LEWENHAUPT Den lett, folkmusikens värde påvisades först av J. G. von Her der under 1700-t. Samlandet och systematiseringen av materialet inleddes först under 1800-t:s andra hälft av A. Jurjans och intensifierades av E. Melngailis, J. Grau-bins och V. Darzins. Liksom i Estland spelade körsången, odlad vid stora musikfester (från 1873), en dominerande roll för den inhemska musikens frigörelse. Från 1894, då A. Jurjans framlade de teoretiska principerna för den på folktonen baserade lett, sången, till frigörelsen 1918 hade den lett, tonkonsten genomgått sitt eg. utvecklingsskede och stod färdig att anknyta till de allm. europeiska musikströmningarna. Lettlands ledande tonsättare, även internat. sett, är J. Vitols, som samtidigt var lärare för de flesta senare kompositörerna i landet. Bland hans främsta lärjungar märkes Jazeps Medins, som dock senare anslagit radikalare strängar. En mer nationellt oberoende riktning leddes av E. Melngailis, bland vars talrika efterföljare må nämnas J. Graubins, V. Ozolins, A. Salaka och A. Abele. Vid sidan av dessa huvudgrupper stod A. Kalnins ss. den främste företrädaren för ett nationellt idiom på personlig grund, utan anknytning till folktonen. Som kolorist uppmärksammades Janis Medins. Moderna tendenser återfinnas hos t. ex. J. Zalitis och J. Kalnins. Till det tidigare ryska musikinflytandet kom från 1934 statliga dirigeringsåtgärder gentemot alltför extrema och experimentella tendenser inom tonkonsten; syftemålet var härvid att befrämja den folkloristiska riktningens program. Under andra världskriget lämnade många ledande musiker landet, och dess musikodling är åter beroende av främmande kulturinslag. En privat operascen existerade från 1912 i Riga, vilken återuppstod 1918 som Lettlands nationalopera under ledning av J. Zalitis och T. Reiters. Även Liepaj a (Libau) hade från 1929 en egen opera. Bland landets symfoniorkestrar intogo de båda operaorkestrarna främsta rummet vid sidan av Riga stads orkester och den livaktiga radioorkestern i Riga under Janis Medins. Kammarmusiken bestreds av den ryktbara Lettiska stråkkvartetten samt Vitols trio, båda i Riga. Körsången odlades inom talrika sammanslutningar, bland vilka de främsta voro Reiters kör, Dziesmuvara samt Studentkorporationernas manskör, alla i huvudstaden. Musikundervisningen handhades främst av Lettlands kons, i Riga (gr. 1919), vartill under det nationella oberoendets tid tillkommo s. k. folkkon-servatorier, bl. a. i Liepaja (Libau), Daugavpils (Dünaburg), Jelgava (Mitau) och Ventspils (Windau).— Litt.: AdHM 2. T. R.; G. P. Letz, Hans, amerikansk violinist av tysk börd (f. 1887 18/3), sedan 1940 lärare vid bl. a. Juilliard Graduate School of Music i New York. Efter turnéer i Tyskland och Amerika var L. bl. a. 1912—17 2. violinist i Kneiselkvartetten. Sistn. år gr. han en egen stråkkvartett, urspr. tills, m. S. Harmati (violin), E. Kreiner (viola) och G. Maass (violoncell), som framgångsrikt konserterat i USA och Canada. — Utg. Music for the violin and viola (1948). H.M-g Leuckhart [lå^k-], tyskt musikförlag, gr. 1782 i Breslau som musikhandel av F. Ernst Christoph L. (1748—1817); äger f. n. bestånd i München. Förlaget köptes av Constantin Sander (1826—1905) och flyttades 1870 till Leipzig, varvid rörelsen utvidgades genom förvärv av flera mindre företag. L. har främst utg. verk av nyare samtida tonsättare, bl. a. flera skandinaviska. C. J. Leuhusen [le-:'huson], Amalia Aurora Adelaide, f. Valerius, sångpedagog och målarinna (1828—1923), bland vars elever märkes Christine Nilsson, som genom henne erhöll sin första musikaliska utbildning. L:s mest berömda porträtt är en ungdomsbild av denna (nu i Musikhist. museet, Sthlm). L. stud, sång för bl. a. L. Rellstab i Berlin och Wartel i Paris. Efter en kortare tid som sångerska, huvudsaki. i Tyskland, verkade hon från 1858 som sångped. i Gbg och från 1870 i Sthlm. — LMA 1872. G.M. Leux-Henschen [lå^ks-], Irmgard, svensk musikhistoriker av tysk börd (f. 1895 Va), främst känd genom arbeten om C. G. Neefe och dennes krets (monogr. om denne 1925). Efter stud, vid MH (piano) och univ. i Berlin och München (dr phil. 1921) har L. varit verksam i Berlin och sedan 1934 i Sthlm, där hon bl. a. föreläst i musikhistoria och musikpsykologi. Av musikvetenskapliga undersökningar har hon publ. bl. a. Über die »verschol-lene» Händel-Oper »Herrmann von Balcke» ... (i AMW 1926), Stroboskopische Untersuchungen über Intonation beim Gesange (i Die Natur-wissenschaften, 1933), Biologie und Musikwis-senschaft (i Deutsche Musikkultur 1, 1937) och Joachim Nikolas Eggert... (i STM 1942). — Sv. medb. genom giftermål 1934. G. P. Levant [le'vont], Oscar, amerikansk pianist och tonsättare (f. 190 6 27/i2), särsk. uppskattad som solist i Gershwinprogram. L., som stud, för bl. a. Schönberg, var under många år engagerad som tonsättare för filmen i Hollywood; sedan 1940 verksam i New York. Har skrivit ork.-verk, 2 pianokons., kammarmusik m. m. och utg. A smattering of ignorance (1940). H.M-g Lewenhaupt, Gustaf (G ö s t a), gods 601 602