LUFTTRYCK andraget läge spelluften fri passage från kan-cellema till piporna. En tonkancellåda, som numera endast har historiskt intresse, är springlådan. Dess konstruktion avviker från slejf lådans i fråga om registerventilerna. De äro här ej slejfer, utan varje stämma har en registerventil för varje enskild ton, vilken samtidigt kopplas till el. från med registerandraget. Däremot byggas i våra dagar stundom pneumatiska t o n-kancellådor såväl med som utan slejfer. Bland registerkancellådorna är kägellådan den äldsta men fortfarande brukade, mekaniska formen: Kägellåda. Denna låda är indelad i registerkan-celler, en för varje stämma, vilka förses med spelluft via registerventiler i den vinkelrätt mot kancellerna anlagda luftkistan (el. -kistorna), över kancellerna och parallellt med dessa ligga pipstockarna. Kanceller-nas botten bildas av de i samma riktning förlagda ventilstockarna. Dessa ha för varje ton en urborrning, som fortsätter upp genom kancellväggen och pipstocken till pipans fot. Hålet täckes av en kägel- el. halvklotformig spelventil, en s. k. k ä g e 1 v e n t i 1, av trä el. aluminium. Käglorna stå via t r y c k arpinnar genom ventilstockamas botten i förbindelse med spelmekaniken. Alla till samma tangent hörande ventiler lyftas samtidigt, då tangenten nedtryckes, men endast de toner ljuda, som höra till de stämmor, vars kanceller äro fyllda med luft. De flesta pneumatiska 1. äro registerkancell-lådor. De skilja sig från kägellådan genom att dennas mekaniska spelventiler äro ersatta av pneumatiska, såsom bälg-, t a s c h e n-, membranventiler m. fl. typer. En i vårt land vanlig konstruktion är Rooseveltlådan, vars spelventiler äro små, i registerkancellerna placerade kilbälgar. Efter en liknande princip arbetar »Taschen»-lådan (ty. Tasche, ficka), där 719 spelventilerna äro i stående, liggande el. hängande ställning anbringade taschenventiler, runda el. fyrkantiga parallellbälgar. B. K. Lufttryck, inom orgelbyggeriet termen för den grad av komprimering, som ges åt pipornas anblåsningsluft. Detta jämförelsevis ringa övertryck anges numera i mm. (vattenpelare) och bestämmes med den klassiska lufttrycksmätaren, uppfunnen år 1677 av den tyske orgelbyggaren C. Förner. Den består av ett u-format glasrör, till en del fyllt med vatten och med den ena skän-keln öppen. Den andra anslutes till ett piphål i luftlådan e. d., varefter skillnaden mellan vattenytorna anger trycket. De klassiska orglarna hade ett tryck på 50 å 60 mm., sällan högre. I senare tiders orglar har det ökats för att i vårt sekel uppgå till omkr. 100 mm. för vanl. stämmor och 300—400 mm. för ->högtrycksstämmor. Inom det moderna orgelbyggeriet har man dock börjat återgå till lägre tryck. B. K. Luleå, sjöfarts-, residens- och stiftsstad i Norrbottens län vid Lule älvs mynning (20 828 inv. 1950), är länets kulturcentrum. Den första större sammanslutningen av in-strumentalister och sångare var Luleå musiksällskap, gr. 1894. Verksamheten fortgick under ledning av F. Nilsson, V. Sundgren och lektor S. V. Westerlund fram till 1898 och återupptogs efter 5 år med P. E. R. Englund (1903 —07) och I. Beorecz (1907—08) i spetsen. Musiksällskapet startade ånyo 1910. Drivande krafter voro distriktslantmätare H. Högström och konsistorienotarie A. Carlgren. Anslag från staden möjliggjorde anställandet av dirigenterna K. Söderström (1910—12) och V. Fritzell (1912—13). Efter några års oregelbunden verksamhet, med bl. a. I. Widner som dirigent, nedlades sällskapet 1921. Under tiden 1921—33 förekommo orkesterkonserter sporadiskt under ledning av S. Sandhagen, folkskollärare F. Swedberg m. fl. År 1920 gr. rektor Y. Sjöström Luleå kammarmu-sikfören., som fram till 1934 bedrev mera regelbunden konsertverksamhet. Luleå orkes-terfören. startade 1933 på initiativ av C. Rehn-ström, Swedberg och Sjöström med ca 45 medl. och 4—6 konserter per år. Dirigenter: B. 01-dermark 1933—40, A. Aulin 1940—44, E. Råberg och A. Lindahl 1944—45, H. Bornum 1945—50 och S.-E. Damm sedan 1950. Orkestern ger symfoni-, populär- och skolkonserter. Med populärkonserter framträda Luleå blåsork, (ledare Rehnström) och Luleå underhållningsork, (ledare Swedberg). Bland sångsällskap märkes manskören Sång-foglarna (dirigenter: Westerlund 1897—98 och Englund till 1911). Nuv. Luleå manskör gr. 1908 med Englund som dirigent till 1918, följd av Magnusson 1919—20, W. Thurfjell 1920—37, 720