MAGNUS hade M. anställning vid operett och revy i Åbo. Efter deb. i Sthlm 1947 har hon sjungit i Folkparkerna och i radio. Magnus, George Washington, norsk dirigent och tonsättare (1863—1917), blev 1914 kapellm. vid den nyupprättade teaterscenen i Stavanger. M. stud, för E. Hartmann i Khmn, där han var verksam 1893—1912, bl. a. som dirig. vid Casinoteatern 1900—05, samt vid MK i Leipzig. Han blev 1912 or g. vid Petrikirken i Stavanger och dirig. vid Stavanger Orkesterforen. Verk: Operan Salighedens ö (ofullb.), scenmusik till Östen for Sol og Vesten for Maane, op. 7, och S:t Hans Aftenspil (båda H. Drach-mann); ork.-verk ss. Frithjofs Heimkehr, Frithjofs T od samt Gesang der Oceaniden (Heine), violinkons.; stråkkvartett, sånger m. m. H. K. Magnus Bang, Ragnhild, -^-Bang. Magnusson, orgelby ggarf amil j, sedan 75 år tillbaka verksam i Göteborg. Johannes M. (1852—1923) kom 1874 i lära hos orgelbyggaren S. Molander (->Söderling) i Gbg, i vars tjänst han stannade i 14 år, varefter han 1888 öppnade en egen verkstad. Sonen Anders M. (f. 1882 22/3), civilingenjör i Gbg 1905, inträdde 1910 efter stud. bl. a. i Zürich och utlandspraktik som faderns assistent och delägare i firman. Hans son, Stig M. (f. 1920), civilingenjör i Gbg 1945, blev efter avslutad praktisk utbildning 1947 delägare. Den magnussonska firman har uppfört omkr. 300 orglar, huvudsaki. i v. och s. Sverige. Bland de större verken kunna nämnas 9 i Gbg: Haga-kyrkan (1911, 39 st.), Karl Johans kyrka (1912, 31 st.), Masthuggskyrkan (1914, 39 st.), Kristine kyrka (1927, 48 st.), Oskar Fredriks kyrka (1932, 40 st.), Domkyrkan (1935, 56 st.), Lundby kyrka (1936, 38 st.), Annedalskyrkan (1939, 42 st.) och Johannebergs kyrka (1940, 41 st.). I Sthlm är firman representerad i 2 kyrkor, Hedvig Eleonora (1948, 74 st.) och Sofia (1950, 46 st.), samt f. ö. i Alingsås stadskyrka (1931, 33 st.), Varberg (1938, 45 st.) och Vänersborg (1947, 42 st.) m. fl. B. K. Magnusson, Allan Erik, violinist (f. 1908 12/ii), sedan 1935 konsertm. i andra-violinstämman i Gbgs orkesterforen. M., som stud, för J. Ruthström vid MK i Sthlm, har framträtt som solist i landsorten och i radio; 2. violinist i Damen-och sedan 1949 i Göteborgskvartetten. Magnusson, Johannes, orgelbyggare (1804—75), var en mångsidigt begåvad autodidakt, som 1846—72 inom Växjö stift byggde ett 20-t. orgelverk i en i förhållande till tidens romantiska klangideal anmärkningsvärt klassiskt betonad stil. Sex av dessa orglar äro ännu i funktion, bl. a. det enmanualiga verket i Bäckebo (1848) och de tvåmanualiga i Skirö (1857) och Korsberga (1865). — Litt.: E. Erici, J. M. i Nässja... (i Växjö stifts hembygdskalender 1949). B. K. Magyar Szövegirok, Zeneszerzö és Ze-nemükiadok Szövetsége [ma'd3ar sö'vägi-råk, ze'nesärzö ef zä'nämykiadåk [-sö'-vätfegä],-] {+sö'- vätfegä],+} »Ungerska textförfattares, tonsättares och musikförläggares förening», förk. MARS, en sammanslutning, motsvarande STIM, med säte i Budapest. Mahillon [mai‘å'1}], Victor Charles, belgisk instrumentforskare (1841—1924), blev 1877 konservator vid MK:s i Bryssel instrumentsamling, som under hans ledning efter en anspråkslös begynnelse blev en av de rikaste och mest betydande. M., som var dir. för den av fadern gr. blås-instrumentfabriken Mahillon & Co., publ. arb. om akustik och instrumentkännedom. Mycket förtjänstfull var hans instrumentsystematik, som han från 1888 lade till grund för sin omfattande katalog över nämnda saml. och som blev utgångspunkt för andra forskare. Skrifter: Tableau synoptique des voix et de tous les instruments de musique ... (1874), Ca-talogue descriptif & analytique du Musée instrumental du Conservatoire Royal de Musique de Bruxelles (1880: 5 d., 21893—1922; m. instrumentsystematik), Étude sur le doigté de la flüte Böhm (1885), Les instruments ä vent (1907) o. a. — Jfr Musikinstrumentsystematik. — Litt.: E. Closson, V. M. (i BUM 1924). E.E. MA HL ER, GUSTAV. Den österrikiske tonsättaren och dirigenten Gustav Mahler, f. 1860 7/7 i Ka-lischt, Böhmen, d. 1911 18/5 i Wien, framstod för samtiden främst som den geniale opera- och orkesterledaren, medan hans kompositioner endast med svårighet nådde erkännande. Som tonsättare utgick Mahler från den wagnerska romantiken i Tristan och Isolde samt från Bruckner, varjämte han formellt intog en klar klassicistisk ståndpunkt med Beetho-ven som främsta ledstjärna. I sina huvudverk, de 9 symfonierna, har han utvecklat det romantiska tonspråket mot ytterligare tonal och harmonisk frigörelse och står i de sista kompositionerna som en direkt förmedlare till senare »atonala» riktningar (bl. a. Schönberg). 775 776