LEWERTH ägare, major (1791—1873), en av förgrundsgestalterna under den andliga väckelsetiden i Sverige på 1850—70-t. L. har skrivit mel. nr 146 i SvK 1939. Le'werth, Carl Johan, tonsättare (1818—88), mest känd för musiken till sångspelet Peder Rank och hans fästmö (1870) och lustspelet Vingåkersbruden (1878). L. blev 1841 org. i Örebro och 1842 även lärare i musik vid lärov. där. Han skrev också visartade, melodiösa sånger och utgav en mycket spridd koralbok (1860; ®1889), närmast en ny uppl. av Haeffners. — Litt. et art. 1881. G. M. Levi, Hermann, tysk dirigent (1839 —1900), en av Wagners främsta banerförare, hovkapellm. i München 1872—96, GMD där 1894. Utbildad av V. Lachner och vid MK i Leipzig, var L. från 1864 hovkapellm. i Karlsruhe. År 1882 ledde han det första framförandet av Parsifal i Bayreuth. Var även verksam som tonsättare (bl. a. pianokons, a-moll och sånger) och översättare av operalibretter. — Litt.: E. Possart, Erinnerungen an H. L. (1900). — L:s brevväxling med Brahms är samlad i Brahms’ Briefwechsel bd 7 (1912). G. P. Le'vidis, D i m i t r i, fransk tonsättare av grekisk börd (1886—1951), elev bl. a. vid MA i München. Bland L:s verk märkes baletten Le påtre et la nymphe (Paris 1924). Han var den förste, som skrev för M. Martenots »etervågsinstr.» les ondes. Å. B. Levin, N a u m, finländsk violinist (f. 190 7 29 /9), sedan 1946 1. konsertm. vid Helsingfors stadsork. Utbildad i hemlandet och för bl. a. Jenö Hu-bay och W. Hess har L. framträtt med egna konserter och som solist med ork.; sv. radio 1948. J. K-nen Levin, Robert, norsk pianist (f. 1912 7/6), har efter stud, för N. Larsen (piano) och Valen (musikteori) samt debut i Oslo 1932 framträtt i Skandinavien; på senare tid främst ackompanjatör. ö. G. Le'vina, Z a r a Aleksandrovna, rysk tonsättare (f. 1906 ®/2), stud, piano vid MK i Odessa och komp, för Mjaskovskij vid MK i Moskva. Verk: Barnpjäsen »Lille Muck» (1936); pianokons. (1944); kammar- och pianomusik; mass-och barnsånger för kör el. solo, sånger o. a. Levinsohn, Anna Henriette, f. An-dersen, dansk operasångerska, mezzo 603 sopran (1839—99), med särskild fallenhet för Mozarts operor, där hennes grace och humor kommo till sin rätt. — Kgl. kam-mersangerinde 1879. L:s omfångsrika röst utbildades av H. Rung och C. Helsted, senare i Paris. Hon fick sitt genombrott på Det kgl. teater i Khmn 1864, där hon först tillhört kören, och var anställd till 1879. Roller: Susanna och Cherubin i Figaros bröllop, Zerlina i Don Juan, Pagagena i Trollflöjten, Ännchen i Friskytten, Rosina i Barb era-ren i Sevilla o. a. Er-l Levinson, André, fransk danskritiker av rysk börd (1890—1935), från 1918 bofast i Paris som baletthistoriker och med-arb. i fr., eng. och ty. tidskrifter. I sin estetik var L. en utpräglad klassicist med den absoluta dansen som ideal och på denna grund motståndare till såväl Fokin som Jean Bör lin och Svenska baletten. Skrifter: La danse au théåtre (1924), Ballet romantique (1929), La danse d’aujourd’hui (s. å.), Les visages de la danse (1933); biogr. över La Argentina (1928), Marie Taglioni (1929) och S. Lifar (1934) m. m. K. R-n Lewis [lo:'is], Meade (Lux), amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst, pianist (f. 1905 5/9), vars Honky tonk train blues anses vara ett av de mest svårspelade pianostycken jazzen äger. L. har gjort grammofoninsp. och medv. i filmer. O. H. Lewis [lo:'is], Richard, engelsk sångare, tenor (f. 1914 10/5), en tid engagerad vid Carl Rosa Opera Co. och även ofta anlitad oratoriesolist; sv. radio 1946. H. M-g Le'wkowitch, Bernhard, dansk tonsättare (f. 192 7 28/5), hai’ efter stud, för Bangert och Schierbeck vid MK i Khmn samt i Paris redan gjort sig bemärkt för sina pianokomp., bl. a. Sonatine, 3 sonater; därjämte körer a cap. H- G. Levy (Levi) ->Lebert. Lévy, Ern(e)st, schweizisk tonsättare och pianist (f. 1898 el. 95 18/u), sedan 1941 verksam som pedagog i USA. L. stud, vid MK i Basel för bl. a. F. Klose och H. Huber samt vid univ. där, vidare piano för Pugno o. a.; blev 1916 lärare i mästarklassen vid nämnda kons. Han bosatte sig 1920 i Paris, där han gr. och ledde Choeur Philharmonique de Paris. Verk: 10 symf. (1916—44; nr 9 med kör), en violoncellkons. (1947); körverk (bl. a. Lötschen- 604