LINDBLAD, O. Otto Lindblad. omdiskuterade förtoningarna av Fänrik Ståls sägner. Högst når L. i sin musik till naturlyriska dikter, ss. de utan tvekan djupt inspirerade En sommardag (O ljuva sommarfläkt) och En sommarafton (Över skogen, över sjön). — L:s 215 sånger, därav 77 till egna texter, äro till övervägande delen strofiska; ansatser till genomkomponering liksom till rikare utarbetade, illustrerande ackomp.-satser finnas dock. Till L:s främsta verk höra även Om vinterkväll — för soli, kör och piano — vari några av tonsättarens populäraste sånger inlemmats — och den åttasatsiga körcykeln Drömmame. Som musikdramatiker hade L. ingen större framgång. Hans enda fullb. opera, Frondörerna (1832—35), är i sin bleka återspegling av Trollflöjtenmusiken ett ganska obetydligt verk. Operan hade sin premiär den 11 maj 1835 och upplevde endast 8 föreställningar. Frondörerna återupptogs utan framgång 1860— 61 och 1898. Livligt understödd av sina vänner, påbörjade L. ännu två operor: Blenda, till en libretto av Fredrika Bremer, och Den blå fanan till text av C. J. L. Almqvist. Inte heller i sin instrumentalmusik är L. helt till sin fördel. Han hade uppenbart svårt att forma i stort: hans temperament var idyl-likerns. Förutom den kända, starkt Beetho-venpåverkade C-dursymfonin op. 19 (1831—32), som upplevde en respektabel framgång vid en Gewandhauskonsert i Leipzig 1839, komp. L. ännu en symf. i samma anda, i D-dur, upp förd en enda gång, 1901. — Bland övriga instrumentalverk kunna nämnas de två stråkkvintetterna i A-dur och F-dur samt ett antal duetter för violin och piano, bl. a. Allegro, An-dante och Scherzo. L:s rika pianoproduktion, enl. Norman uppgående till ett hundratal satser, vittnar icke om någon högt uppdriven känsla för instrumentets egenart och möjligheter. Huvudparten, skriven i en tvåstämmig stil, vilken ingalunda som Norman antyder erinrar om Bachs inventioner utan har sina rötter i den wienklassiska pianostilen, måste sägas göra ett torrt och oinspirerat intryck. B. W-r Verk: Operan Frondörerna (1832—35; Sthlm 1835, 1860/61 och 98); instrumentalmusik: 2 symf.: C-dur op. 19 (1831—32; 1839) och D-dur (1901; otr.); två stråkkvintetter A-dur (otr.) och F-dur (tr.); 7 stråkkvartetter; en trio för piano, violin och viola (tr.), 3 violinsonater (tr.); en pianosonat samt småstycken för piano; vokalmusik: två körcykler: Om vinterkväll och Drömmarne; kvartetter, trios och duetter samt 215 solosånger i 9 bd, däribl. Nära (Fågeln på grenen), En sommarmorgon (Tidigt om morgon), Skjutsgossen på hemvägen, Sparfven, Mån tro, jo, jo, En vårdag (Lärkan drillar), En sommardag (O ljufva sommarfläkt), Föresats (O jag vill ej sjunga), Afton (Aftonen nalkas), Fänrik Ståls sägner av J. L. Runeberg (17 sånger). — Ms. i MA:s bibi. Litt.: C. R. Nyblom, A. F. L. Minnesteckning (1881; omtr. i Estetiska studier, 1884); L. Norman, A. F. L. som instrumentalkompositör (i SM 1883); Lina Lagerbielke, A. F. L. (i förf:s Svenska tonsättare, 1908; m. verkfört.); J. G. A. Grönstedt, Mina minnen 2 (1918); C. Efvergren, A. F. L. (i förf:s Svenska tondiktare, 1925); A. Ringström, A. F. L. som ung (i Vår sång, 1928); F. H. Törnblom, A. F. L. som operakompositör... (i STM 1935); dens., Då Sveriges ära hängde på några visor. Musikerstriden i Stockholm sommaren 1845 (i Ord och bild 1938); dens., A. F. L. och Jenny Lind (i STM 1941). Värdefulla upplysningar även i H. Olsson, C. J. L. Almqvist till 1836 (1937). — Brev till A. F. L. från Mendelssohn ... utg. 1913 av Lotten Dahlgren.. Lindblad, Otto Jonas, tonsättare (1809 31/3—1864 28/i), den lundensiska studentsångens mest betydande namn. Hans verksamhet både som kammarmusikspelare och framför allt som ledare för ->Lunds studentsångförening satte sin prägel på universitetsstadens kulturella liv under 1830—40-t. Som tonsättare lever L. kvar i en rad utomordentliga manskvartetter, medan hans på sin tid uppskattade solosånger numera råkat i glömska. — LMA 1857. 639 Tryckt 3/u 51 640