KVARNSTRÖM stud, för Janåcek; även elev till Reger i Leipzig. K. äger en rik musikalitet och stor teknisk skicklighet. Verk: Operan Pohädka måje (»En maj saga»; 1941^43; Praha 1950); 4 symf. (1914, 22, 37, 45), violinkons. (1927), den symf. dikten Svitåmi (1948—49), variationsverk o. a. ork.-verk, kantater o. a. körverk; kammarmusik (bl. a. en pianokvintett och 5 stråkkvartetter); piano- och orgelstycken samt sånger. — Litt.: L. Kundera, J. K. (tj.; 1944). G. M.; G. N. B. Kvarnström, Rut Zarah Maria, operasångerska, mezzosopran (f. 1890 2/3), främst verksam vid tyska operascener 1926—43, däribl. Stuttgart och Städtische Oper i Berlin. Efter organistex. vid MK i Sthlm 1910 bedrev K. sångstud. för bl. a. O. Lej dström, G. Bratt och Haldis Ingebjart, vid operaskolan i Sthlm samt i Berlin (Bachner). Hon turnerade 1927 i Tjeckoslovakien och Danmark samt har i Sverige framträtt som konsertsångerska och i radio. Till hennes roller höra Brangäne i Tristan och Isolde, Fricka i Nibelungens ring, Am-neris i Aida o. a. H. M-g Kvart (av lat. qua'rtus, fjärde; ty. Quarte, eng. fourth), intervall med sväng-ningstalsförhållandet 4/3 och 4. tonen från grundtonen räknat i en diatonisk skala. Överstigande k. ->Tritonus. K. är av grundläggande betydelse som ram-intervall i skilda arter av utomeuropeisk melo-dik och har intagit en central ställning i flera äldre kulturers utformningar av teoretiska tonsystem, icke minst det antika (->Grekland, avd. Antiken; jfr även art. Tetrakord). Kvartorganum ->Organum. Inom den treklangsuppbyggda västerländska musiken har k. främst uppträtt som omvändning av kvinten (alltså som konsonans) men kan i vissa sammanhang också uppträda som dissonans med klar upplösningstendens. (Jfr art. Intervall.) — I modernare musik har man eftersträvat att ge k. en mera självständig ställning, bl. a. genom att bygga upp ackordbildningar icke ters- utan kvartvis, ->kvartackord. Se i övrigt under Intervall. I. B-n Kvarta el. K v a r t i a n, en 2-korig, icke repeterande biandstämma i orgeln. Namnet anspelar på att avståndet mellan de båda koren är en kvart. Tonhöjden är 2 2/3' + 2' el. 1 V/ + T. Till sin karaktär liknar k. ->Rauschkvint men har trängre mensurer. Äldre form: Q u a r t a. B. K. Kvartackord, kvartharmoni k, under 1900-t. använda klanger, utbyggda icke tersvis (jfr art. Ackord) utan kvartvis, t. ex. d-g-c, d-g-c-f, d-g-c-f-b etc. 443 K. torde tidigast förekomma i impressionistiska sammanhang (Debussy, Dukas); liknande bildningar hos t. ex. Mahler äro däremot att uppfatta som förhållningar, som tarva upplösning. En entusiastisk förkämpe för kvarthar-monik var A. Schönberg (Harmonielehre, 31922). Bland hans efterföljare märkas A. von Webern och Alban Berg; Hindemith, Stravinskij o. a. moderna tonsättare ha likaså använt k. En spec. form av k. är Skr jabins »mystiska ackord»: c-fiss-b-e-a-d. Vidare har det i nyare tid gjorts försök att »harmonisera» greg. melodier med hjälp av k. (J. Yasser; jfr art. Or-ganum). I. B-n Kvartcirkel ->Kvintcirkel. KvarteTt (it. quartetto, ty. Quartett, fr. quatuor, eng. quartet, av lat. qua'rtus, fjärde), vokal el. instrumental komposition med 4 stämmor, vanl. solistiskt besatta, samt i överförd betydelse namn på den fyrhövdade ensemblen. Betr, vokalkvartett brukas termen stundom även när varje stämma utföres av flera sångare, t. ex. manskvartetter, utförda av manskör. (-> Kör.) Den viktigaste instrumentala kvartettypen är stråkkvartetten. Vid sidan av denna förekommer pianokvartetter samt stråkkvartetter med 1. violinen utbytt mot ett blåsinstr. (flöjt, oboe). Se vidare art. Kammarmusik och Stråkkvartett. I. B-n Kvartettforeningen i Oslo, gr. 1877 av musikintresserade amatörer, har haft regelbundna kammarmusikaftnar för medl., som enl. stadgarna skola vara manliga. Litt.: K. F. Brögger, Trekk av kammermusik-kens historie her hjemme (1943); Norsk Musikkliv 1943. H. K. Kvartettsångarförbundet i Stockholm gr. 1883 av August Edgren med ändamål att odla företrädesvis inhemsk manskörsång. Dirigenter: Edgren 1883—88, R. Henneberg 1888—89, J. Ullstedt 1894—1906, E. Carelius 1906 —47. Nuv. dirigent är Hilding Asker. H. M-g Kvarto'1 (av lat. qua'rtus, fjärde), grupp av 4 till tidsvärdet lika noter, vilken sva- rar mot ett större tidsvärde, som normalt skulle ha uppdelats i överensstämmelse med taktarten (vanl. i 3 el. 6 delar). 444