KROHN, F. ljusa, vardera omfattande en ters), melodikens tetrakordala. beskaffenhet och det modala 8-tonarts-systemet med sin tydliga anknytning till etosläran visa, att vi här stå inför antikgrekiska och österländska traditionslinjer. — De äldsta källorna härröra från 1000-t. Tolkbara äro först de fr. o. m. 1400-t., då teckenmaterialet från över 80 sjunkit ned till ej fullt hälften men i stället börjat begåvas med slaviska märkbokstäver, främst för att fixera tonhöjden (alltjämt i anslutning till de 4 tonhöj dsområdena). Först det av den novgorodske mäster sångaren Ivan Akimovitj Sjajdurov på 1500-t. utexperimenterade systemet vann allmän utbredning och har hållit sig levande in i vår tid hos de s. k. »gammaltroende» (ras-kolniki), medan rysk kyrkosång eljest övergått till kvadratnotering på 5-linjesystem. Jämförande art.: Neumer, Notskrift, Ryssland. Litt.: O. von Riesemann, Die Notation des alt-russischen Kirchengesanges (diss. 1908; m. utförlig fört, över ry. litt.); J. Wolf, Handbuch der Notationskunde 1 (1913); AdHM 1; P. Pa-noff, Die altslavische Volks- und Kirchen-musik (1931; m. mönsterex.). C.-A.M. Krju'kov, Vladimir Nikolajevitj, rysk tonsättare (f. 1902 22/7). Utbildad för Gretjaninov och senare vid MK i Moskva (bl. a. Mjaskovskij), har K. skrivit operor, ss. »Kungen på marknadsplatsen» och »Stinsen» (1937; efter Pusj-kin), kammarmusik, pianokomp., däribl. 4 sonater, samt sånger. M. S. Krogh [krå:g], Erling, norsk operasångare, tenor (f. 1888 12/9), deb. 1918 och har sjungit på Opera Comique i Oslo 1918—21, lett Norsk Operaselskap 1923— 24 och eget operasällskap 1924—25. K., som stud, för bl. a. P. Cornelius i Khmn och de Reszke i Nizza, har dessutom gästspelat i Berlin, Khmn och Barcelona. Som konsertsångare deb. han 1915 och har turnerat i Norge, Sverige, Danmark, Island och USA (senast 1947); är nu verksam som sångpedagog. Roller: Titelr. i Lohengrin, Simson i Simson och Delila, titelr. i Otello, Radames i Aida o. a. Krogh [krå:g], Torben Thorberg, dansk musik- och teaterhistoriker (f. 1895 21 /«), prof, i operans estetik och historia vid univ. i Khmn 1950. Utbildad vid MK i Khmn, tog K. magistergraden vid univ. där 1919 och blev 1922 dr phil. i Berlin på avh. Zur Geschichte des dä-nischen Singspiels im 18. Jahrh. (1924). Han har tidvis föreläst vid Khmms univ., var 1924— 29 regissör vid Det kgl. teater och har sedan 1929 bl. a. varit lärare vid dess elevskola; har dessutom ofta verkat i radio och som översättare. K:s skrifter visa sin upphovsmans kul- Krjuki. turhistoriska överblick, sinne för det väsentliga och för hittills outnyttjat källmaterial, vilket allt i förening med mångsidigt kunnande gjort honom till en särpräglad personlighet i danskt kulturliv. Skrifter: Aeldre dansk Teatermusik (i Mu-sikhistorisk Arkiv 1931), Studier over Harle-kinaden paa den danske Skueplads (1931), Forudsaetninger for den CasortVske Pantomime (1936), Dansk Komponist-F orening 1913—38 (1938), Hofballetten under Christian IV og Fre-derik III (1939), Aeldre dansk Teater (1940), Heibergs Vaudeviller (1942), Bellman som mu-sikalsk Digter (1945), Den kongelige danske Ballet (1951; tills, m. S. Kragh-Jacobsen) m. m. Er-l Kro'gius, Saga Signild, finländsk konsertsångerska, sopran (f. 189 6 22/6), har efter debut i Hfors 1922 framträtt i Finland och utlandet (1939 i New York). Krohn [krom], Felix Julius Theophil, finländsk tonsättare (f. 1898 20/5), fil. mag., son till I. K. Utbildad vid Hfors musikinst. och MH i Berlin, blev K. 1940 föreståndare för Viborgs (Lahtis) musikinst.; s. å. dirig. för Lahtis ork. Verk: En barnopera, scen- och filmmusik; Sinfonia brevis, en pianotrio, kör- och solosånger m. m. — Lyhyt musiikkioppi (Kort musiklära; 1947). G. D. 409 410