LAPP NILS av 1800-t. undanträngdes av 1. Dess spelteknik skilj de sig avsevärt från l:s. Litt.: B. Thorsteinsson, fslenzk Pjoölög (1906 —09). J. Th. Lanner, J o s e p h Franz Karl, österrikisk tonsättare (1801—43), skapare av den äkta wienervalsen, som L. utvecklade till en längre cyklisk komposition ur den äldre valsen o. länd-lern, och sålunda en av de viktigaste föregångarna till dynastin Strauss. Musikalisk autodidakt, började L. som prima-rie i en stråkkvartett (med bl. a. J. Strauss d. ä. som altviolinist), vilken bildade grundvalen för hans senare så berömda ork., som vid hovbalerna. Förutom 106 valser skrev L. galopper, ländier, kadril-jer m. m. Hans samtl. komp. utg. av E. Krem-ser (8 bd, 1889); urval publ. av O. Bie (1920) och A. Orel (i DTÖ 33: 2). Litt.: H. Sachs, J. L. (1889); F. Rebay & O. Keller, J. L. (1901); F. Lange, J. L. und Jo-hann Strauss... (21919). — Fullst. fört, över tr. verk utg. av Weinmann 1948. Även L:s son, August Joseph L. (1834— 55), skrev huvudsaki. dansmusik. B. B-g Lannoy [lanäa'], Robert, fransk tonsättare (f. 1915 18/e), utbildad vid bl. a. MK i Paris; sedan 1946 dir. för MK i Lille. Verk: Operorna La farce du mari t fondu (1939), Le jeu de Vamour et du hasard (1946), baletten Pygmalion (1942); ork.-verk: Cantilène (1943), Danse pastorale (s. å.), Volga, fleuve éternel (1945); kammarmusik: Ballade de l’épi-nette amoreuse för damkör och biåskvintett (1934), Deux virelais du moyen-äge för sopran, flöjt, klarinett och viola (1944), stråkkvartett (1934), Sinfonietta för biåskvintett (1946), La-mento för stråkkvartett (1948) m. m. K. R-n Lansiä'r, eg. les lanciers, sällskapsdans under 1800-t., eg. en variant av kadriljen och urspr. kallad q u a-drille å la cour. Den omfattade fem turer (La Dorset, Victoria, les mou-linets, les visites och les lanciers), växlande mellan fyrtakt och e/8-takt. Litt.: C. Sachs, Eine Weltgeschichte des Tan-zes (1933); T. Norlind, Dansens historia... (1941). K. R-n de La'ntins (Lantius, Lantinis), namn på två nederländska tonsättare under 525 förra hälften av 1400-t., Arnoldus de L., påvlig sångare på 1430-t., och Hu-g (h) o d e L. Av deras verk ha 32 världsliga stycken utg. av C. van den Borren i Flores musicales belgicae 1. Litt.: C. van den Borren, H. et A. de L. (1935). I. S. Lanzky, Axel Waldemar, dansk musiker (1825—85), kontrabasist vid Det kgl. kapel i Khmn från 1866. L. stiftade 1859 och blev 1. dirigent för de saml. köpenhamnska manskörerna. Han har komp, kantater, sånger och pianostycken, utg. körsångsaml. samt gjort arr. för ork. och kör. Laparra', Raoul, fransk tonsättare (1876—1943), främst känd som fantasifull teatermusiker, inspirerad av spansk folkton. Utbildad vid MK i Paris (Fauré och Masse-net), var L. från 1930 inspektör vid de fr. kon-servatorierna. Sina största framgångar vann han med sina operor. — Skrev bl. a. Bizet et VEspagne (1934). Verk: Operorna La habanera (1908), La jota (1911), Le joueur de viole (1926; samtl. i Paris), balettoperorna Las toreras (Lille 1939) och L’illustre fregona (Paris 1931; Den fagra Fregona, Sthlm 1932) o. a.; Fandangillo, Jota, Zam-ba, Suite italienne, Un dimanche basque m. fl. ork.-verk; kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. K. R-n Lapicfda, E r a s m u s, österrikisk tonsättare (d. 1519), kejs. hovkapellm., skrev motetter (utg. av O. Petrucci 1505—06), frottole och tyska 4-st. sånger (utg. av G. Forster 1539; i nytr. ett urval i DTÖ 37:2, utg. av L. Nowak, och i EDM 1:20, utg. av K. Gudewill). LS. de La Pouplinière [-poplin^ä/r], Alex-andre Jean Joseph le Riche, fransk musikälskare och mecenat (1693—1762), ge-neralförpaktare av skatteuppbörden, beskyddare av Rameau, vars elev han var. Med Gossec som ledare gav L. berömda konserter i sitt hem, vid vilka J. Stamitz framgångsrikt introducerades i Paris, varvid samtidigt horn, klarinett och senare även harpa införlivades med den fr. konsertorkestern. Litt.: G. Cucuel, L. et la musique de chambre au 18e siècle (1913). • S.W. Lapp Nils, eg. Nils Jonasson, jämtländsk fiolspelman (1804—70), landskapets på sin tid främste, till yrket gård-farihandlare. L. har mer än någon annan satt sin prägel på den jämtländska folkmusiken, främst i n. 526