MET AST ASIO stundom i orkestern. En form av dylikt stålspel är ->-vibrafon. Militärmusiken har en spec. typ, kallad »lyra», där plattorna fästas i en på stång fastsatt ram. M., försedd med klaviatur, är celestan och dess föregångare. A. L-y Metasta'sio, eg. Trapassi, P i e t r o Antonio Domenico, italiensk författare (1698 —1782), den berömdaste av alla textdiktare för den tragiska operan under 1700-t. Med sina 57 operadramer, varav flertalet tonsattes mångfaldiga ggr, behärskade han från 1720-t. omkr. 40 år de europeiska sce nerna — Frankrike undantaget. M. var från 1730 bosatt i Wien som poet vid det kejs. hovet. Som dramatiker utgick han från Zenos reform, som ur operadramat uteslöt komiska element. Sina uppslag hämtade han ur den antika historien; handlingen har vanl. form av en i hög grad tillkrånglad kärleksintrig. Personteckningen är enahanda, sceneriet schematiskt. Språket är välklingande men sentimentalt färgat, replikerna utförda som sentenser. M:s dramer präglade hela barockoperans utveckling, och först Glucks reformer på 1760-t. rubbade hans litterära maktställning. Till de mest komp, dramerna höra Attilio Regolo, Artaserse, Ezio, Didone abbandonata, Catone in Utica. Pastoralstycken äro bl. a. Il re pastore och L’eroe cinese. Litt.: R. Rolland, M. précurseur de Gluck (i Mercure musical 1912); L. Russo, M. (1921); R. Giazotto, Zeno, M. e la critica del 700 (i RMI 1948—49). E.S-m Metodistkyrkans musik. Redan i meto-dismens begynnelse kom vokal- och instrumentalmusik att få en dominerande betydelse. Charles Wesley, broder till metodismens grundläggare, John Wesley, räknas som rörelsens banbrytande hym-nolog. Av hans hand ha tusentals sånger, psalmer och hymner kommit metodismen och den övriga kristenheten till del, och översatta till ett flertal språk förekomma dessa sånger i en mängd sångsamlingar. I våra sv. metodistförsaml. förekommer vokal- och instrumentalmusik rikligt. Den vanligaste formen för musikutövning i församl. är strängmusikfören. Där ackompanjeras de enklare sångmel. av gitarrer, mandoliner, violiner o. a. stråkinstr. samt piano el. orgel. Ett flertal strängmusikkurser ha hållits under årens lopp särsk. för att få fram lämpliga ledare. En annan form av sångutövning utgöra bl. a. körer och manskörer, vilka finnas i de flesta metodistförsaml. och som särsk. med v. i söndagens gudstjänster. Damkören är även representerad på ett flertal platser. Många församl. ha också tillgång till instrumentalmusik. Orgeln är givetvis det huvudsaki. instr. för gudstjänstbruk. Flera församl. ha utmärkta större kyrkoorglar, ss. i Uppsala, Sthlm och Gbg. Vidare finnas stråkkapell, mandolinork. och hornmusikkårer i ett flertal församl. Sedan Frikyrkliga studieförb. bildades ha ytterligare sång- och musikcirklar kommit till stånd, varvid man med ekonomiskt bidrag av staten kunnat utbilda sångare och instrumentalister till fromma för församl. Vid Metodistkyrkans teol. skola i Överås i Gbg få de blivande pastorerna även obligatorisk utbildning i orgelspelning. I en del kretsar av metodistkyrkans arbetsfält ha körförb. organiserats, vilka samlas spec. vid större högtider. Sålunda finnas sådana körförb. i Sundsvalls-, Gävle-, Sthlms-, Mälardals-, Gbgs-, Skånekretsarna o. a. Någon topporganisation för dessa kretskörer, omfattande hela landet, existerar ej. Bland Sveriges metodistpastorer finnes en manskör, som räknar ca 40 sångare. Kören sjunger företrädesvis vid årskonferensen men företager även en sångarresa varje år till olika delar av landet. Några grammofoninsjungningar av märket Angelica — metodistkyrkans eget skivmärke — samt ett flertal uppträdanden i radio ha gjort kören väl känd. På Metodistkyrkans bokförlag i Sthlm ha musikalier utg. Dessa äro som regel skrivna av tonsättare och skalder inom kyrkan. F. n. (1951) är metodistkyrkans nya psalmbok snart färdig för utg. En 15-mannakommitté under biskop T. Arvidsons ledning har arbetat med denna uppgift. A. N. Métra', Jules Louis O 1 i v i e r, fransk populärtonsättare och kapellmästare (1830 —89), vars dansmusik på sin tid i uppskattning tävlade med J. Strauss d. y:s. Skrev flera baletter, bl. a. Yedda (1879). MetrFk (grek, metrike'), verslära, eg. läran om versens rytmiska byggnad. Man skiljer mellan accentuerad vers, i vilken rytmen bestämmes genom växlingen av betonade och obetonade stavelser, och kvantitativt uppbyggd (stavelseräknande) vers, som består av långa och korta stavelser i bestämd växling (stavelseräkning). I det förra slaget följer betoningen i stort sett prosans naturliga läsart, medan hos det senare längd- och tonhöj ds-skillnader avgöra accenten. 907 908