LARSON Lars-Erik Larsson. Waldemar sskatten och Grevinnan, i Figaros bröllop anställdes L. vid K. teatern 1907 och förvärvade genom konsekvent utmodellerade rollstudier, som t. ex. Leonore i Fidelio, Valen-tine i Hugenotterna och Desdemona i Otello, tidigt en rangställning bland teaterns artister. Sitt intresse ägnade hon i allt högre grad åt instuderingen av sopranpartierna i Wagners operor och framträdde som Senta i Den flygande holländaren, Eva i Mästersångarne, Isol-de i Tristan och Isolde, Kundry i Parsifal samt som de tre Brynhildorna i Nibelungens ring. Efter att ha lämnat K. teatern 1923 gästspelade hon 1923—24 på La Scala samt uppträdde 1925—27 på Metropolitan och vid festspelen i Bayreuth 1927—31. Hon har f. ö. gasterat på flertalet av de mera prominenta scenerna i Europa. — Litt. et art. 1920. Hovsångerska 1922. LMA 1924. Roller (u. n.): Sieglinde i Valkyrian, titelr. i Salome, Helena i Mefistofeles, Gunhild i Arn-Ijot o. a. L:s bror, altviolinisten Frans Julius L. (1880 —1945), var från 1907 anställd vid K. hovkapellet och från 1918 lärare i pianostämning vid MK i Sthlm. — AssMA 1937. E.S-m Larson, Lars Einar, operasångare, baryton (f. 1897 “/ø), vai’ särsk. under 1930-t. mycket uppburen främst på grund av stämmans lyriska fägring. L. stud. bl. a. 1923—26 för J. Forsell och var 1925—26 elev i Opera -skolan. Han var 1926— 51 anställd vid K. teatern i Sthlm efter debuter som Valentin i Faust, Fanuel i Nero och Wol-fram i Tannhäuser. Har uppburit Christine Nilssons stipendium. Roller (u. n.): En rad Verdipartier samt Am-fortas i Parsifal, Atha-nael i Thais, titelr. i Eugen Onegin, Furst Igor, Maskinist Hopkins, Arnljot och Engelbrekt, Saul i Saul och David m. fl. H.M-g Larsson, Ester Maria Charlotta, musiker (f. 1910 20/?), verksam inom Metodistkyrkan, sedan 1947 organist och körledare i Trefaldighets metodistförsaml. i Sthlm. L. avlade högre org.- och kantorsex. (1938 resp. 41) samt musiklärarex. 1942 vid MH i Sthlm, där hon 1943—47 var org. och körledare vid S:t Peters metodistförsaml. Även verksam som skolsångpedagog. A. N. Larsson, Lars-Erik Vilner, tonsättare (f. 1908 15/5 i Äkarp), säkerligen den mest uppskattade och kände inom den yngre sv. tonsättargenerationen. Redan i 25-årsåldern blev han starkt inter-nat. uppmärksammad genom verk i täml. modernistisk anda för att snart därefter med mer traditionellt inriktade komp, förvärva en bred popularitet i hemlandet. L. är sedan 1947 prof, i komp., instrumentation och formlära vid MH i Sthlm; dessutom verksam som dirigent. — LMA 1943. Efter org.-ex. i Växjö 1924 stud. L. 1925—29 vid MK i Sthlm (komp, för Ellberg och dirig. för O. Morales). Redan 1929 erhöll han statens tonsättarstip.; gjorde 1929—30 en utländsk studieresa och var därunder elev av A. Berg i Wien och F. Reuter i Leipzig. Efter hemkomsten var han 1930/31 repetitör vid K. teatern och verkade därefter som musiklärare i Lund och Malmö och 1933—37 även som musikkritiker i Lunds Dagblad. År 1937 anställdes han som dirigent vid ab. Radiotjänst, vars kammarork. han alltjämt leder (till 1943 även tjänsteman där). Han har vidare erhållit en rad förtroendeuppdrag inom sv. musikliv. Under konservatorietiden skrev L. bl. a. balladen En spelmans jordafärd, som framfördes i Konsertfören. redan 1928, och sin 1. symf. D-dur, spelad vid en elevkons. 1929. I dessa verk o. a. från denna tid (sonatin för violin och piano, pianostycken, sånger, Konsertuvertyr nr 1) visade han sig som en kunnig och begåvad ton 535 536