LANGE, ALGOT Die Aufführungspraxis Bachscher Chorwerke (i Die Musik 1928/29). Bland hans utgåvor märkas verk av J. S. Bach, J. C. Bach, D. Gabrieli, Vivaldi, J. F. Fasch, J. Haydn o. a. — Litt.: A. Einstein, In memoriam, L. L. (i MQ 1942). G.P. Landskoret, bl. kör inom Norges kris-telige ungdomsförbund, gr. 1920. L., som även framträder a cap., har jämte körlitteraturens stora verk tagit som uppgift att framföra norska nyheter. Kören har turnerat i Skandinavien; dirigenter ha varit A. Becker 1920—22 och från 1922 A. Sandvold. Ö. G. Landslaget for spelemenn gr. 1923 i Oslo som en underavd. av Norges ungdomslag men blev 1946 ett självständigt förbund, omfattande flera lokala spelmanslag. L. har till syfte att främja intresset för no. folkmusik, bl. a. genom att minst vartannat år arr. tävlingar. Sedan 1946 utger det ett eget organ, Spelemannsbladet. Ordf, ha varit A. Björndal (1923—36), H. Braathen (1936—39), L. Sem (1939—46), S. Bemhoft Osa (1946—48), M. Manheim (1948—50) och från 1950 K. Löndal. ö. G. Lang [läns], Eddie, eg. Salvatore Massano, amerikansk jazzmusiker, gitarrist (1904—33), i flera år medl. av P. Whitemans ork. och ansedd som en av jazzens främsta instrumentalister och som den idealiske ackompanj atören på sitt instr.; gjorde otaliga grammofoninspelningar. O. H. Lang, Josef, svensk harpist av böh-misk börd (1865—1946), anställd i K. hovkapellet, Sthlm, 1886—1924; bitr, lärare i harpa vid MK där 1895—98 samt 1909—36. — Litt. et art. 1897. LMA 1910. Utbildad vid MK i Prag (Praha), var L. sedan harpist där samt i Brünn (Brno) och Dresden. Vid Stockholmsoperan var han från 1894 även repetitör och tidvis kapellm. — G. 1895 m. harpisten Anna Nordqvist (1874 —1920), dotter till hovkapellm. C. Nordqvist. Hon uppbar von Beskows stip. 1883 och anställdes vid K. hovkapellet 1890. Dottern, Ingrid Emilia Josefina L.-F a-gerström (f. 1897 ®/3), stud, vid MK i Sthlm för bl. a. L. Lundberg (piano) och fadern; 1. harpist i K. hovkapellet sedan 1920 och bitr, lärare i harpa vid MK 1936—41. G. P. Lang, Max, schweizisk tonsättare (f. 1917), musikalisk ledare vid Zürcher Schauspielhaus 1946. L. var elev av MK i Basel, Honegger och Münch; till 1945 bl. a. solotrumpetare i Basler 517 Orch.-Gesellschaft. Han har skrivit baletter, scenmusik till bl. a. Goethes Faust, Shakes-peares Slutet gott, allting gott (1948), Köpmannen i Venedig (1950) samt Dona Diana (s. å.), violinkons., Die Brücke Europas för bl. kör och ork., kammar- och filmmusik m. m. Lång [eng. uttal: län§], Paul Henry, amerikansk musikhistoriker av ungersk börd (f. 1901 28/8), prof, i musik vetenskap vid Columbia Univ., New York, sedan 1933 (ord. 1939); red. för MQ sedan 1945. Efter stud, i Budapest (för bl. a. Kodåly), Heidelberg och Paris kom L. 1930 till USA, där han till 1935 undervisade vid flera coll. — Phil. D. vid Cornell Univ., Ithaca, 1934. Skrev Music in Western civilization (1941; ty uppl. i 2 d., 1947), art. i MQ m. m. M. T. Lang, Walter, schweizisk tonsättare och pianist (f. 1896 19/8), från 1922 pianolärare vid MK i Zürich och 1942—48 pianist och kapellm. vid Radio Monte Ceneri. L. stud, för Andreae, W. Frey m. fl. och har som pianist framträtt även utomlands bl. a. som ackompanjatör och medl. av den av honom gr. L a n g -T r i o (Zürich), till vilken höra violinisten Walter Kägi (f. 1901 14/4) och violoncellisten Franz Hindermann (f. 1894 13/n). L. har skrivit en symf. (1947), verk för stråkork.,, pianokons., var. för viola och ork. (1937), violoncellkons. (1951), kammarmusik, sånger (även m. ork.), filmmusik m. m. — G. m. sångerskan, koloratursopran, Mimi L ang-S e i b e r, som även uppträtt i utlandet. Å. B. Langaard [-gå:r], Borghild, f. Bryhn, norsk operasångerska, sopran (1883—1939), en av landets främsta Wag-nersångerskor 1907—19; därefter sångpedagog i Oslo. L. var elev av bl. a. Gina Oselio, Nina Grieg och von Zur Mühlen; deb., ackompanjerad av Grieg, i Oslo 1906 och på Nationaltheatret i Sjömandsbruden 1907. Hon sjöng Santuzza i Cdvalleria rusticana på Covent garden s. å. och framträdde senare bl. a. i Wien och Budapest, på La Scala, i Sthlm (1909), Khmn, Chicago och Holland (vid Wagner jubileet 1913). H. K. Lange, Algot, operasångare, basbaryton, och sångpedagog (1850—1904), anställd vid K. teatern i Sthlm 1878—84 och vid Det kgl. teater i Khmn 1884—95. L., som ägde en vacker, charmfull röst och säkert scenframträdande, stud., även efter sitt genombrott, bl. a. för Obin och Bussine i Paris; deb. 1872 i Hfors och 1878 i Sthlm. Skrev Om sång (1898) och Om tonbildning i sång och tal (1900). — G. 1876—98 m. pianisten Ina Lange. Roller: Greve Almaviva i Figaros bröllop, 518