LISJIN ork., kammar-, piano- och violinmusik m. m. L. konserterade i Sverige 1928; även dirigent och pianist. Linzsymfonin, ty. Linz-Sinfonie, gängse bet. för symfoni nr 36 C-dur av W. A. Mozart, Köch. nr 425 (1783). Den komp, under ett besök i Linz. de Lioncourt [liåi)ko:'r], G u y Georges, fransk tonsättare (f. 1887 1/i2), elev av dTndy vid Schola Cantorum i Paris, där han själv blev lärare 1914. Tills, m. L. de Serres gr. han 1935 École César Franck. Verk: En opera, de liturgiska dramerna Le mystère de 1’Emmanuel (Liége 1924) och Le mystère de 1’Allelujah (Liége 1926), ork.- och kammarmusikverk m. m. O. S. LipaTti, D i n u, rumänsk pianist och tonsättare (1917—50), ypperlig pianovirtuos, blev 1943 ledare av en mästar-klass i piano vid MK i Genève. Efter att först ha uppträtt som underbarn, stud. L. vid MK i Bukarest och för Cortot samt komp, för Dukas, Nadia Boulanger och Enescu. Har under sina omfattande turnéer även besökt Sverige (ffg. 1943). Verk: Satrarii, symf. svit (1933), Concertino för piano och ork., Symphonie concertante för 2 pianon och stråkork.; pianostycken och sånger m. m. H. M-g LipTnskaja, Dela, rysk disös (f. 1905 20/12), en utmärkt kabaréartist, som utövar sin konst med små men drastiskt effektfulla medel och ett glittrande ga-mänghumör; besökte Sthlm ffg. 1933. Urspr. pianist lämnade L. 1923 Ryssland och uppträdde i Berlin och Wien, där hon slog igenom; har gjort vidsträckta turnéer. H. M-g Lipp, W i 1 m a, österrikisk operasångerska (f. 1925 26/4), en av Europas nu mest eftersökta koloratursopraner. L. deb. vid 17 års ålder på en konsert i Wien, året därpå som Rosina i Barberaren i Sevilla och anställdes 1945 vid Staatsoper i Wien; har dessutom uppträtt vid festspelen i Salzburg, på La Scala och Covent Garden. Roller: Nattens drottning i Trollflöjten, Constance och Blondchen i Enleveringen ur seraljen, Gilda i Rigoletto, Adèle i Läderlappen m. fl. G.M. Lipps, T h e o d o r, tysk psykolog och estetiker (1851—1914), från 1894 prof, i filosofi i München, särsk. känd för sin även på tonkonsten tillämpade lära om »inlevelsen» i objektet som det centrala i den estetiska upplevelsen. Konsonans-och dissonansupplevelserna sökte han förklara medelst omedvetna »mikro-psykiska» rytmer som motsvarigheter till de fysikaliska svängningstillstånden. Skrifter (av spec. mus. intresse): Das Wesen der musikalischen Harmonie und Disharmonie (Psychologische Studien 2, 1885), Tonverwandt-schaft und Tonverschmelzung (i Zeitschrift für Psychologie und Physiologie, 1899), Zur Theorie der Melodie (i dens., 1901), Ästhetik (2 bd, 1903—06). S. W. Lfpsius, Marie, pseud. La Mara, tysk musikskriftställare (1837—1927), känd bl. a. genom sina populärt hållna biogr. Hon blev kungl. prof. 1917. Skrifter: Musikalische Studienköpfe (5 bd, 1868—1882; separata biogr. därur utg. i fl. uppl.), Musikerbriefe aus fünf Jahrh. (2 bd, 1886), Beethovens unsterbliche Geliebte... (1909), Durch Musik und Leben im Dienste des Ideals (2 bd, 1917; 21926; självbiogr.) o. a. O. S. Lira el. b o n d 1 i r a, svensk benämning för ->viella, vielle. Lira da braccio [- bra'tja], it., stråkinstrument, som under medeltidens senare del uppkom ur fideln och skilde sig från denna genom 1—2 bordunsträngar, vilka voro dragna bredvid greppbrädet snett till sidan av en hjärtformad skruvplatta. L. åtnjöt framför allt på 1500-t. i Italien mycket stor popularitet. Instrumentfamiljernas uppkomst under samma årh. förde mot slutet av dets. till byggandet av l:s mestadels 9-stränga-de basinstr., lira da gamba, vilken liksom gamban hölls mellan den spelandes knän och var försedd med band av sensträngar, och kontrabas med 10—14 spelsträngar, 1 i r o n e p e rf ett o. Under utvecklingens gång undanträngdes dock hela familjen snart av violiner och gambor. — Litt.: A. Hajdecki, Die italie-nische Lira da braccio (1892). E.E. Lirekasse ->Positiv. LisFnski, Vatroslav, eg. Ignatz Fuchs, sydslavisk tonsättare (1819—54), skapare av den första kroatiska operan, Ljubav i zloba (Agram 1846); som hans främsta räknas Porin (Agram 1849). LFsjin (Lichine, eg. Lichtenstein), D a-vid, rysk dansör och koreograf (f. 1910), anställd vid ryska Monte Carlo-baletten 1932—41. Utbildad i Paris av Lubov Jegorova och Bro-nislava Nizjinska har L. efter 1941 varit gästkoreograf i bl. a. USA, Buenos Aires (1947) och Paris (Les Ballets des Champs-Élysées, 1948). Bl. hans balettkomp, märkas Nocturne (1932), Le lion amoureux (1937), Francesca da Rimini (s. å.), Protée (1938), Helen of Troy (1942) och 661 662