MÉHUL Utbildad vid musikskolan i Riga och MK i Petersburg deb. M. under 1920-t. som operatonsättare med tetralogin Uguns un nakts (»Eld och natt»; fullb. 1915), där han framstod som skicklig kolorist med anknytning till fr. impressionism och Puccini. Under 1930-t. hyllade han mer konventionella stilideal ss. i operan Luteklite (»Kelgrisen») och baletten Milas uzvara (»Kärlekens seger»); den sistn. ledde han vid Rigaoperans balettgästspel på K. teatern i Sthlm 1935. Sedan han 1944 slagit sig ned i Tyskland anknöt M. åter till sin tidigare radikala impressionism. Gästdirig. i Berlins, Hamburgs och Hfors radio. Verk (u. n.): Operorna »Gudar och människor» samt Spriditis, de symf. dikterna Zilais kalns (»Blåberget»; 1913) och Imanta, 3 symf. sviter, en pianokons., 2 violoncellkons., 2 vio-loncellsonater, Dainas (pianopreludier), solosånger m. m. T. R. Medrörelse, i flerstämmig sats förandet av två el. flera stämmor i samma riktning, uppåt el. nedåt. Ett specialfall av m. är parallellrörel-s e, som uppstår då stämmorna följa varandra på samma intervallavstånd. Så benämnas även följder av terser och sexter, ehuru det därvid eg. är fråga om en växling mellan stora och små terser resp, sexter. — Jfr Motrörelse, Satsregler och -förbud. I. B-n Medtner [mä'tnar], N i k o 1 a j Karlo-vitj, rysk tonsättare och pianist av tysk börd (f. 187 9 24/i2), sedan 1936 bosatt i England. M., som stud, för Arenskij och Tanejev (komp.) samt för Safonov (piano) vid MK i Moskva, där han själv varit lärare i piano, har turnerat som firad pianist i Europa och USA. Som tonsättare följer M. de klassisk-romantiska traditionerna med utgångspunkt i Brahms; tyngdpunkten i hans alstring ligger på piano -verken. Verk: 3 pianokons.: op. 33 (1918) op. 50 (1927) och 58 (1944); 3 violinsonater op. 21, 44 och 57, violinstycken; 7 pianosonater: op. 5, 11, 22, 25, 27, 30 och 53, pianostycken ss. Märchen (flera saml.), Improvisationen op. 2 och 47, Verges-sene Weisen op. 38—40 o. a.; Sonata-Vocalise op. 41 a, sånger m. m. Litt.: E. Newman, N. M. (i MT 1915); V. Jakovlev, N. M. (ry. och ty., 1927); A. J. Swan, N. M. ... (i ML 1927); R. Holt, M. and his music (1948; med verkförteckning). M. S. De Meester [- me:'-], Louis, belgisk tonsättare (f. 1904), har skrivit Capriccio för orkester (1949); kantaten »Modern», Mayreb för alt och ork. o. a. vokalverk; kammar- och pianomusik o. a. Mefistofeles ->Faust. Mehler, Friedrich, svensk tonsät- Étienne Nicolas Méhul. tare och dirigent av tysk börd (f. 1896 27/0), sedan 1921 verksam i Visby, där han jämte J. Lundahl 1929 introducerade samt leder de årl. s. k. Ruinspelen. M. har stud, vid MH i Berlin samt för Pfitz-ner m. fl. Han blev 1921 dirigent för Musikaliska sällskapet i Visby, 1924 1. förbundsdirigent för Gotlands sångar -förbund och 1939 ledare för Visby konsertförening. — Sv. medb. 1931. Verk: Musik till skådespelet Petrus de Dacia (1929) och krönikespelet Valdemarståget; 2 symf. (1921, 27), symf. dikten Gotland (1945), 2 violinkons. (1920 och 45); kör- och kammarmusik (Kassation för stråkkvartett 1926, stråktrio 1932 och 4 violinsonater); pianostycken och sånger; arr. av gotländska folkmelodier o. a. Méhul [mey'l], Étienne Nicolas, fransk tonsättare (1763—1817), inom det komiska lustspelet en av Grétrys mest begåvade efterföljare. I en allvarligare genre är den bibliska operan Joseph (Paris 1807; Joseph i Egypten, Sthlm 1856), 857 858