L AB EY gr. 1917 i Sthlm av nuv. dirigenten, civilingenjör B. E. Gabriel Granér (f. 188 4 29/8), och ansluten till Godtemplar-ordens studieförbund. Sällskapet, som företrädesvis sjunger sv. folkmusik och korlyrik, har sedan 1927 flitigt medv. i sv. radio och givit offentliga konserter, även i Norge (1932 och 47), Hfors (1949), Danmark och Holland (1950). Vid en internat. körtävling i Haarlem s. å. erhöll det 1. priset i den näst högsta klassen för bl. körer. H. M-g Körverk, gemensam bet. på mus. kompositioner, som begagna kören som uttrycksmedel. Benämningen gäller dock icke för operor, trots att dessa som regel anlita kör. Köselitz [kö'zalits], Heinrich, pseud. Peter Gast, tysk tonsättare (1854— 1918), elev till Richter och Nietzsche, vars brevväxling med H. von Bülow m. fl. han utgav 1900. K. skrev operor, Die heimliche Ehe (Danzig 1891; tr. 1901 under titeln Der Löwe von Venedig) o. a., samt ork.- och kammarmusik. K:s brev till Nietzsche utg. i 2 bd 1924 av A. Mendt. Litt.: L. Brieger-Wasservogel, Peter Gast (1906); F. Tutenberg, Peter Gasts Löwe von Venedig (i ZfM 1940). L S. La, lat. och it., tonnamn använt inom olika arter av solmisation. L. motsv. inom absoluta solmisationssys-tem ständigt tonen a, medan den inom relativa solmisationssystem representerar en ton, belägen en stor sext över grundtonen (ut el. do). ->Solmisation, Tonic Sol-fa, Tonika-Do. I. B-n von La'ban, eg. Laban de Va'raljas, Rudolf, tysk danspedagog av ungersk börd (f. 1879), har som systembyggande dansfeoretiker och lärare till Mary Wig-man, K. Jooss o. a. betytt mycket för den moderna danskonsten, särsk. i Tyskland. Som skriftställare underkände L. bl. a. i Die Welt des Tänzers (1920) helt den klassiska baletten och dess utbildningsmetoder som naturvidriga och föreslog ett nytt system, avpassat för en deciderat expressionistisk stil. Hans fanatiska propagandaskrifter för en »naturligare» dans äro emellertid med sina kvasi-filosofiska spekulationer betänkligt oklara och svårtillgängliga. Han offentliggjorde sin metod för en dansens notskrift, kallad kinetographie, i Schrifttanz (1928). Under 1940-t. anpassade han sitt system för användning i eng. fabriker och utgav Industrial rhythm (1945). K. R-n Labarre [-baTr], Théodore, fransk harpist (1805—70), från 1867 prof, vid MK i Paris. Elev av bl. a. Bochsa och Nadermann, gjorde L. sig känd som virtuos på sitt instr. under vidsträckta konsertresor. Verksam främst i London och Paris, skrev han operor, sånger och. en mängd verk för harpa, bl. a. en harp-skola. G. P. Laba'tt, Leonard, operasångare, tenor (1838—97), anställd 1866—68 och 1883—84 vid K. teatern i Sthlm, där han senare gästspelade. L. stud, för J. Günther och deb. som Ta-mino i Trollflöten på K. teatern 1866. Han var engagerad i Dresden 1868—69 och Wien under 12 år från 1869 samt sjöng i Holland, London 1881, USA 1888—89 osv. — Wagner-repertoaren passade bäst hans voluminösa stämma och dramatiska temperament och skapade hans eg. berömmelse som scenartist. Titelr. i Tannhäuser, hans yppersta rollframställning, och Siegmund i Valkyrian instud. L. under Wagners ledning. Roller (u. n.): Titelr. i Rienzi och Lohengrin, Tristan i Tristan och Isolde, Masaniello i Den stumma från Portici, Eleazar i Judinnan, Vasco da Gama i Afrikanskan o. a. — Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare ... (1885). E. S-m Labey [labäz], M a r c e 1, fransk dirigent och tonsättare (f. 1875 6/8), dr jur., Leonard Labatt som Harald Viking. 489 490