LOEWE, C. harpa; pianostycken och sånger (även med ork.) m. m. G. M. Lo'co (av lat. lo'cus, ställe, plats), på plats, term, som angiver, att ett tidigare anbragt ottava-tecken skall upphöra att gälla och noterna alltså skola spelas, som de noterats. Lodolakören ->Körsällskapet Lodola. Loeffler [le'flsr], Charles Martin (Tornow), amerikansk tonsättare och violinist av tysk börd (1861—1935), har betecknats som det dåtida USA:s främste skapande musiker. L. stud, för Joachim, Massart, Leonard, Gui-raud m. fl. och var violinist i olika europeiska ork. samt kom 1881 till USA; 2. konsertm. i Boston Symph. Orch. 1882—1903, därefter lärare i Boston och Medfield. Hans musik är starkt influerad av den fr. impressionism, vilken L. anses ha vidareutvecklat. Dessutom hämtade han bl. a. material från så väsensskilda källor som den greg. musiken, i t. ex. symf. Hora mystica (1916; med slutkör av mansröster), och jazzen, i bl. a. Clowns, intermezzo för jazzork. (1928). Bland hans verk märkas f. ö. 2 operor, A pagan poem för ork. med piano, eng. horn och 3 obligata trumpeter (1905—06; tidigare arr. för mindre besättningar), symf. dikterna La mort de Tintagiles (1897; omarb. 1900 för ork. och viola d’amore), Memories of my childhood (1924) o. a. ork.-verk, Evocation för talröst, damkör och ork. (1930), kyrkomusik, körverk a cap., kammarmusik, sånger m. m.; skrev Violin studies for the development of the left hand (1936). Litt.: C. Engel, C. M. L. (i MQ 1925); D. Ewen, Twentieth century composers (1937); C. Engel, C. M. L. (i Great modern composers, utg. av O. Thompson, 1946; m. verkfört.). Å. B. Loeillet [lö^e'], Jean Baptist e, flamländsk tonsättare (1680—1730), vistades från 1702 i Paris och från 1705 i London, där han spelade flöjt i Haymarket Theatre och i sitt hem föranstaltade konserter med bl. a. Corellis musik. L. utgav sonater för resp, oboe, flöjt, violin och cembalo; av dessa äro några publ. i nytr. Även andra medl. av samma familj voro musiker. — Litt.: P. Bergmans, Une famille de musiciens beiges: Les L. (1928). L S. Loewe [lö:'va], Johann Carl Gott-fried, tysk tonsättare (1796—1869), den folkviseinspirerade sångballadens största namn; 1820—66 organist och musiklärare i Stettin och från 1821 stadsmusikdir. där. — Hdr vid univ. i Greifswald. Utbildad i musik av fadern stud. L. en tid teologi i Halle, i vars musikliv han tog verk- Pietro Locatelli. Carl Loewe. sam del. I Stettin gr. och ledde han till 1857 de s. k. pommerska musikveckorna, där bl. a. större körverk av Bach uppfördes. Själv en god sångare (tenor) och dirig. gjorde L. konsertresor i Europa, företrädesvis med egna verk. Med utgångspunkt från F. Schubert och influerad av Weber, vars dramatiska stil han väl tillägnade sig, skapade L. en egen balladtyp, utgången ur den strofiskt varierade lieden. I dessa verk visar han en utpräglad känsla för fint stämningsmåleri och en klar blick för dramatisk situationsskildring, vartill kommer en bestickande melodik samt ett koncentrerat men karakteristiskt ackomp. I sin motivteknik har L. på viktiga punkter föregripit Wagner, liksom hans sånger måste tillmätas stor vikt för såväl Schumanns som Brahms’ utveckling. Även med sina oratorier (främst de för manskör) har L. brutit nya vägar. — G. m. sångerskan August e Lange (1805—95). — I Berlin gr. 1882 en Loewe-Verein, som bl. a. utgav en årsskr. L:s saml. sånger publ. under red. av M. Runze av Breitkopf & Härtel (17 bd, 1899— 1903). Skrifter: Gesanglehre für Gymnasien ... (1826; c1854), Musikalischer Gottesdienst... (1851; flera •uppl.), Clavier- und Generalbass-Schule (21851) samt Selbstbiographie (1870; utg. av K. H. Bitter). Verk: 5 operor, symf. o. a. ork.-verk, 17 oratorier, däribl. Die Zerstörung Jerusalems (1829), Die eherne Schlange (1834) och Die Apostel von Philippi (1835; båda för manskör a cap.), Johann Hus (1842) och Hiob (1848) m. fl. körverk, kammarmusik, pianokomp, samt över 500 sånger, däribl. främst balladerna Edward, Erlkönig, Der Wirthin Töchterlein, Der Nöck, Archibald Douglas, Tom der Reimer, Heinrich der Vogler, Oluf, Die Uhr och Die verfallene Mühle. Litt.: A. Wellmer, C. L.... (1885); W. Wossid-lo, C. L. als Balladenkomponist (1894); A. B. Bach, The art-ballad, L. and Schubert (31896); A. Niggli, C. L. (1897); H. Bulthaupt, C. L.... (1898); M. Runze, C. L. (1903); H. Kleemann, Beiträge zur Ästhetik und Geschichte der Loe-weschen Ballade (1913); L. Hirschberg, L. als Instrumentalkomponist (1919); O. Altenburg, C. L. (1924); H. Engel, C. L. . .. (1934); W. 693 694