LEISN ER musiktidn. voro Allgemeine mus. Zeitung (1798 —1882), Neue Zeitschrift für Musik (från 1834) och Signale für die mus. Welt (från 1840). Nuvarande musikinstitutioner ni. m. Andra världskriget drabbade L. mycket hårt, men staden har snabbt återhämtat en del av det förlorade. Av viktigare inst. fortsätter Städtische Oper under ledning av P. Schmitz, varjämte operetten odlas av Operettentheater der Deutschen Volksbühne (A. Hofmann). Stadt- und Gewandhausorch. spelar under kapellm. som F. Konwischny, P. Schmitz o. a.; den 1925 gr. Leipziger Sinfonieorch. övertogs 1946 av Mitteldeutsche Rundfunk under G. Pflüger men ger från 1947 även offentliga folkkonserter. Vidare verka Leipziger Philharm. Orch. under O. Didam och W. Davisson, MH:s ork. under E. Bölsche, univ:s kammarork. under F. Rabenschlag samt ett collegium musicum under G. Trexler. Körerna äro talrika; de främsta äro Thomanerchor, som under 1900-t. även företagit omfattande konsertresor (Sverige ffg. 1922); dess ledare, G. Ramin, dirig. till-lika Gewandhauschorvereinigung; vidare Kan-torei S:t Nikolai (J. Pierssig), Katholische Probsteichor under G. Trexler, som även är ledare för Chorgemeinschaft Franz Schubert, flera univ.-körer under F. Rabenschlag och MH:s kantori (R. Köbler), medan de traditionella Singakademie och Riedelchor dirig. av resp. O. Didam och K. Barth. Kammarmusiken odlas av bl. a. Gewandhaus-Quartett, som rekonstruerats, Genzel-Quartett och Goldham-mer-Trio. Musikundervisningens högborg är alltjämt Staatliche Hochsehule für Musik (Mendelssohn-Akad.), vars dir. f. n. är R. Fischer. Univ. har musikvetensk. inst. (chefsplats f. n. vakant), varjämte en särsk. avd. handhar utbildningen av musiklärare för skolundervisningen. Bibi, ha svårt hemsökts av kriget; dock existera Tho-maskyrkans bibi. (fört, av A. Schering i AFM 1936) och Musikbibi. Peters, medan Breitkopf & Härtels arkiv endast delvis kunnat rekonstrueras. Den till univ:s musikvetensk. inst. år 1926 av W. Heyer skänkta instr.-saml. har däremot till största delen gått till spillo. Konsertlokaler: Kongressaal des Zoo, Felsen-keller, Weisser Saal samt Bach-Saal des Zoo, teatrar. Litt.: R. Wustmann & A. Schering, Musik-geschichte L:s (3 bd, 1909—35; huvudverket om L.); A. Dörffel, Geschichte der Gewandhaus-konzerte (1884); F. Lampadius, Die Kantoren der Thomasschule zu L. (1902); P. Langer, Chronik der Leipziger Singakademie (1902); A. Göhler, Festschrift zum 50jährigen Jubiläum des Riedel-Vereins (1904); F. Schulze, 100 Jahre Leipziger Stadttheater (1917); Festschrift zum 75jährigen Bestehen des Kgl. Konservatoriums der Musik zu L. (1918); P. Bennemann, Musik und Musiker im alten L. (1920). G.P. 581 Leipzigpolskan, folkmelodi, som spelas med lägsta strängen på violinen nedstämd till d. I skånsk version sägas de låga tonerna föreställa kanondundret i slaget vid Leipzig 1813. I andra landskap spelas polskan utan namn och program. — Jfr art. Björnavalsen. Litt.: N. Andersson, Skånska melodier (i Svenska landsmål 14:1, 1895—1916); K. P. Leff-ler, Folkmusik från norra Södermanland (2 d., 1899—1900). N.D. Leiser [la1'-], bet. för medeltida tyska kyrkovisor, utvecklade ur Allhelgona-litanians Kyrie eleison, som brukade sjungas av församl. ss. refräng, även sedan kören övertagit de av församl. tidigare utförda sångpartierna vid gudstjänsten. På ty. område fick Kyrie eleison-ropet vanl. formen Kyriolais el. Kiriolais. Redan under 800-t. uppstodo med utgångspunkt från Kyriolaisropet dikter på folkspråket, vanl. med fyraradiga strofer till enkla syllabiska mel. Även andra liturgiska acklamationer, ss. A1-1 e 1 u i a och Christ uns gnade, gåvo upphov till »rop»-dikter av denna art. Dessa kirleiser ha möjl. från början sjungits av försångare med refrängsvar av folket, sedan så småningom hela visan av folket. Under medeltiden uppstod en rik litt. av L, då denna sångart kom att åtnjuta stor popularitet. L. är en av utgångspunkterna för den evang. tyska kyrkovisan. I Sv. psalmboken och SvK återgå några psalmer och koraler på medeltida 1., ss. nr 103: påskleisen Christ ist erstanden, nr 135: pingstleisen Nun bitten wir den heiligen Geist, och nr 22: processionsleisen Gott der Vater Wohn bei uns. Litt.:. W. Bäumker, Das katholische deutsche Kirchenlied... (4 bd, 1883—1911); P. Noder-mann, Studier i svensk hymnologi (1911); C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932). R.S. Leisner [la1'-], Em mi, tysk operasångerska, alt (f. 1886 8/8), verksam i Berlin och 1912—21 en av de främsta krafterna vid Hof-oper. — Preussisk Kammersängerin. Elev av Helene Breest i Berlin deb. L. 1911 vid en kons, med Philharm. Orch.; efter 1921 har hon företrädesvis konserterat. Med sin sällsynt vackra röst och lysande dramatiska talang hade hon stora framgångar under turnéer i Europa och USA. K. teatern i Sthlm gästade hon 1919 och 21 582