LANGLAIS stämningsskildringen, där han stundom når det geniala. Ehuru bunden av Gades och Hart-manns folktonspräglade tonkonst, tillägnade sig L. småningom en personlig stil, lyriskt melo-diös och med ymnigt bruk av kromatiskt-modulatoriska effekter. Av sv. musiker var L. nära förbunden med E. Sjögren, vars romanskonst han influerade. Scenisk musik: Operorna Tove (1878; egen text), Spanske Studenter (1883; Sthlm 1884), Fru Jeanna (1891; text av E. von der Recke) och Vikingeblod (1900; Sthlm 1904; text av E. Christiansen); scenmusik till bl. a. S. Bauditz’ I Mester Sebalds Have (1880), H. Drachmanns Der var engang (1887; Sthlm s. å.), Ved Bos-porus, Middelalderlig (1895) och Renaissance (1901), alla ffg. i Khmn. Verk för ork.: 2 symf.: nr 1 (Efteraar) op. 17 (1882) och nr 2 d-moll op. 33 (1889), 2 sviter: I Alhambra op. 3 (1876) och Weyerburg op. 47 (1894), Sommernat ved Sundet, In memoriam (1914); violinkons. C-dur op. 69 (1904) m. fl. Körverk: Novemberstemning och Tonernes Flugt (H. Herz) op. 5, Niels Ebbesen op. 9 (1878), Tre Salmer op. 21 (1883), Zwei Madon-nalieder op. 29, Agnete og Havmanden op. 72, flera kantater, däribl. »Utställnings-kantaten» (C. Reichardt; 1888) och »H. C. Andersen-kan-taten» (E. von der Recke) op. 71 (1905), samtl. m. ork.; a cap.-körer, ss. op. 10, vari ingår Kornmodsglansen, samt Tre Madonnasange op. 65. Övriga verk: Pianotrio f-moll op. 53, Tre Fantasistykker för violin och piano op. 39, pianostycken samt omkr. 250 sånger, främst till texter av Drachmann, von der Recke och T. Lange, däribl. saml. Naar Sol gaar ned op. 19, Skumring op. 20, V ändring smandens Sange op. 77 o. a. Litt.: W. Behrend, P. E. L. 1850—1920 (i Ord och bild 1921); J. Clausen, P. E. L. (1938); H. Bonnén, P. E. L. (1946). H. G. (Hirzel-)La'ngenhan, Anna, schweizisk pianist och pianopedagog (f. 1874 20/8), verksam i Lugano och München, numera på Schloss Berg (Thurgau), där hennes elever bo i internat. L. stud, vid MK i Zürich och för Lesche-tizky; bedrev länge omfattande konsertverksamhet och åtnjuter som pedagog internat. anseende. — G. 1895 m. dirigenten och tonsättaren Richard L. (1865—1900). Å.B. Langgaard [-gå:r], Rued (eg. Rud) Immanuel, dansk tonsättare (f. 189 3 28/?), domkyrkoorganist i Ribe sedan 1940. L. är en originell begåvning, som står som representant för senromantik och tradition. En frodig, hämningslös fantasi och gott tekniskt handlag känneteckna hans produktion. 521 Peter Erasmus Lange-Müller. L. stud, för sin far, för C. F. E. Horneman och G. Helsted och framträdde redan som barn som orgelspelare och tonsättare; reste 1916 på det Anckerske legat till Tyskland, Österrike, Schweiz och Italien. Har även dirig. ork. i Sverige och Tyskland. Verk: Mysterieoperan Fortabelsen (1921—30); 15 symf., däribl. nr 6 F-dur Det himmelriven-de (1919—30; 1946), nr 7 F-dur (1926; omarb. 1930), nr 13 Naar dagen begynder m. kör, nr 14 Vita viziata, nr 15 m. kör, en orgelkons, samt Sfinx (1910), Sfaerernes musik (1918; omarb. 1929) o. a. ork.-verk; 4 stråkkvartetter, 4 violinsonater, körverk, ss. Vildstjernelys (1946), piano- och orgelstycken (Messis, Fantasia pa-tetica, Mysteriefantasia o. a.) samt sånger. L:s far, Siegfried L. (1852—1914), hade ett högt anseende både som pianist och pedagog; han skrev bl. a. en pianokons. o. a. pianoverk. Kgl. kammermusicus 1889. — L:s mor, Emma L., f. Foss (1861—1926), var också en erkänd pianist. Er-l Langlais [langlä'], Jean, fransk tonsättare och organist (f. 1907), en av landets mera markanta kyrkomusiker i våra dagar, organist i S:te Clothilde i Paris. Elev av Dukas och Dupré har L., som är blind, även tillägnat sig den greg. disciplinen hos benediktinerna i Solesmes, till vilkas liturgiska traditioner han anknutit i sin sakrala musik. Verk: En orgelsymf., Trois pièces évangéliques, 522