MILITÄRMUSIKER hand tillgodoses. Vid utförande av marschmusik uttager ledaren den ur stämbesättnings-synpunkt lämpligaste personalen för erforderlig utökning av slagverket med marschtrummor och cymbaler. Antalet i vissa stämgrupper kan variera beroende på personaltillgången, och enl. vederbörande musikledares bestämmande må sådana förändringar i stämbesättningen vidtagas, att stråkorkestermusik och dansmusik med s. k. »jazzbesättning» kan utföras vid särsk. tillfällen. — I detta sammanhang kan nämnas den betydande roll, som sv. militärmusiker spelat i otaliga orkestrar under de senaste hundra åren; särsk. i garnisonsstäderna ha regementsmusikerna ofta bildat grundstommen i orkestrarnas blåsarensemble. M. i utlandet är f. n. org. med en instrumentsammansättning, som i klangligt hänseende mera än tidigare närmar sig symfoniork. Så t. ex. äga i Tyskland, Frankrike och England militärmusikkårerna utöver ovan angivna instr. även basklarinett, saxofoner och kontrabasar (stråkbasar), en idealisk instrumentsammansättning, som utgör höjdpunkten i utvecklingen på det militärmus. området. Den stämbesättning, som sålunda nu förekommer vid t. ex. fr. republikanska gardets och de eng. gardesregementenas musikkårer, är följ.: 2 flöjter, 1 essklarinett, 2 oboer, 1 solo b-klarinett och i övrigt 3 b-klarinettstämmor, 1 altklarinett, 1 basklarinett, 1 altsaxofon, 1 tenorsaxofon, 1 barytonsaxofon, 1 bassaxofon el. kontra-basklarinett, 2 fagotter, 4 valthorn, 2 kornetter i b, 2 trumpeter i b, 2 flügelhorn i b, 3 dragbasuner, 1 baryton, 2 bastubor, kontrabasar (stråkbasar), pukor och trummor jämte till slagverket hörande div. instrument. Ovannämnda musikkårer bestå av 65—80 man, men även vid mindre musikkårer på t. ex. 32 man (landsortsreg:s musikkårer) har denna instrumentsammansättning införts, ehuru med förminskat antal stämmor. Litt.: G. Kastner, Manuel général de mu-sique militaire å 1’usage des armées fran-gaises... (1848); G. Björkquist, Inlägg i mili-tärmusikfrågan (1915); dens., Armémusiken, vår folkmusik (1918); dens., Armémusikens sociala betydelse (1924); M. Brenet, La musique militaire (1917); K. Lindhard, Klingende Spil. Af den danske Militaermusiks Historie (1932); L. Degele, Die Militärmusik... (1937); P. Pa-noff, Militärmusik in Geschichte und Gegen-wart (1938); W. C. White, A history of mili-tary music in America (1944); H. E. Adkins, Treatise on the military band (1945); R. F. Goldman, The concert band (1946; m. bibli-ogr.); H. G. Farmer, Military music (1950). I. G. Militärmusiker, vid militärt förband anställd musiker. Den militära musikpersonalens nuv. militära titlar infördes först 1901. Musikpersonalen graderades sålunda: musikfanjunkare (-styckjun-kare), -sergeant, -distinktionskorpral (benäm 935 ningen furir avskaffades på 1870-t. men återinfördes 1914), -korpral (-konstapel) och -volontär. Inom försvarsväsendet utgöres musikpersonalen f. n. av musikelever, musikvolon-tärer, musikunderbefäl och musikunderofficerare. Musikunderbefälet utgöres av musikvicekorpraler (vid artilleriet musikvicekon-staplar och vid flottan 2. klass sjömän), musikkorpraler (vid art. musikkonstaplar) och musikfurirer. Musikunderofficerarna utgöras av musiksergeanter (vid flottan underofficerare av 2. graden) och musikfanjunkare (vid art. musikstyckjunkare och vid flottan flaggunderofficerare). Betr, personalstaterna se art. Militärmusik. Den mus. ledningen över musikpersonalen innehaves av musikdir., vilken sedan 1905 rangeras bland civilmilitärerna. Musikledare, som vid MK avlagt ex. för behörighet till militär musikdir.-befattning, till-lades musikdir:s namn och underlöjtnants rang. Är 1906 utbyttes titeln musikdir. mot musik -underlöjtnant men återinfördes 1919. Från 1920 kunde musikdir., som innehaft dylik befattning minst 5 år, av Kungl. Maj:t tilläggas löjtnants tjänstegrad. Är 1922 tillädes en del av de äldsta musikdir. kaptens tjänstegrad, och därefter kunde musikdir. med långvarig, synnerligen väl vitsordad tjänstgöring som musikledare och ss. ett erkännande av särsk. förtjänster på militärmusikens område föreslås till erhållande av denna tjänstegrad. År 1927 blev löjtnants tjänstegrad obligatorisk för nyut-nämnd musikdir., och 1936 inrättades 5 kaptensbeställningar vid armén och 1 vid marinen för musikdir. För att bereda flertalet musikdir. möjlighet att före avgången ur tjänst uppnå kaptens löneförmåner och därmed följande pensionsförmåner utökades 1942 kaptensbeställningarna för musikdir. till 8 vid armén, 2 vid flottan, 2 vid kustartilleriet och 2 vid flygvapnet. Musikdir. med kaptens tjänstegrad benämnes numera musikdir. av 1. graden och sådan med löjtnants tjänstegrad musikdir. av 2. graden. F. n. finnas 44 musikdir. inom försvaret. I. G. Militärsymfonin, ty. Militär sy mphonie, namn på J. Haydns symfoni G-dur, nr 100 (1794). M., som hör till sista gruppen av de s. k. Londonsymfonierna, har fått sitt namn efter sin allm. karaktär, bl. a. understruken av orkestreringen, som upptagit janitscharmusikens instrument. MiljuTin, Jurij Sergejevitj, rysk tonsättare (f. 1903 18/4), en av de mest kända och framgångsrika sovjetry. operett- och viskompositörerna, elev av Vasilenko. Verk: Operetterna »Skådespelarens liv» (1940), »Flickorna i villervallan» (1944), »Trembita» (1949); 2 sviter för ork.; romanser och visor. 936