MARX, K. Pietro Mascagni. Idylle — Eine Frühlingsmusik, 1922—25) och kulminerande i »sångsymf.» Verklärtes Jahr (1935). Nu ingick M. som kompositör i sitt 3. skede, präglat av linjär nyklassicism och raffinerad enkelhet och främst dokumenterat i kammarmusikverk (3 stråkkvartetter 1938, 41 och 47). — Skrifter: Über die psychologischen Gesetzmässigkeiten der Tonalität samt den självbiogr. Betrachtungen eines romantischen Realisten (1947). Verk (u. n.): Nordlands-Rhapsodie (1929), Alt-Wiener Serenaden (1942), Fest im Herbst (1946), 2 pianokons.: Romantisches Konzert (1920) och Castelli Romani (1930); Klavierquartett in Form einer Rhapsodie (1911), 2 violinsonater o. a. kammarmusik; körverk ss. Herbstchor an Pan (1911), pianostycken samt omkr. 200 sånger, däribl. Italienisches Liederbuch, Japanisches Regenlied, Marienlied o. a. Litt.: A. Liess, J. M.... (1943); dens., J. M. (i ÖM 1947); E. Werba, J. M... (i Musiker-ziehung 1949/50). G. P. Marx, Karl, tysk tonsättare (f. 1897 12/n), sedan 1946 prof, i komposition vid MH i Stuttgart. Utbildad av C. Orff och vid MA i München var M. lärare där 1924—39 och från 1928 ledare för Münchener Bach-Verein; 1939—45 lärare vid Hochschule für Musikerziehung i Graz. M., som representerar en saklig, på äldre tonkonst gr. riktning, har skrivit Passacaglia (1932), var. över en tysk folkvisa (1938), Festliches Vor-spiel (1939), kons, för 2 violiner med ork. (1926), en pianokons. (1929), en violinkons. (1935), en altviolinkons. (1929), kons, för flöjt och stråkar (1937) m. fl. ork.-verk; körverken Von Opfer, Werk und Ernte (1939), Rilke-Kantate (1942) o. a. kantater, motetter etc., kammarmusik, ss. Fantasie und Fuge för stråkkvartett (1927), Divertimento för flöjt och pianokvartett (1943), sånger m. m. G. P. Marxsen, E d u a r d, tysk tonsättare och musikpedagog (1806—87), musiklärare i Hamburg till bl. a. Brahms. — Kungl. musikdir. 1875. Måsåk, Josef, tjeckisk operasångare, tenor (f. 189 9 27/is), utbildad i Italien och från 1927 anställd vid Nationalteatern i Praha, där han framträtt i nästan samtl. hjältetenorroller i tj. operor; även i Wag-ner-, Verdi- och Puccinirepertoaren. Mascagni [maska^i], Pietro, italiensk tonsättare (1863 7/i2—1945 2/8), vars konstnärliga rykte så gott som uteslutande uppbäres av enaktsoperan Cavalle-ria rusticana (1890), ett lantligt passions-drama, utspelat i nutidsmiljö med kören direkt ingripande i handlingen och färg-satt av populär, medryckande melodik. Operan, som i Europa, Amerika, Asien och Afrika fram till början av 1930-t. hade uppförts sammanlagt 13 000 ggr., blev stilbildande för den s. k. verismen i it. operamusik och efterföljdes av liknande verk, komp, av R. Leon-cavallo, U. Giordano, E. d’Albert, G. Puc-cini o. a. M:s far, som var bagare, önskade att sonen skulle fortsätta i yrket. Tidigt framträdande mus. anlag avgjorde emellertid slutligt yrkesvalet och efter musikstudier i fädernestaden Livorno blev M. under ett år elev till Sala-dino och Ponchielli vid MK i Milano. Praktisk erfarenhet som teaterman vann han under tjänstgöring vid några ambulerande operettsällskap. M. var därefter pianolärare i Ce-rignola samt 1895—1902 dir. för Liceo musicale i Pesaro, en verksamhet, som föga passade hans lättrörliga, uppbrusande temperament. Förutom åtsk. vokalverk, 2 symfonier, en operett hade M. också komp, den romantiska operan Guglielmo Ratcliff (uppf. 1895 i Milano), innan han med Cavalleria rusticana (Rom 1890; På Sicilien, Sthlm 1890) blev förste pristagare 1888 i en av förlagsfirman Sonzogno utlyst operapristävlan. Med ens vorden publikens förklarade gunstling i alla länder sökte han ytterligare i en rad verk utbygga sin popularitet men lyckades aldrig göra om sitt första lyckokast. Än mindre blev Cavalleria stilbildande för hans senare produktion. L’amico 835 836