LAMENTATION des framgångens tid för honom, men då bröt han också definitivt igenom med en rad symf. verk, däribl. främst Symphonie espagnole (1873; för violin och ork.), präglade av måttfull vitalitet, fast handlag och en starkt ursprunglig känsla för rytmen. Sin största publikseger vann han kanske dock med operan Le roi d’Ys (Paris 1888), vartill ämnet hämtats ur Bretagnes folklore och vari han osökt kunnat ta upp bretonska folkmel. till artistisk behandling. Verk (u. n.): Baletten Namouna (Paris 1882) och pantomimen Néron (1891; förlorad); en symf. g-moll (1886), Divertissement (1872), Allegro symphonique (1875), Rapsodie norvégi-enne (1881), en pianokons, c-moll (1889), Con-certo (1872) och Fantaisie norvégienne (1880; båda för violin och ork.), en violoncellkons. (1876) o. a. ork.-verk; stråkkvartett Ess-dur (omkr. 1855, omarb. 1880), 3 pianotrios (nr 1 och 2 före 1855, nr 3 1881), sonater för violin och piano och violoncell och piano o. a. kammarmusik; sakrala körsånger, solosånger m. m. Litt.; M. Dufour, É. L. (1908); G. Servières, É. L.... (1925; med verkfört, och bibliogr.); E. Tiersot, É. L. (i MQ s. å.); O. Séré, Musi-ciens frangais (1921; m. verkfört, och bibliogr.); specialnr av RM 1923; P. Landormy, La mu-sique frangaise de Franck å Debussy (1943); P. Lalo, De Rameau å Ravel... (1947). L:s son, musikskriftställaren Pierre L. (1866—1943), verkade som uppmärksammad musikkritiker i Le temps och facktidskr. Utg. La musique (1898—99; saml. av kritiker). År 1947 publ. ett urval av hans art. under tit. De Rameau å Ravel. Portraits et souvenirs. K. R-n Laloy [lalåa'], Louis, fransk musikskriftställare (1874—1944), från 1936 prof, i musikhistoria vid MK i Paris. L, som var red. för SIM, blev 1914 general-sekr. vid Stora operan och 1930 musikkritiker i Revue des deux mondes i Paris. Skrifter: Aristoxène de T ar ente et la musique de Vantiquité (1904), La musique chinoise (1910), La musique retrouvée (1928), Comment écouter la musique (1942), biogr. över Rameau (1907; 21909) och Debussy (1909; 21944) m. m. La Mara ->Lipsius, Marie. Lambert [lä'mbat], Constant, engelsk dirigent och tonsättare (1905—51), tidigare bemärkt dirigent vid Sadler’s Wells Theatre, där han sedan blev mus. rådgivare; musikkritiker i Sunday Ref-eree i London. L. stud, vid Royal Coll. of Music i London för Vaughan Williams, Boult och Sargent. Betydelsefull för L. blev kontakten med Djagilev, som beställde baletten Romeo and Juliet av honom. L:s stundom jazzinfluerade musik präglas av fantasifull, ofta humoristisk ingivelse, stor friskhet och livfull rytmik. 505 Édouard Lalo. Constant Lambert. Verk: Baletterna Romeo and Juliet (Monte Carlo 1926), Pomona (Buenos Aires 1927) och Horoscope (London 1938); uvertyren The bird actors (1925), 'Music for orchestra (1931), en pianokons. (s. å.) .o. a. ork.-verk; The Rio Grande (S. Sitwell) för piano, alt, kör och ork. (1929), Summer’s last will and testament (T. Nashe) för baryton, kör och ork. (1936); pianomusik, sånger, filmmusik m. m.; utg., bearb. och arr. äldre och nutida musik. — Music Ho! A study of music in decline (1934) o. a. skrifter. Å. B. Lambert, H e 1 f r i d Signe Cecilia, f. Sundquist, operettsångerska (f. 1869 B/3). L. deb. 1886, var bl. a. omkr. 20 år engagerad hos A. Ranft och tillvann sig stor popularitet genom sitt strålande humör. Hon har även skrivit text och musik till operetten Skatten (instr. av H. Berens; Sthlm 1909) samt tonsatt dikter av Fröding, Det var dans bort i vägen, Inga-Ull m. fl., och av Je-remias i Tröstlösa. H. M-g Lambert [lai}bä:'r], Pierre Joseph, violinist och tonsättare av fransk börd (1747—1807), anställdes 1783 i K. hovkapellet i Sthlm; konsertm. 1795. Verk: Musik till baletten Le rendez-vous comique och skådespelen Deucalion och Pyrr-ha, Drottning Christina, Frigga, Fiskaren och Gyckelmakar en. K. R-n Lambeth walk [lä'mbal3 °å:k], engelsk sällskapsdans, en »folklig» turdans av rätt enkel konstruktion, uppfunnen i slutet av 1930-t. för att i någon mån bryta de moderna »trot»-dansernas monotoni. Dansades även i Sverige omkr. 1938. K. R-n Lamentation [-Jo/n] (av lat. lamen-ta'tio), eg. klagosång, i romersk liturgi de tre lektionerna i matutinens första nocturn på Skärtorsdag och Långfredag, där texten är hämtad ur Klagovisornas 1. resp. 2. kap. Var och en av dessa lektioner avslutas med orden: Jerusalem, 506