ME1BOM August Meissner. Emma Meissner. det för eftervärlden bäst kända av hans verk, som visserligen i den sceniska uppläggningen efterhärmar Gluck men i me-lodiken ibland också bär M:s signatur. — LMA 1815. M. skaffade sig i unga år praktiska insikter i musiken genom tjänstgöring som organist. Han kom 1778 till Paris, blev elev i komp, hos Edel-mann och lärde känna Gluck, som rådde honom att skriva för teatern. Han blev 1795 inspektör för MK i Paris. I allt skrev M. ett 30-tal verk för scenen, som till innehållet äro ganska växlande. Han experimenterade gärna med ovanliga klangföljder och sökte få fram nya skiftningar i orkesterkoloriten. Sålunda uteslöt han violinerna i den på Ossiansagan byggda operan Uthal (Paris 1806) för att få fram en mot handlingen passande beslöjad och dyster stämning. Hans experiment med ledmotivet äro intresseväckande. Grétry hade i Richard Coeur de Lion använt en stående melodi som lyst-ringssignal. M. låter ledmotivet i operan Ario-dant (Paris 1799, Sthlm 1808) bli personkarak-teriserande, därigenom också underlinjer ande miljöskildringen. Konversationstonen i hans komiska stycken är ytterst otvungen och genombryter den slutna formen. Framgångar i denna genre vann han med L’irato ou L’emporté (Paris 1801; Lirato el. Den argsinte gubben, Sthlm 1808) och Une folie (Paris 1802, Målaren och modellerna, Sthlm 1804), som flerstädes höll sig kvar på scenen ännu efter 1850-t. och vid enstaka tillfällen uppfördes in på 1930-t. Verk (u. n.): Operorna Stratonice (Paris 1792), Le jeune sage et le vieux fou (Paris 1793, Ung klok och gammal tok, Sthlm 1805), Les deux aveugles de Tolède (Paris 1806, De begge blinde, Sthlm 1833) m. fl.; baletter, patriotiska hymner, symfonier och pianosonater. Litt.: Biogr. av P. Vieillard (1859), A. Pougin (1889) och R. Braneour (1912); H. Strobel, Die Opern von E. N. M. (i ZMW 1923/24). E. S-m Meibom, M a r c u s, dansk fornforskare och filolog (1626—omkr. 1710; enl. andra uppgifter f. 1621 el. 30). M. är musikhistoriskt främst känd genom 859 sitt arbete Antiquae musicae auctores septem (1652), en översättning och kommentar av bl. a. Aristoxenos’ och Aristides Quintilianus’ musik-teor. verk och en viktig källskrift. Den tillägnades drottning Kristina, som s. å. kallade M. till Sverige. Åren 1653—63 var han kungl. bibliotekarie i Khmn, därefter till 1668 tullförvaltare i Helsingör och slutl. gymnasielärare i Amsterdam. M:s traktat De proportionibus mu-sicis (1655) rönte stark kritik från samtida vetenskapsmän. — Litt.: F. Vogt, M. M. och Pierre Bourdelot... (i SM 1885). B. Hbs Meijer, Jacob Heinrich, svensk musiker av tysk börd (d. 1760), violinist i K. hovkapellet i Sthlm 1729—60. Även M:s bror, Franz Heinrich Chri-stoph M. (1705—67), var anställd i hovkapellet 1728—29, senare hovmusiker i Hannover, där han bl. a. utgav psalmmelodier. Några instrumentalverk i ms., märkta »Mey-er», i UUB och Musikhistoriska museet i Sthlm ha trol. endera av bröderna till kompositör. Meiland (Mailand, Mayland) [ma*'-], Jacob, tysk tonsättare (1542—77), vars rika produktion företrädesvis omfattar kyrkliga vokal verk (ett flertal i UUB). M. stud, vid univ. i Leipzig och tjänstgjorde sedermera hos markgreven Georg Friedrich av Brandenburg till 1574; senare hovkapellm. i Celle. — Litt.: R. Oppel, J. M. (diss. 1911). Meilhac [mä^k], Henri, fransk författare (1831—97), skrev bl. a. tills, m. L. Halévy text till Bizets Carmen, många Offenbach-operetter och Lecocqs Lille hertigen; utarb. libretton till Massenets Manon (tills, m. P. Gille) och Hervés Lilla helgonet (tills, m. A. Milland). von Meissen, Heinrich, ->Frauenlob. Meissner, August Herman Ernst Bernhard, svensk dirigent och violoncel-list av tysk börd (1833—1903), far till H. M., från 1868 verksam i Sthlm. — LMA 1875. Litt. et art. 1892. M. stud, för Kummer (violoncell) m. fl. och verkade i Gbg från 1855; var 1860—68 anställd vid Svenska teatern i Hfors, från 1863 kapellm. Av betydelse för svenskt musikliv voro de populära symfonikons, han gav 1872—78 ss. ledare av ork. i Berns salonger (Sthlm), där han 1869 blivit kapellm. Han introducerade sålunda nya verk, som icke spelats vid hovkapellets fåtaliga symfonikons., och vinnläde sig om en relativt hög standard även sedan den eg. konsertverksamheten nedlagts och M. företrädesvis ledde en kaféorkester. E. S-m Meissner, Emma Olivia, f. Ekström, operettsångerska, sopran (1866—1942), under flera årtionden en av den svenska 860