KÖPENHAMN Köpenhamn: Statsradiofoniens orkester. Musikinstitutioner m. m. Nästan alla mera betydande danska tonsättare ha varit verksamma i Khmn, dit även den högre musikundervisningen är förlagd. Med hänsyn till kravet på bättre utbildade sångare, som restes efter sångspelsperioden, knöts en sångskola till Det kgl. teater; dess ork. tjänade även som plantskola för ett stort antal blivande instrumentalister, vilka i egenskap av kapellelever där fingo tillfälle att förkovra sig. År 1867 invigdes Köbenhavns (senare Det kongelige danske) musikkonservatorium, som bestred den högre musikundervisningen (statligt sedan 1949). Den privata musikundervisningens kvalitet garanterades genom gr. av Musikpaedagogisk förening (1898) samt Köbenhavns folkemusikskole. Konsertlivet präglades under 1800-t. särsk. av fören.: Musikföreningen (1836—1931), Caecilia-foreningen (1851—1934) och Koncertforeningen (1874—93) samt Kammermusikforeningen (gr. 1868). Härtill kommo i nyare tid Det unge tone-kunstnerselskab (med egen ork. och studieork.), vari uppgått den 1901 gr. Dansk kon-certforening och Föreningen ny musik, Filharm. selskab (1920—34), populära ork.-kons. (Palaekoncerterne) om somrarna i Tivoli, där nu även givas regelbundna symf.-kons. Betydande äro även Köbenhavns Drengekors kons, i Christiansborgs slottskyrka (från 1924). Genom radions tillkomst skapades möjligheter 483 för en intensifierad musikutbredning, och de 1925 instiftade Statsradiofoniens symfonikons, (»torsdagskons.») ha vunnit anseende som hörande till världens bästa. Ett stort antal kam-marmusikfören. ha sedan länge haft hemortsrätt i Khmn, och körsång har odlats bl. a. i Caeciliaforeningens madrigalkör, Dansk men-sural-cantori, Palestrinakoret, Statsradiofoniens kor och i Studentersangforeningen (gr. 1839). Jämförande art.: Danmark. Litt.: Se under Danmark. Sch. Kör, kor (eng. choir, kyrkokör, el. chorus, fr. choeur, it. coro, ty. Chor, av grek, chor o's, eg. dans), benämning på vokalensemble, som regel avsedd att utföra flerstämmiga sångkompositioner med ett flertal sångare i varje stämma. I överförd bemärkelse bet. k. stundom en instrumentalgrupp av likartade instr. (trä-blåsarkör, gambakör etc.), och termen kan dessutom bet. likstämda strängar i besträngade instr., t. ex. klaver. K. förekom redan under antiken: bekant är dess funktion i det grek, dramats enstämmiga, instrumentalt och koreografiskt (därav namnet) beledsagade recitationer och hymnsånger. Förmodligen genom impulser från den judiska synagogalsången vann k. insteg i den kristna kyrkan, där den snart blev institution. Eg. kör 484