MILITÄRMUSIK Även vid detta reg. bekostades musikkåren av regementschefen. I de fall, där regementschefen icke ensam förmådde lämna ekonomiskt stöd till musikkårs upprättande och vidmakthållande, iklädde sig hela officerskåren dessa förpliktelser, och så uppstodo de s. k. musikkassorna. Det blev en bjudande plikt för varje reg. att äga en musikkår och helst en, som överglänste de andra. Någon eg. musikkår sorg, kom emellertid icke till stånd förrän efter 1833 års lönereglering. Under tiden från 1760-t. avsåg den fastställda org. endast signalmusikerna, under det att’ harmonimusikernas anställningsförhållanden voro täml. vaga och opreciserade, då de anställdes över stat. Sålunda anges t. ex. vid Kungl. Södermanlands reg. musikpersonalen år 1806 vara 8 spel i nummer, 14 trumslagare och 11 extra musikanter. Genom 1833 års reglering uppfördes i staten 10 fältmusikanter. Samtidigt sammanfördes all musikpersonal till ett kompani, musikkompaniet, med egen militär befälhavare. Sammanlagt skulle dets. omfatta icke mindre än 51 man. Även om antalet kan verka imponerande, bör det ihågkommas, att man fortfarande mycket strängt skilde mellan signal -och harmonimusiker och att sålunda själva musikkåren i antal man ingalunda sammanföll med personalens hela styrka. Som ex. kan nämnas, att musikkåren vid ett kavallerireg. räknade 15 man, vid ett artillerireg. 28 man och vid flottan (marinreg.) 30 man. Denna org. bibehölls i stort sett under hela 1800-t. År 1838 bestämde dock krigskollegium, att de fältmusikanter, som antagits enl. kungl. brev 1833, skulle anses lika med hautboister (musikunderofficerare). Genom 1901 års härordning övertogs m:s underhåll helt av staten, och 1905 genomfördes en ny organisation. Under 1900-t:s första decennier voro militärmusikkårerna i allmänhet i de eur. länderna sammansatta enl. följ, instrumentbesättning: vid infanteriet flöjter, oboer, klarinetter (ess-, b- och alt-), fagotter, kornetter, ventiltrumpeter, valthorn, basuner, baryton, bastubor, trummor och pukor, varjämte i slagverket ingingo bäcken, klockspel, triangel, gong m. m., vid artilleriet, kavalleriet och flottan endast mäs-singsinstr. I Sverige ingingo emellertid i infanteriets musikkårer icke sådana instr. som oboe, fagott och altklarinett i den ord. instrumentbesättningen, utan dessa användes endast av de större musikkårerna mera sporadiskt i ett och annat musiknummer. Vid artilleriet, kavalleriet och flottan infördes redan under 1900-t:s andra decennium enahanda instrumentbesättning som vid infanteriet. Kraftigast reducerades vår m. genom 1925 års härordning, då 29 musikkårer helt indrogos, varigenom antalet inom försvaret minskades från 60 till 31; därjämte minskades numerären vid samtl. musikkårer (med undantag av I l:s, I 19:s och flottans musikkårer) även avsevärt (musikkårerna vid de flesta infanterireg., som tidigare haft en numerär av 35—40 man, minskades till 26 man). Genom 1942 års försvarsbeslut påbyggdes visserligen musikkårsorgani-sationen med 13 nya musikkårer, varvid antalet kårer ökades från 31 till 44 (armén tillfördes sålunda 3, marinen 2 och flygvapnet 8 nya musikkårer), men kårernas otillfredsställande personalsammansättning, som på grund av rekryteringssvårigheter ofta hade äventyrat spelbarheten, blev icke föremål för någon nämnvärd ändring till det bättre. De militära musikkårerna fastställdes genom nämnda försvarsbeslut till i stort sett 3 olika storleks-typer: typ I (40 man), typ II (26 man) och typ III (20 man). Genom riksdagsbeslut 1948, då provisorisk ökning av antalet musikfurirsbe-ställningar kom till stånd, minskades emellertid ovannämnda kårtypers numerär med en man. Våren 1951 framlades av 1947 års musikutredning ett Betänkande och förslag rörande m:s uppgifter och organisation ... F. n. äro de olika typerna av musikkårer fördelade på följ, sätt: typ I: 2 vid armén och 2 vid marinen, typ II: 20 vid armén och 1 vid marinen samt typ III: 8 vid armén, 3 vid marinen och 8 vid flygvapnet. Personalsammansättningen är f. n.: vid typ I: 1 musikdir., 3 musikfanjunkare, 7 musiksergeanter, 6 musik-furirer, 4 musikkorpraler, 12 musikvicekorpraler och meniga samt 6 musikelever, vid typ II: 1 musikdir., 2 musikfanjunkare, 4 musiksergeanter, 5 musikfurirer, 2 musikkorpraler, 7 musikvicekorpraler och meniga samt 4 musikelever, vid typ III: 1 musikdir., 2 musikfanjunkare, 3 musiksergeanter, 4 musikfurirer, 1 musikkorpral, 4 musikvicekorpraler och meniga samt 4 musikelever. Stämbesättningen är följande: Instrument Typ I Typ II Typ III Dirigent 1 1 1 Flöjt 1 1 1 Essklarinett 1 1 — B-klarinett 9 5 4 Esskornett 1 1 1 B-kornett 1 — — B-trumpet 4 2 2 Valthorn 4 3 2 Tenorbasun 2 2 2 Basun (Trombone) .... 3 — — Baryton 1 1 — Bastuba 3 2 1 Solotrumma 1 1 — Bastrumma o. cymbaler 1 1 — Slagverk (trumma, cymbaler och bastrumma) — — 1 33 21 15 Musikelever 6 4 4 Summa 39 25 19 Ovanst. stämbesättning utgör numera grundstommen för musikkårerna och skall i första 933 934