LARSSON, N. draget), Sinfonietta för stråkork. op. 10 (s. å.), Liten serenad för stråkork. op. 12 (1934), Diver-timento (nr 2) för kammarork. op. 15 (1935), svit ur En vintersaga op. 18 (1937), Pastoralsvit op. 19 (1938), Festmusik op. 22 (1939), Jorden sjunger, poem op. 23 (1939), Det svenska landet, svit op. 27 (1941), Gustaviansk svit för flöjt, cembalo och stråkar op. 28 (1943), Två stycken för ork. op. 32 (1944), Musik för ork. op. 40 (1948—49). — Kons.: Saxofonkons. op. 14 (1934), violoncellkonsert op. 37 (1947). Körverk: De nakna trädens sånger (S. Si-wertz) op. 7 (1932; manskör a cap.); Det ljusa landet op. 11 (1932), Invocatio op. 21 (m. kör ad libitum; 1938), Förklädd gud op. 24 (H. Gull-berg; 1940), Väktarsånger op. 25 (K. R. Gierow; s. å.), Röster från Skansen op. 26 (Gullberg; 1941), Det röda korset op. 30 (E. A. Karlfeldt; 1944). — För röst och ork.: En spelmans jordafärd op. 1 (Dan Andersson; 1927). Kammarmusik: Sonatin g-moll för violin och piano op. 3 (1928), Duo för violin och viola op. 6 (1931), Intima miniatyrer för stråkkvartett (ur Senhöstblad, lyrisk svit med recitation) op. 20 (1938), stråkkvartett d-moll op. 31 (1944). Verk för piano: Sonatin nr 1 op. 16 (1936), nr 2 op. 39 (1948), nr 3 op. 41 (1950), Miniatyrer (1926), 10 2-st. pianostycken op. 8 (1932), Cro-quiser op. 38 (1947). Sånger m. piano: Fyra sånger op. 29 (1944), Två sånger op. 33 (E. Lindorm; 1945), Nio sånger op. 35 (Gullberg; 1946). Musik till ett 20-t. filmer. Litt.: M. Pergament, Svenska tonsättare (1943); L.-E. Larsson, Hur jag började (i Musikvärlden 1946); B. Wallner, L.-E. L. (i Tid-skr. för det folkliga musiklivet, Vår sång, 1950). G. B. Larsson, Nils David (»Banjo-Lasse»), gitarrist (f. 1902 8/io), med repertoar omfattande såväl konsert- som under -hållningsmusik. L., som är autodidakt, spelade banjo och gitarr i olika danskapell, gav sin första solistkonsert i Gbg 1933, i Sthlm 1945, och var 1936 —43 anställd i Radiotjänsts dansork. Han har framträtt även utomlands och utg. Gitarrboken (1950). H. M-g de La Rue [dalary'], Pierre (Petrus Platensis, även Pierchon, Perisone, Pie-razzon de la Ruellien m. m.), nederländsk tonsättare (omkr. 1460—1518), elev till Okeghem, en av den imiterande kontra-punktikens främsta mästare. Om också i sin produktion något ojämn, framstår han som en av sin tids mångsidigaste tonsättare. Han var trol. vän till Josquin des Prez och har i sin stil övertagit många drag från dennes verk. I högre grad än 539 Josquin bygger han emellertid på klangliga effekter, t. ex. i Missa pro defunctis (Chorwerk 11). Man vet ej stort mei' om L:s liv än att han 1482—1510 uppehöll sig i Bryssel som sångare och kompositör vid Filip den skönes och Margaretas av Österrike hov; den sistnämnda lät f. ö. uppteckna en del av hans verk i en praktfull vol., nu förvarad i Bryssel. En annan dylik codex finns i Mecheln. Många verk återfinnas i Wien samt i Vatikanbibl., vilket tyder på att han någon tid vistats i Rom. Tr. verk: Mässorna Beata virginis, Puer na-tus, Sexti toni, Ut Fa, L’homme armé och Nunc fuè pena major (1503); andra mässor i samlingsverk, utg. av O. Petrucci 1508, 15 och 39, A. de Antiquiis 1516, J. Petrejus 1538 och H. Ott 1539; motetter och chansons i samlingsverk 1501—60. — Nytr.: Mässan Ave Maria, utg. av H. Expert i Maitres de la renaissance fran-caise (1890), 4 världsliga 4—5-st. sånger i Chorwerk 3 samt Missa pro defunctis och motetten Delicta juventutis (4—5-st.) i Chorwerk 11, Liber missarum (7 mäss.), utg. av A. Tirabassi 1942, Kyrie 1 och 2 ur Missa Uhomme armé i HAM m. m. I. S. Laruette [larye'tt], Jean, fransk tonsättare (1731—92), en av de tidigaste kompositörerna av fransk opéra-comique. L. var 1752—79 anställd som sångare vid Opé-ra-Comique i Paris, skrev inlägg för vådeville-komedier samt deb. som originalkompositör 1759 med Uheureux déguisement. Hans främsta verk äro Cendrillon (1759) och Le guy de chéne (1763), i vilken han som den förste av de franska lustspelskompositörerna byggt handlingen på ett ämne från medeltiden. I sin musik har han tagit föga intryck av det samtida it. intermezzot, som annars var på modet bland opéra-comique-kompositörerna. Litt.: G. Cucuel, Les créateurs de 1’opéra-comique frangais (1914). E. S-m Las(s)alle [lasa'll], Jean Louis, fransk operasångare, baryton (1847—1909), engagerad vid Stora operan i Paris 1872— 92; prof, vid MK där 1903. Efter stud, vid MK i Paris deb. L. 1869 som S:t Bris i Hugenotterna i Liége och kom 3 år senare till Paris; 1892—97 en av Metropolitans mest uppskattade artister. L., som beundrades både som aktör och sångare, framträdde i operor från Donizetti t. o. m. Wagner. Han tillhörde även fonografmusikens pionjärer. G. P. Lassen, E d u a r d Ludvig, tysk tonsättare och dirigent av dansk börd (1830— 1904), förträfflig Wagnertolkare och ansedd som en av Tysklands på sin tid finaste musiker. L., som var elev vid MK i Bryssel, blev under en studieresa i Tyskland vän med Liszt, vil- 540