METALLOFON M. utbildades från 1920 vid MK i Paris av bl. a. Dukas och M. Dupré och blev 1931 org. i Trinitékyrkan, en post som han alltjämt innehar. Efter närmare tio års lärarverksamhet i Schola Cantorum och École Normale de Mu-sique anställdes han 1941 ss. prof, i komp, vid MK i Paris. Framträdde som org. i Khmn 1951. Som tonsättare framträdde M. först med en serie Debussy-påverkade Préludes för piano (1929) och den symf. fantasin Les offrandes oubliées (uppf. 1931), men riktigt uppmärksammad blev han knappast förrän 1936, då den nybildade gruppen La ->Jeune France började ge egna kons. I denna falang särskilde sig M. efterhand alltmera som den mest egenartade begåvningen, och under 1940-t. kom han helt i förgrunden, vann allt vidare internat. rykte och väckte med sina verk allt livligare diskussion. Knappast någon nyare fransk musik har blivit så omdebatterad som just M:s, men ingen har i denna debatt kunnat på allvar ifrågasätta ärligheten i hans uppsåt, äktheten i hans mus. trosmanifestationer. Som utpräglat katolsk konstnär har HL, enl. egen utsago, tagit lika starka intryck av diktaren P. Claudel som av ovan angivna mästare på musikens område. Verk (u. n.): Symf. Turangalila (1949), Mort du nombre (1931), Hymne au Saint-Sacrement (1932), L’Ascension (1933), Le tombeau resplen-dissant (s. å.) och Trois Tala (1948) för ork., Thème et variations för violin o. ork. (1932); mässa för 8 sopraner och 8 violiner (1944), Trois petites liturgies de la Présence Divine för kör o. ork. (s. å.), Cinq rechants för kör a cap. (1949); Quatuor pour la fin du temps för violin, klarinett, cello och piano (1941); Visions de 1’Amen för 2 pianon (1943), Vingt regards sur VEnfant Jésus (1944) o. a. pianomusik; Le banquet cé-leste (1928), Diptyque (1930), Apparition de 1’Église éternelle (1932), La Nativité du Seigneur, 9 meditationer (1935), Les corps glorieux (1939) o. a. verk för orgel; Féte des eaux för 6 ondes Martenot (1937), Deux monodies en 1/4 de ton för en onde Martenot (1938); sånger ss. Poèmes pour Mi (1936; även m. ork.), Chants de terre et de ciel (1938), Harawi (1945) m. fl. — Skr.: Vingt lecons d’harmonie (1939), Techni-‘que de mon langage musical (2 bd, 1946; m. verkförteckning). Litt.: Kajsa Rootzén, »La Jeune France» (i Musikvärlden 1946); A. Machabey, Portraits de trente musiciens frangais (1949; m. verkfört.); R. Goléa, Un musicien baroque de notre temps: O. M. (i Images musicales 1950); E. Forneberg, O. M. (i ZfM 1951). K.R-n Messias (eng. Messiah), G. F. Händeis mest kända oratorium, komp. 1741 till text, sammanställd ur Bibeln av Charles Jennens, och uppfört ffg. i Dublin 13 april 1742 (Sthlm 1786). Verket har senare uppförts otaliga gånger i alla länder, ofta med jätteuppbåd av deltagare. 905 Olivier Messiaen. Är 1803 publ. en bearb. av M., företagen av Mozart, innebärande bl. a. en »modernisering» av orkestern. Denna version har därefter varit mycket använd; först i våra dagar har en strävan att återgå till originalet kunnat förmärkas. En av F. Chrysander omkr. 1894 utg. bearb. har begagnats särsk. i Tyskland. — Litt.: R. M. Myers, Handels Messiah... (1948). Å.L-y Messner, J o s e p h, österrikisk kyrkomusiker (f. 1893 27/2), organist vid domen i Salzburg 1922 och kapellm. där 1926 samt lärare vid Mozarteum; ansedd som betydande orgelvirtuos. Verk: 5 operor, däribl. den bibliska Hadassa (1925); 3 symf., Sinfonietta för piano och ork., en violinkons. o. a. ork.-verk; körverk ss. Das Leben (efter Novalis; 1925), Die vier letzten Dinge (1936), 5 mässor, motetter o. a. orgel- och pianostycken samt sånger. — Utg. 20 vol. av Alte Salzburger Meister. G. M. Metallofo'n, bet. för en grupp av slag-idiofoner. M. består av ett antal avstämda metallstavar el. -plattor, skalmässigt ordnade, vilka anslås med hammare. I den javanesiska gamelanorkestern finnas flera typer och storlekar av m., vilande på ett trä- el. bronsunderlag, som tjänstgör som re-sonator. Stålspelet med kromatiskt stämda stålplattor, antingen ordnade i två rader bredvid varandra el. klaviaturmässigt, begagnas 906