LA ROSA PARODI pischen Zaubertrommel (i Ethnos 1948); dens., Lappische Kultmusik (i Kongressbericht Lü-neburg 1950); dens., Den lapska musiken (i Musikrevy 1951). E.E. Laquai [lakä'], Reinhold, schweizisk tonsättare (f. 1894 1/5), sedan 1920 lärare i piano vid MK i Zürich, där han stud. 1908—15 (senare för Busoni). I sin musik, 2 operor, ork.- och körverk, kammarmusik m. m., eftersträvar L. en modern klassicism, men den är även influerad av de gamla kyrkotonarterna, romantiken och impressionismen. H. M-g Larcén, Elsa Maria, operasångerska, alt, senare sopran (f. 1902 8/u), har med sin glansfulla, omfångsrika stämma och sitt intensiva sångföredrag haft stora framgångar i utlandet. L., som stud, för Clary Morales och vid Operaskolan i Sthlm, deb. 1926 på K. teatern som Erda i Nibelungens ring och var engagerad där 1930—34. Är 1934 knöts hon till Deutsches Opefnhaus i Berlin, där hon snabbt blev berömd som dramatisk sopran, spec. Wagner -sångerska. Hon gästspelade 1939 på La Scala som Brynhilde i Siegfried och uppträdde f. ö. på många tyska operascener samt bl. a. 1943 i Sthlm och 1946 i Hfors. — Tysk Kammer-sängerin 1937. Roller (u. n.): Azucena i Trubaduren, Ulrica i En maskeradbal, Leonore i Fidelio, Fältmar-skalkinnan i Rosenkavaljeren, Unn i Arnljot, Brita i Kronbruden m. fl. H. M-g La'retei, K ä b i, svensk pianist av estnisk börd (f. 1922 14/7), fick ett markant genombrott som solist i H. Rosenbergs pianokons, vid uruppf. i Sthlms konsertförening 1951. — Sv. medb. 1951. Efter stud, vid MK i Tallinn, för Boon och Annie Fischer i Sthlm (från 1940), vid MK i Basel samt slutl. för E. Fischer deb. L. i Sthlm 1946. Hon har sedan med framgång konserterat i Skandinavien och Schweiz. E. T. La'rga, lat., riklig, ymnig, sällan brukad benämning för tidsvärde större än maxima i ->mensuralnotskrift. La'rgo, it., brett, tempobet. för det långsammaste tidmåttet, ofta förekommande i hög- och senbarockens instrumentalmusik men senare mera sparsamt. I överförd bemärkelse även namn på kompositioner med denna tempobet. (t. ex. »Hän-dels L.», eg. en aria, »Ombra mai fu», ur operan Serse, 1738; i originalpartituret dock tempobet. Larghetto). Larghe'tto, it., dim.-form av 1., anger som tempobet. något rörligare tidmått än L; likaledes begagnad som satsbeteckning. G. P. 529 Elsa Larcén. Käbi Laretei. Larigot [-gå'], fr., alternativ benämning för en kvintstämma i orgeln av 11/3' tonhöjd (->Kvinta). Larmanjat [larmanja'], Jacques, fransk tonsättare (f. 1878 19/io), mest känd för sina orkesterverk men även produktiv på det dramatiska området. Verk: Operetten Chacun pour soi (1914), baletterna Le général malade (1925) och Le ban-quet (1938) o. a. scenmusik; Sérénade, L’écu-yère aux cerceaux, Marine för ork.; Divertis-sement för harpkvartett och ork., Fantaisie ro-mantique för piano och ork. (1932), Petit con-certo för saxofon och ork. (1941) o. a. ork.-verk; pianostycken, sånger m. m. K. R-n La Rocca, Dominick (Nick) James, amerikansk jazzmusiker (f. 1889 “/U, trumpetare, gr. av den legendariskt ryktbara Original Dixieland Jazz Band och tonsättare av flera av jazzens »ever-greens», ss. At the jazz band ball, Tiger rag och Fidgety feet. L., som var bördig från New Orleans, gr. där omkr. 1912 den orkester, som under ovannämnda namn blev en föregångare inom jazzmusiken. År 1916 spelade den i New York, reste som den första eg. jazzorkestern till Europa (England) 1919 men upplöstes omkr. 1923. L. sökte återkomma 1937 men misslyckades. Orkestern var även den första jazzensemble, som gjorde grammofoninspelningar. O. H. Laroche [larå'J], Herman Augusto-vitj, rysk musikskriftställare (1845—1904), lärare i musikhistoria vid MK i Moskva 1867—70 och Petersburg 1872—79. L., som var elev av bl. a. A. Rubinstein vid MK i Petersburg och nära vän till Tjajkovskij, skrev arbeten om den sistn., Glinka m. m. La Rosa Parodi [-rå'za parå'di], Arma n d o, italiensk dirigent och tonsättare (f. 1904 14/3), sedan 1946 ledare för den då gr. Orchestra Filarmonica Genovese (Genua). 530