M A N N H E I M S K O L A N Som orkesterledare företräder M. en sund, »musikantisk» inställning; särsk. hans tolkningar av nord, musik med Berwald, Sibelius och Nielsen som främsta namn ha vunnit uppskattning. Hans insatser för samtida skand. tonkonst är betydande; sålunda org. han 1937— 39 årl. Nordiska musikdagar i Gbg, vilka följdes av liknande i Sthlm 1941 och 42. — G. 2. ggn 1950 m. Ingrid Ortrud Åkerberg (f. 1917 31/s), vilken efter stud, vid MH i Sthlm (högre kantors- och org.-ex. 1939, musiklärarex. 1942) och i orkesterdirig. för maken verkat som teaterkapellm. vid Hippodrom- (1943—44) och Stadsteatern (1944—48) i Malmö samt gästdirig. i landsorten. Hon har även varit musiklärare i Malmö och Linköping; sedan 1950 i Solna läroverk. G. P. Mannerheim, Aina Johanna, f. Ehrn-rooth, finländsk sångerska, mezzosopran (f. 1869 17/7). Elev av Mme Marchesi har M. konserterat i Finland och Skandinavien; under åren kring sekelskiftet gjorde hon en betydande patriotisk insats med sin sång. M. har även konserterat till förmån för folkupplysningssträvanden i Finland. G. D. Mannes [mä'naz], David, amerikansk violinist och dirigent (f. 1866 ie/»), elev till Halif och Ysaye, engagerad 1891 vid New York Philharm.-Symphony Orch. M. har utfört ett betydande arbete i New York som kammarmusiker samt som ledare av egna orkesterkons, och, tills, m. hustrun, av en av dem 1916 gr. musikskola. — G. 1808 m. pianisten C 1 a r a Damrosch M. (1869—1948), dotter till L. Damrosch och elev till Busoni m. fl. Hon har turnerat tills, m. maken under 20 år i USA och England. Litt.: D. M., Music is my faith (1938). Deras son, tonsättaren och pianisten Leopold Damrosch M. (f. 1899 28/i2), har stud, vid föräldrarnas skola, där han sedan själv undervisat, och för Cortot, Goetschius o. a. Har skrivit musik till Shakespeares Stormen (1930), en stråkkvartett m. m. l. S. Ma'nnheim [-hakn], handelsstad i Baden, s. v. Tyskland (omkr. 211 600 inv. 1946), som musikort främst berömd genom den från 1700-t:s mitt intill 1778 där verkande ->Mannheimskolan. Gr. 1606 uppnådde M. som residensstad för de pfalziska kurfurstarna Karl Philipp och Karl Theodor från 1720 en blomstring, som på musikaliskt område kulminerade i hovkapellets verksamhet under bl. a. J. Stamitz, I. Holz-bauer och F. X. Richter. Sedan denna inst. 1778 överflyttat till München övergick en del av dess betydelse till Hoftheater. Denna, som 1776—79 erhöll en nybyggnad, vann under led-805 ning av bl. a. P. Winter (1776—78) snart en berömmelse, som under 1800-t. ställde den bland Tysklands främsta scener. Bland mera betydande kapellm. vid teatern, som från 1839 stått i stadens regi under namn av Nationaltheater, må anföras F. och V. Lachner (1834—36 resp. 36—72), E. Paur (1880—89), F. Weingartner (1889 —91), E. N. von Reznicek (1896—99), H. Kutzsch-bach (1906—09), A. Bodanzky (1909—15), W. Furtwängler (1915—19), F. von Hoesslin (1920— 22), K. Elmendorff (1936—42), F. Rieger (1947— 49) samt R. Laugs (från 1950). Hovkapellet föranstaltade under 1800-t. de s. k. Akademiekonzerte, vilka alltjämt fortsätta med Nationaltheaters ork.; ur denna har nu även utbrutits en kammarork. Körverksamhe-ten har länge varit livlig; bland nu verkande organisationer märkas Singakademie (Her-mann) och Bach-Chor (Deffner), vartill komma ytterligare 7 bl. körer, 59 manskörer och 1 damkör. Den 1900 gr. Hochschule für Musik övergick i Hochschule für Musik und Theater, återinvigd 1950 under R. Laugs’ ledning. Det värdefulla Theaterarchiv förstördes under 2. världskriget (katalog av F. Walter, 2 bd 1899). Konsertlokaler: Neckarau Volkshaus, Secken-heim Vereinshaus, Musensaal, Wandelhalle m. fl. — Litt.: F. Walter, Geschichte des Thea-ters und der Musik am Kurpfälzischen Hofe (1898). G.P. Ma'nnheimer, I r è n e Henriette, pianist (f. 1931 ®/7), stud, för Annie Fischer, France Ellegaard, vid MH i Sthlm (Wi-bergh) samt i Salzburg och Paris; har sedan 1944 framträtt som löftesrik solist, bl. a. i radio (Hamburg 1949). Mannheimskolan [-hahn-], benämning på en skara tonsättare och instrumenta-lister, som omkr. och efter mitten av 1700-t. voro knutna till den pfalzbayerske kurfursten Karl Theodors hovkapell i Mannheim (från 1778 i München). De främsta voro J. Stamitz, den eg. grundaren, F. X. Richter, J. Schobert, I. Holzbauer, C. G. Toeschi, F. Beck, A. Filtz, C. Canna-bich, C. och A. Stamitz, den även i Sverige välbekante J. G. Vogler och F. Danzi. Som tonsättare gjorde de flesta sin främsta insats på det instrumentala området, vilket inte hindrar, att några även skrevo beaktansvärd kyrkomusik (Richter, Holzbauer, Vogler) och scenmusik (Holzbauer, Vogler, Danzi). M:s instrumentalmusik motsvarade i särsk. hög grad tidens krav på lättillgänglig underhållning och nådde i talrika tryck stor spridning, även i Sverige. Liksom motsv. alster av Wienmästare som G. M. Monn, G. C. Wagen-seil, nordtyskar som C. P. E. Bach, företrädare för den it. stilen som G. B. Sammartini och J. C. Bach (Italien, London) ge M:s symf. och 806