bi LAssö ken lat uppföra hans opera Landgraf Lud-wigs Brautfahrt i Wei-mar 1857; kapellm. där 1858—95. Verk: Operor, scenmusik bl. a. till Goe-thes Faust (Sthlm 1880), 2 symf., uvertyrer, kantater, Te Deum, pianostycken och sånger m. m. Er-l Lassen, Elna, dansk dansös (1901— 30), premiärdansös vid Det kgl. teater i Khmn och under några år balettens mest lysande stjärna. Elev till Valborg Borchsenius vid Det kgl. teaters balettskola, väckte L. tidigt uppmärksamhet men reste efter sitt genombrott 1920 till USA för att stud, och dansa hos Fokin. Trots succéer besviken på det internat. balett-livet, återvände hon 1925 och gjorde enastående lycka på Det kgl. teater med sin lätta grace och glättiga charm. För henne komp. Max Reinhardt Valsens ande i sin berömda uppsättning av Läderlappen, som renderade henne smickrande anbud från utlandet. Hon tog dock sitt liv. Sv. Kr.-J. DI LASSO, ORLANDO. Högrenässansens störste tonsättare vid sidan av Palestrina och en av vokalpoly-fonins främsta mästare i alla tider, Or-lando di Lasso, f. omkr. 1530 el. möjl. 1532 i Mons, Hennegau, d. 1594 14/8 i München, var i likhet med talrika dåtida musiker nederländare till börden, varför han i viss mån kan räknas som den 3. nederländska skolans siste mästare. Hans namn löd eg. Roland de Lassus, ehuru det efter tidens sed italieniserades. Utrustad med en ovanligt skön sopran, blev Lasso korgosse i hemstaden och 1544 i Mantua och kom efter målbrottet till Neapel. Dess redan då berömda gatumusik blev en inspirationskälla även för Lasso, som skrev villaneller i typisk lokalstil (de tidigaste tr. 1556). En kortare tid var han kapellmästare vid Lateran-kyrkan (strax före Palestrina) och företog en färd till England tills, m. äventyraren Cesare Brancaccio men knöts julen 1556 till hertig Al-brekts av Bayern hov i München, som han tillhörde till sin död, från 1563 ss. kapellm. men dess verklige ledare från 1558. Trots usla finanser utökade hertigen sitt kapell, så att det mot slutet av 1560-t. uppgick till 61 medl. jämte nära 20 korgossar och var Europas förnämsta. Fursten var också finsmakare ifråga om dyr 541 bart utskrivna musikalier, bland vilka märktes en skönskrift av ett bd motetter av C. de Rore. Allt i den vägen överträffades likväl av Lassos botpsalmer från 1560, som hertigen lät utföra i en handskriven, ytterst konstfull praktupplaga. Oaktat ledningen och administrationen av kapellet voro mycket betungande för Lasso och hans hem periodvis var internat för korgossarna, vilkas moraliska och mus. fostran han hade att övervaka, medhann han dock en nästan skräckinjagande väldig produktion: s. å. som botpsalmerna utgav han även ett bd 4-st. madrigaler, 1562 följde 2. uppl. av hans andliga sånger, tillägnade hertigen, på senhösten deltog han i firandet av kejsar Maximilian II :s kröning i Wien, begav sig senare till Venedig, där 3. uppl. av nyssnämnda sånger just då kom ut. Omedelbart efter utnämningen till hovkapellm. utg. han nya 4-st. chansons, 1565 4. bandet andliga sånger samt 4-st. lektioner ur Jobs bok och den 2. saml. andliga sånger, 1567 ett bd Magnificat-tonsättningar, en ny bok madrigaler och de 5-st. tyska visorna etc. Vid sidan av organisatoriskt och konstnärligt arbete måste Lasso även vara beredd att tagas hårt i anspråk för talrika festligheter ej blott vid hemhovet utan även vid främmande hov (Paris). Särsk. intresse tilldraga sig Lassos arbeten inom den dramatiska och instrumentala musiken, vilka publ. först 1581 men utgöra en sammanställning av verk från tidigare år, bl. a. musiken vid ett furstebröllop 1568, då det gavs en burlesk musikkomedi, där Lasso firade triumfer som tonsättare, skådespelare och sångare till eget lutackomp. I den tr. versionen möta oss idel korsatser, men uppförandepraktiskt ha de tydligen varit visor och monodier till lutackomp., vilka skickligt utnyttja olika register och förträffligt deklamera texter på venetiansk, bergamaskisk och arabiserad sp.-it. dialekt. Lassos arbetsbörda lättades visserligen 1569 genom inrättande av en 2. hovkapellmästar-tjänst, men i stället kom han att många år framåt sysselsättas med ett saml.-verk av även för den tiden ovanliga proportioner, Patrocini-um musices, som även typografiskt tillhör seklets mest lysande skapelser. Den bayerske hovboktryckaren Adam Berg tryckte de 7 folio-banden, av vilkas innehåll Lasso står för det mesta. I 2. bandet ingingo 5 mässor, tillägnade Gregorius XIH, till vilken Lasso personligen överräckte sitt verk och i gengäld mottog den Gyllene sporrens orden, samma hederstecken som tillföll underbarnet Mozart 200 år senare. Lasso hade också upphöjts till medlem av den ty. riksadeln. Väl förlöpte hans tjänstetid ej helt utan slitningar, men Lasso förblev dock trofast mot sitt furstehov. Han avslog frestande anbud även efter hertig Albrekts död, då hovkapellets stat starkt måste reduceras och dess lysande epok oåterkalleligen var slut. Med den nye hertigen, Wilhelm, förenades Lasso också av ett starkt motreformatoriskt intresse. Allt starkare fram- 542