LE1TNER som Amneris i Aida, Carmen och Delila i Simson och Delila; sjöng i Sverige senast 1933. Leitner [la^tnar], Ferdinand, tysk dirigent (f. 1912 4/3), blev 1950 GMD vid statsoperan i Stuttgart. L. stud, för bl. a. Prüwer o. Schreker vid MH i Berlin och verkade därefter som pianist; känd som utmärkt ackompanjatör. Blev 1943 kapellm. vid Nollendorf-Platz-Theater i Berlin, 1945 vid Staatsoper i Hamburg och 1946 dir. och 1. kapellm. vid Staatsoper i München. G. M. Leitzmann [laizts-], Albert, tysk musikskriftställare (f. 1867 3/8), blev 1923 prof, i litt. och estetik vid univ. i Jena. L. har skrivit Beethovens Persönlichkeit (2 bd, 1914) samt utg. brev av och samtidas berättelser om denne och Mozart. Leizviskä, H e 1 v i Lemmikki, finländsk tonsättare (f. 1902 25/5), en av de mest uppmärksammade kvinnliga kompositörerna i Finland; från 1933 bibliotekarie vid Sibeliusakadrs bibi, i Hfors. L., som stud, för bl. a. Melartin och Madetoja samt i Wien, har skrivit en symf., 3 sviter, en trippelfuga, en pianokons. o. a. ork.-verk, körverket Pimeän peikko (»Mörkrets troll»), kammarmusik, däribl. en pianokvartett och en violinsonat, pianostycken, solosånger (även med ork.) m. m. — Uppbar 1945 Sibeliusstip. J. K-nen Lejdström, Carl Victor, operasångare, baryton (1872—1922), bror till O. L., vann med sin lyriskt klangfulla, välbehandlade stämma och goda aktion stor uppskattning icke minst i utlandet. L. stud, för bl. a. brodern och G. Bratt. Han var engagerad vid K. teatern i Sthlm 1'894— 1902 och 1911—13, vid tyska scener, bl. a. vid Bayreuthfestspelen 1904—06, samt vid Stora teatern i Gbg (även som regissör) från 1916. Roller: De stora Wagnerpartierna, Figaro i Figaros bröllop, Leporello i Don Juan, Lothario i Mignon m. fl. G. 2. ggn 1914 m. operasångerskan, sopran, Elin Augusta Linnander (f. 188 8 25/s), engagerad vid K. teatern 1909—14 och Stora teatern i Gbg 1916—25. L. uppbar en mängd huvudroller, både som opera- och operettsångerska. B. B-g Lejdström, J ohan Oscar, sångare, baryton, och sångpedagog (1858—1926), bror till C. L., 1898—1924 lärare i solosång vid MK i Sthlm, prof:s titel 1913. — LMA 1897. Litt. et art. 1909. Efter stud, vid MK 1875—82 för bl. a. J. Günther, senare för F. Arlberg och i Paris för S.-Y. Bax deb. L. 1888 på K. teatern i Sthlm men ägnade sig trots engagemangsanbud åt 583 konsert- och pedagogverksamhet. Bland hans elever märkas Julia Claussen, Gertrud Pålson-Wettergren, J. Berglund, L. Björker m. fl. G. 1890 m. läkaren Ingrid Signe Kristina S amzeliu s (f. 1867 3A), specialist i röst- och talrubbningar. Hon har bl. a. efter makens ms. utg. Stämhälsa och klangskönhet (1928). B. B-g Le Jeune ->Jeune. Lekare, den svenska benämningen på medeltidens profana yrkesmusiker (eng. minstrels, fr. jongleurs, ty. Gaukler), arvtagarna till den utgående antikens gycklare och mimer. De nådde under det 1. årtusendets senare hälft Skandinavien. Som bärare av en utpräglat världslig, främst instrumental musikodling förföljdes 1. av kyrkan. De placerades också, åtminstone officiellt, lågt på den sociala rangskalan, vilket framgår av de drastiska formuleringarna i t. ex. Väst-götalagen (1200-t.). Men trots detta spelade 1. en avgörande roll i medeltidens musikkultur. De voro omtyckta av folket och anlitades flitigt inte endast vid hovens och stormännens utan också vid kyrkliga (!) fester. De drogo i stor utsträckning som vandrande spelmän genom landet. Många fingo dock fast anställning vid hovet el. i städernas tjänst. L. avbildas ofta i medeltidens konst och omnämnas i rimkrönikorna, städernas tänkeböcker o. a. äldre litt. — Litt.: T. Norlind, Musiker och lekare under medeltiden i Sverige (i STM 1940). S. W. Lekeu [laköz], Guillaume, belgisk tonsättare (1870—94), dr phil., ingav stora förhoppningar, innan döden tidigt ändade hans bana. L. var elev av bl. a. C. Franck och dTndy och skrev orkester- (Adagio för stråkork. m. m.) och körverk, kammar- och pianomusik, bl. a. en välkänd violinsonat, sånger o. a. Litt.: A. Tissier, G. L. (1906); O. G. Sonneck, G. L. (i MQ 1919); M. Lorrain, G. L.... (1923); R. Stengel, G. L. (1944); P. Prist, L’enfant de génie de la musique contemporaine: G. L. (1946); A. van der Linden, Lettres de G. L. å Octave Maus (1892—1893) (i RBdM 1949). Å. B. Leleu [lalöz], Jeanne, fransk tonsättare och pianist (f. 189 8 29/i2), utbildad vid MK i Paris, där hon 1923 vann stora Rom-priset. Utmärkande för hennes klart moderna musik är en ibland något kärv energi, fast struktur och rytmisk vitalitet. Verk: Baletterna Un jour d'été (1938; Paris 1940) och Nautéos (1944); Esquisses italiennes, Fronton antique, Transparences, svit (1931), Deux danses, en pianokons. o. a. ork.-verk; Suite symphonique för blåsinstr. och piano, en pianokvartett; Le cortège d’Orphée för soli, kör och ork., pianostycken, sånger m. m. K. R-n Lezllky, Nils Åke, biblioteksman (f. 584