MARX, J. Bellezza ed Onestä (Wien 1786) hörde L’arbore di Diana (Wien 1787) till de mera långvariga framgångarna. M. vistades 1788—1891 som hovkompositör i Petersburg. Operor (u. n.): Il burbero di buon cuore (Wien 1786), La scola de maritati (London 1795) o. a. Litt.: H. Abert, W. A. Mozart 2 (1921). E. S-m Martse 11, H e 1 m e r Valfrid, violon-cellist (f. 1901 9/io). Elev av B. Persfelt, deb. M. 1931 i Sthlm och har sedan 1935 huvudsaki. ägnat sig åt ped. arbete; sedan 1938 lärare vid Richard Anderssons musikskola, sedan 1946 vid Borgarskolans musiklinje samt från sistn. år även i Adolf Fredriks folkskola i Stockholm. Martucci [-to'tfi], G i u s e p p e, italiensk tonsättare, dirigent och pianist (1856 —1909), dir. för Liceo Musicale i Bologna 1886—1902 och därefter för MK i Neapel. M. deb. som pianist i Neapel 1867, genomgick därefter dess MK, där han 1874 blev lärare. Från 1875 turnerade han som pianist i Europa; framträdde även som dirigent, varvid han bl. a. ledde den it. premiären av Tristan och Isolde i Bologna 1888. Som tonsättare tillhörde han den Wagner-Lisztska skolan. Verk: 2 symf.: d-moll op. 75 cch F-dur op. 81; en pianokons, h-moll op. 66; oratoriet Samuel, kammarmusik, pianostycken, en orgel-sonat, sånger m. m. — Litt.: F. Fano, G. M. -.. (1950; med verkförteckning och bibliografi). M:s son, pianisten Paolo M. (f. 1883 8/io), var elev av fadern vid MK i Bologna, deb. där 1902 och kom efter vistelse i England 1904—11 till USA; nu pianopedagog i New York. G. P. Martzy, Johanna, ungersk violinist (f. 1924 26/io), utbildad vid MA i Budapest. M. har sedan 1940-t:s början med växande framgång uppträtt i en rad eur. musikcentra. Mafrvia (till 1935 Möller), Kurt E i-nari, finländsk tonsättare (f. 1915 21/n), sedan 1946 chef för Fazers musikhandels notavdelning och förlag. M., som stud, vid univ. och Sibeliusakad. i Hfors (komp, för Melartin, Madetoja och Palmgren) och även framträtt som kapellm. och ackompanjatör, har skrivit den symf. dikten Taru (»En sägen»), en biåskvintett, pianostycken och ca 100 sånger samt AB Fazers musikhandel 1897—1947 (1948; en historik) och Yliop-pilaskunnan Soittajat ja akateemiset soitin-musiikkiharrastukset 1640—1925 (1951; en historik över akad. instrumentalmusikintressen). — Har uppburit Sibeliusstip. 1946 och 48. A. F. Marx, Adolf Bernhard, tysk musikhistoriker och tonsättare (1795—1866), dr phil. 1827, gr. tills, m. J. Stern och T. Kullak Sternsches Kons, i Berlin 1850; lärare i musikhistoria där till 1856. M., som stud, för Türk och Zelter, gr. tills, m. A. M. Schlesinger och red. den 1824—30 utg. Berliner Allgemeine Musikalische Zeitung. Prof, i musik vid Berlins univ. 1830. M:s komp, äro av mindre värde. Skrifter: Die Lehre von der musikalischen Komposition (4 bd, 1837—47; flera uppl.), Allgemeine Musiklehre (1839; 1O1884; eng. övers.), Die alte Musiklehre im Streit mit unserer Zeit (1841), Die Musik des 19. Jahrh:s und ihre Pflege (1855; 21873), Ludwig van Beethovens Leben und Schaffen (2 bd, 1859; °1908, utg. av G. Behnke), Gluck und die Oper (2 bd, 1863), Anleitung zum Vortrag Beethovenscher -Kla-vierwerke (1863; bearb. uppl. utg. av E. Schmitz 1912; eng. uppl. 1895), Erinnerungen aus mei-nem Leben (2 bd, 1865) m. fl. Litt.: J. T. Mosewius, Übei’ das Oratorium »Moses» von A. B. M. (1843); G. F. Selle, Aus A. B. M:s literarischen Nachlass (1898); L. Hirschberg, Der Tondichter A. B. M. (i SIMG 1908/09). G. T-n Marx, J o s e p h, österrikisk tonsättare (f. 1882 11/b), en av sitt lands främsta, sedan 1914 lärare vid MA i Wien och dess dir. 1922—25. Prof. 1924. Hdr vid univ. i Wien 1947. M. stud, musikvetenskap vid univ. i Wien, där han blev dr phil. på avh. Über die Funktionen von Harmonie und Melodie, och verkade därefter som tonsättare i födelsestaden Graz till 1914. Under 3 år fungerade han som rådgivare i musikundervisningsfrågor åt turk, staten, varefter han återtog sin lärartjänst i Wien. — M:s kompositioner visa en märklig syntes av österr. folkmusik och högt uppdriven polyfonik; själv har han karakteriserat sig som »en romantisk realist». Hans utgångspunkter ha varit barockens orgelmusik (J. S. Bach), De-bussy och ungryssarna samt Reger. Sin berömmelse vann M. vid seklets början på liedens område, där han utgått från H. Wolf. Över körverk kom han därefter in på kammarmusikens fält (typisk för perioden är pianotrion Trio-Phantasie, 1910). Som sammanfattning för detta skede i M:s produktion stå de vokalt instrumentala Gesänge nach Anton Wildgans. Under 1920-t. tillkommo M:s främsta ork.-verk, till en början experimentella, ss. i Eine Herbst-Symphonie (1922), men senare alltmer romanskt avslipade (Eine symphonische Nachtmusik — 833 27. Musik. III 834