LINDAHL Få konstnärer torde under livstiden ha hedrats så som Jenny Lind. Förutom officiella utmärkelser, som kommo henne till del, hyllades hon av samtidens skalder, och litt. om henne är mycket rik. Ett 40-tal medaljer präglades över henne i Sverige, Tyskland och USA. År 1894 avtäcktes i Westminster Abbey i London en minnestavla, och i Sthlm restes 1924 på Djurgården hennes staty, modellerad av E. Rafael-Rådberg. För vården av hennes minne bildades Jenny Lind Association i New York 1922 och Jenny Lind-sällskapet i Sthlm 1943. Jenny Lind hade en bärig, glansfull stämma av betydande omfång (h—g3), absolut ren in-tonation och en virtuos teknik. Dramatiskt hade hon tvivelsutan sin begränsning, men hennes rollskapelser präglades alltid av sanning och sällsynt omedelbarhet. Bäst passade hennes natur för oskuldsfulla, naturfriska och komiska partier ss. Marie i Regementets dotter el. Susanna i Figaros bröllop. Passionerade el. tragiska roller blevo gärna överdrivna el. omgestaltade efter eget kynne. I Jenny Linds karaktär dominerade de goda sidorna: hon var frimodig, energisk och vänfast, men samtidigt överkänslig. Religiöst påverkad sedan barndomen, fick hennes fromhet med åren ett pietistiskt inslag (C. O. Rosenius), som kunde slå över i det bigotta. Hennes hjälpsamhet är vida känd: sålunda skänkte hon ständigt stora summor till behövande i bl. a. Sverige, England, USA och Holland. Även hennes otaliga välgörenhetskonserter äro ett bevis härpå. Hennes förnämsta donation är den s. k. Jenny Linds stipendiefond (->Stipendier och fonder). Bland viktigare roller må ytterligare nämnas: titelr. i Armida, Grevinnan i Figaros bröllop, Donna Anna i Don Juan, Pamina i Trollflöjten, titelr. i Euryanthe och Semiramis, Alaide i Den okända, Elvira i Puritanerna, titelr. i Anna Bo-leyn, Adina i Kärleksdrycken, titelr. i Lucia di Lammermoor, Amalia i I masnadieri, Julia i Vestalen, Amazili i Ferdinand Cortez, Constance i Vattendragaren, Anna i Vita frun, Va-lentine i Hugenotterna, Lovisa i Kronofogdarne, Vingåkersflicka i Ett nationaldivertissement, Märta i En majdag i V är end, Julie i Jag g är i kloster m. fl. Litt.: J. L., die schwedische Nachtigall... (1845; sv. uppl. s. å.); A. J. Becker, J. L. ... (1846; 21847); T. Bolin, J. L. (1848); C. G. Rosenberg, J. L. in America (1851); C. Lisei, J. L. (1888); H. S. Holland & W. L. Rockstro, Memoir of Madame J. L.-Goldschmidt (2 d., 1891; ty. o. sv. uppl. s. å.); C. A. Wilkens, J. L. (1894; ”1926; fr. uppl. 1896); Maria Holmström, J. L. .. . (1913; ”1920); S. Dorph, J. L:s triumftåg genom Nya världen G1918); dens., Jenny Lindiana ... (1919); T. Norlind, J. L. ... (1919); J. L. 1820— 1920 (i STM 1920); Sigrid Elmblad, J. L. ... (21921); L. Westervelt, The J. L. medals and 629 tokens (1921); J. L. Association New York (1923); Jenny Maude, The life of J. L. (1926; sv. uppl. 1927); Lotten Dahlgren, J. L. utom scenen... (1928); E. Wagenknecht, J. L. (1931); Laura Benét, Enchanting J. L. (1939); Helen Headland, The Swedish nightingale ... (1940); Vivi Horn, På sångens vingar... (1940; 21945); F. H. Törnblom, Adolf Fredrik Lindblad och J. L. (i STM 1941); D. Fryklund, Anteckningar om J. L. (i STM 1944); M. Pergament, J. L. (1945); Kajsa Rootzén & T. Meyer, J. L. ... (1945); Anne Marie Riiber, J. L. ... (1945); m. fl. — Jfr även E. Sundström, Bidrag till en J. L.-bibliografi (i STM 1920). D.F. L:s dotterdotters dotter, den engelska sopransångerskan Barbara L., g. Lady W e 1 b y, deb. 1948 i London med en kons, i Wigmore Hall och har därefter framträtt i eng. radio, främst i sin mormors mors repertoar. Lind, Knut Erik Josef Bogislaus, skolman och musiker (1866—1950), fil. dr vid univ. i Lund 1893. L., som tjänstgjort som lektor och rektor vid olika läroverk, avlade 1892 organistex. i Lund, var 1894—95 ledare för Lunds studentsångförening och verkade som vik. domkyrkoorga-nist i Lund, Västerås och Kalmar. Åren 1898— 1903 var han dirigent för Västerås musiksällskap och 1920—30 vid Örebro orkesterfören. I samtliga dessa städer nedlade L. betydande mus. insatser. — AssMA 1900. Litt. et art. 1926. L:s musikintresse i övrigt gällde främst kyrkomusiken, varvid han utgav 2 mässböcker (1894 och 1900) samt en koralbok (1938) i anslutning till Haeffners principer, för vilka han även i skrift var en förkämpe. G. M. Lind, William Reinhold, kapellmästare och pianist (f. 1911 3/n), sedan 1945 ledare för Radiotjänsts i Sthlm kabaréorkester. L. stud, vid MK i Sthlm, där han avlade organistex. 1936, och piano för bl. a. Witkowsky. Efter engagemang i olika restaurangkapell kom han 1938 som pianist till Radiotjänst, gr. 1939 egen radioensemble och anställdes 1943 i Radiotjänsts underhållningsork.; har i stor utsträckning arr. underhållnings- och dansmusik. H. M-g Lindahl, Anders, jämtländsk allmogespelman (1846—1937), till yrket snickare och jordbrukare. God representant för låtspelet i ö. Jämtland med traditioner från M. Rapp, var han dessutom en skicklig fiolbyggare. Litt.: N. Andersson, Svenska låtar. Jämtland och Härjedalen, 2 (1927). O. A. Lindahl, Erik Malte, musiker (f. 1908 26/4). K., som tog kantorsex. i Malmö 1931, är sedan 1929 organist och körledare vid S:t Marcus metodistförsaml. där och 630