsar-], gängse bet. för sonat för violin och piano A-dur op. 47 av L. van Beethoven (utg. 1805), av denne dedicerad till violinisten R. Kreutzer. Namnet härrör icke från Beethoven. Kreu(t)zer [krå^tsar], Conradin, tysk tonsättare och dirigent (1780—1849), kapellm. vid skilda teatrar i Wien 1822— 40. I sina scenverk är han en typisk representant för biedermeiertiden, influerad av tysk romans och manskörsång och av fransk samtida opera. Urspr. jurist ägnade sig K. efter 1800 helt åt musiken och var elev av Albrechtsberger i Wien. År 1812 hovkapellm. i Stuttgart, 1817 i Donaueschingen, var han dirigent i Köln 1840— 46 och slutl. i Riga 1849. Sin största framgång vann han med operan Das Nachtlager von Granada (Wien 1834; Nattlägret i Granada, Sthlm 1860) och med välklingande manskörsånger ss. Die Kapelle, Sonntagsmorgen och Der Tag des Herrn. Av hans omkr. 30 operor och sångspel höllo sig Jery und Bätely (Wien 1810) och Der Verschwender (Wien 1836; Slö-saren, Sthlm 1846) längst på repertoaren. Litt.: Biogr. av W. H. Riehl (i förf:s Musi-kalische Charakterköpfe 1, 1879); R. Ross-meyer, K:s Klaviermusik (i ZMW 1930/31). E. S-m Kficka [krgftfka], Jaroslav, tjeckisk tonsättare och dirigent (f. 1882 27/8), lärare i komp, vid MK i Praha (Prag) 1919—45, dess dir. 1942—45. K. stud, vid univ. och MK i Prag samt i Berlin och var 1906—09 lärare vid kejs. musikskolan i Jekaterinoslav. Han ledde i förstn. stad Hlahol-kören 1911—20 och filharm, kören 1922—30; har framträtt som orkester- och kör-dirigent även utomlands. — Av K:s verk, som urspr. influerades av den nyare ry. musiken, Dvofåk, Novåk och tj. folkmusiken, ha bl. a. körverken ofta framförts inom och utom Tjeckoslovakien. Verk: Operorna Hy-polita (1910—16; Prag 1917), Bily pan eller Strasidlo na zämku (»Slottsspöket»; Brünn 1929), Kräl Lavra (»Kung Låvra»; 1936— 39), barnoperor o. a. scenmusik; symf. d-moll (1905) och a-moll (1908), uvertyrer, serenad för stråkar (1941), concer-tino för blåsare och piano (1940), violinkonsert (1944) o. a. ork.-verk; kyrkomusik; kantaten Pokuseni (»Frestelsen i öknen») för soli, kör och ork. (1921— 22) o. a. kantater; körverk a cap., kammar-och pianomusik, sånger; filmmusik m. m. Litt.: J. Dostål, J. K. (tj.; 1944). Å. B. Krieger [kri:'-] el. K r ü g e r, Adam, tysk tonsättare (1634—66), elev till Scheidt och 1655—57 organist vid Nicolaikyrkan i Leipzig, där han även ledde ett Colle-gium musicum; senare verksam i Dresden. Var jämte H. Albert 1600-t:s mest betydande tyska sångkompositör. K. skrev uttrycksfulla och harmoniskt rika visor till egen text med 5-st. instrumentalri-torneller (60 1—5-st. Neue Arien, 1676, m. m., utg. i DDT 19 av A. Heuss), många diktade och komp, direkt för studentkretsarna. — Mel. nr 74 i SvK 1939. Litt.: A. Heuss i DDT 19 (1905); K. Fischer, Über eine Gelegenheitskomposition von A. K. (i AMW 1919/20); H. Osthoff, A. K.... (1929; med K:s samtl. tidigare sånger); N. Schiörring, Det 16. og 17. aarhundredets verdslige danske visesang (1950). I.S. Krieger [kri:'-] el. Krüger, Johann, tysk tonsättare (1651—1735), bror och elev till J. P. K., blev 1681 organist i Zittau. K:s viktigaste och bästa verk äro de för orgel, berömda av bl. a. Händel. Nytr. utg. av M. Seiffert: Sechs musicalische Partien (1697) och Anmuthige Clavier-Übung (1699) samt 9 andra orgel- och klaverstycken i DTB 18; två kyrkokantater i DTB 6:1. — Fört, över J. K:s kyrkliga och världsliga vokalverk utg. av M. Seiffert i DTB 18 (även separat 1919). — Litt.: M. Seiffert i DTB 18 (1917). I. S. (von) Krieger [kri:'-], Johann Philip p, tysk tonsättare (1649—1725), bror till J. K., kapellm. vid hovet i Weissenfels 403 404