LOEWS, J. J. Abendroth, C. L. ... (i M 1949); P. Tiggers, C. L. en zijn ballades (i Mens en melodie 1949) samt art. i Gesamtausgabe och i Loewe-Vereins årsskr. G. P. Loewe [lö/va], Johann J ako b, tysk tonsättare (1628—1703), elev till Schütz, kapellm» i Braunschweig, Wolfenbüttel och Zeitz samt organist i Lüneburg. L. komp, på sin tid uppskattade sånger men har haft historisk betydelse särsk. i svitens historia; skrev 1658 den äldsta nu bevarade tyska sviten med inledande sinfonia. — Av L. finnes i UUB en triosonat, 1664, samt vokal-och instrumentalmusik i ms. Loewenberg [lö:'-], Alfred, engelsk biblioteksman av tysk börd (1902—49), kom 1935 till London; senare anställd vid British Museum. — Eng. medb. 1947. L., som stud, vid univ. i Berlin och Jena — dr phil. 1925 —, var särsk. intresserad av opera-och teaterhistoria och utgav 1943 Annals of opera, 1597—1940 ... och 1947 Early-Dutch librettos and music in the British Museum. Tidskr.-art. m. m. G. M. Loewenguthkvartetten [lövaijgo't-], fr. Quatuor Loewenguth, fransk stråkkvartett, gr. 1929 i Paris och berömd spec. för sitt perfekta samspel och sina tolkningar av fr. kammarmusik. L., som urspr. bestod av violinisterna Alfred Loewenguth och Maurice Fueri, altviolinisten Jack George och violoncellisten Pierre Basseux, uppträdde endast privat till 1936, då ensemblen deb. offentligt; efter turnéer i England, Holland och Belgien från 1937 huvudsaki. verksam i Amerika. H. M-g Logier [låg^'], J o hann B ernhar d, tysk musikpedagog (1777—1846), känd som uppfinnare av apparaten ->kiroplast. L., som huvudsaki. var verksam i Dublin och London, vann även erkännande genom sin gruppundervisning av flera elever samtidigt. En reform betydde också hans införande redan på elementarstadiet av undervisning i harmonilära. Hans metod infördes i Sverige av A. F. Lindblad. Skrifter: An explanation and description of the royal patent chiroplast... (1816), The first companion to the royal patent chiroplast (1818), System der Musikwissenschaft und der prak-tischen Komposition (1827; även eng. o. fr. uppl.) m. fl. S. W. Logroscino [lågråffnå], N i c o 1 a, italiensk tonsättare (1698—efter 1765), bemärkt och uppskattad av samtiden inom opera-buffan, där han nämndes som en av de tidigaste förkämparna för finalsatsens stilbildande dramatiska funktion. L., som utbildats vid MK i Neapel, blev 1747 lärare i kontrapunkt vid MK i Palermo. Betydelsen av hans skapande insats är svår att bedöma, då av hans omkr. 25 operor endast Il governatore (1747), Giunio Bruto (1748) och Olimpiade (1753) bevarats intakta åt eftervärlden. Litt.: H. Kretzschmar, Zwei Opern N. L:s (i PJ 1908; omtr. i förf:s Gesammelte Aufsätze 2, 1911); U. Prota-Giurleo, N. L.... (1927); E. P. Morello, A. Scarlatti e N. L. (s. å.). E. S-m Lohengrin [lå'an-], romantisk opera i 3 akter. Musik av R. Wagner till egen text. Uppförd ffg.: Weimar 1850; Khmn 1870; Sthlm 1874; Oslo 1885; Hfors 1900. — Huvudroller: Lohengrin (tenor), Elsa (sopran), Telramund (baryton), Ortrud (mezzosopran), konung Henrik (bas). Lohmann, Paul, ->Martienssen-Loh-mann. Lohse [lå/za], Fred, tysk tonsättare (f. 1908 ®/4), elev av bl. a. Grabner. L. har skrivit ork.-verk ss. pianokons. (1937) och symf. för liten ork. (1943), Anruf der Herzen (1946) o. a. körverk, kammarmusik (en stråkkvartett m. m.), pianostycken och sånger. Lolle, Jens, dansk musiker (1751—89), blev omkr. 1779 violinist i Det kgl. kapel i Khmn, senare balettrepetitör; skrev och arr. musik till några av V. Galeottis baletter, främst Amors og Balletmesterens Luner (1786), som alltjämt står på Det kgl. teaters repertoar. Sch. Lolli, Antonio, italiensk violinist och tonsättare (omkr. 1730—1802), en av sin tids främsta virtuoser på sitt instrument. Hans verk skilja sig dock inte nämnvärt från de flesta samtidas. L. var trol. 1755—73 anställd i ork. vid det hertigliga hovet i Stuttgart, därefter till 1778 i Katarina II:s tjänst i Petersburg och sedan verksam som konserterande violinist på vidsträckta resor, bl. a. till Sverige 1778, 84 och 92. — LMA 1779. Verk: 8 violinkons., bl. a. i E-dur och D-dur op. 5 i MA:s bibi., violinsonater, en violinskola m. m. — Litt.: A. Moser, Arcangelo Corelli and A. L.... (i ZMW 1920/21). I. S. Lom, J a k u p Olsen, kallad L o m s-J a k u p el. Fél-Jakup, norsk spelman (1821—76) från Skjåk i Gudbrands-dalen. L. komp, själv och lärde sig slåtter på resor i Nord-Gudbrandsdalen, österdalen, Tröndelag, 695 696