MANKELL, H. Tor Mann. Från 1833 pianolärare i Sthlm blev M. 1835 org. i S:t Jakobs församl. och följ, år kantor och sånglärare vid Jakobs högre apologistskola. Från 1840-t. höll han orgelkons, såväl i Sthlm som i landsorten, varvid bl. a. hans improvisa-tionskonst väckte berättigad uppmärksamhet. År 1862 stud, han berömda orglar i utlandet; 1866 medl. i en kommitté vid koralboksarbetet. M. inlade främst som lärare betydande förtjänst om höjandet av orgelmusikens standard i landet, vartill även hans egna orgelkomp, och -utgåvor bidrogo, bl. a. Orgelbibliotek (1849) och Orgelvännen (1863). G. P. 8. Ma'nkell, Ivar Henning, tonsättare (1868—1930), musikkritiker i Svenska Morgonbladet, Sthlm, och Stockholms-Tidningen 1899—1907. — LMA 1917. M. avlade 1889 org.-, 1891 musiklärar- och kyrkosångarex. vid MK i Sthlm samt stud, piano för Hilda Thegerström där samt för Lundberg; från 1899 verksam i Sthlm som lärare i piano och harmonilära. — M:s pianoverk anses tillhöra de värdefullaste i sin art, som skrivits i Sverige. Under påverkan av bl. a. fr. impressionism och Skr jabin skapade han en djärv, personlig stil, utmärkt av stor fantasifullhet, fri formbehandling och oftast tacksam klaversats. Verk: Pianokons, d-moll op. 30 (1917); stråkkvartett nr 1 ciss-moll op. 21 (1914), nr 2 f-moll op. 48 (1919), nr 3 a-moll op. 61 (1923—24; ofullb.), pianokvintett g-moll op. 22 (1914—15), pianotrio d-moll op. 23 (1915), violinsonat a-moll op. 2 (1900—01), Sonata pastiche för violin och piano a-moll op. 65 (1924), violasonat h-moll op. 28 (1916) o. a. kammarmusik; pianosonat nr 1 f-moll on. 5 <1908—09; ofullb.), nr 2 f-moll op. 19 (1912—13), nr 3 op. 34 (1918), sonatin e-moll p. 63 (1924), fantasisonat nr 1 G-d r op. 69, 2 E-dur op. 71 och 3 a-moll op. 72 (1926), nr 4 op. 73 och 5 C-dur op. 75 (1928), nr 6 op. 76 (1929), 8 ballader (bl. a. nr 1 ess-moll op. 6, 1909; nr 8 op. 78, ofullb.), 24 intermezzi op. 10 (1910), impromptus, legender, miniatyrer, nok-turner, preludier o. a. pianomusik; balladen Florez och Blanzeflor för baryton och ork. op. 13, sånger m. m. — Litt.: I. Bengtsson, H. M ... (i STM 1941; m. verkfört.). Å. B. Manligt slut kallas i musiken sådana melodiska slutfall el. harmoniska kadenser, som sluta på en betonad taktdel. Jämförande art.: Kvinnligt slut. I. B-n Mann, Tor Gustaf Teodor, dirigent (f. 189 4 25/2), sedan 1939 lärare i partitur-spelning och dirigering vid MH i Sthlm (prof. 1945) och konstnärlig ledare vid Radiotjänsts ork. — LMA 1935. — Litt. et art. 1939. Utbildad vid MK i Sthlm var M. orkester-violoncellist i Sthlms Konsertfören. 1915—17 och 18—20 samt i K. hovkapellet 1917—18. Samtidigt verkade han som kammarmusiksnelare i flera ensembler, bl. a. Kjellström-kvartetten. Efter deb. sorn dirigent i Konsertfören. 1919 fullföljde M. som Beskowstipendiat (1920—22) sina stud, för Juon i Berlin. År 1922 blev han dirigent vid Gbgs orkesterfören., dess 1. dirigent 1925—39; säsongen 1924—25 dessutom ledare för Malmö symfoniork. M. har gästdirig. i de nord, huvudstäderna, på kontinenten och i Edinburgh (1948). Gustaf Mankell. Henning Mankell. 803 804