molière Utbildad vid univ. och MA i München tillhörde M. kretsen av unga musiker, fylkade omkring Joseph Haas, vilken varit hans lärare och som han tagit starka intryck av. M. blev 1940 lärare i komp, vid MH i Stuttgart efter att tidigare ha verkat som kör- och ork.-ledare i Lan-dau. Hans stil är övervägande kontrapunktisk och i tidens anda har han skrivit en mängd »Gebrauchsmusik», däribland en rad manskörsånger av värde för konstartens förnyelse. Verk: Concertino för flöjt, klarinett, horn och stråkar med pukor och slagverk op. 11, pianokons. op. 16, det symf. förspelet Wach auf, du deutsches Land op. 18 (1939), Sinfonische Fantasis op. 20 (1941), Heitere Suite över en schw. folkvisa (H. G. Nägeli) för stråkork. op. 27 (1945), Concertino för flöjt och stråkork. (1949) o. a. ork.-verk; körverk ss. Nachtmusikanten, serenad för kammarkör, tenorsolo och kammarork. op. 24 (1943) o. a. kammarmusik; piano- och orgelstycken, sånger m. m. Litt.: K. Laux, Musik und Musiker der Ge-genwart 1 (1949; med verkfört.). G. M. Mohrens sista suck, eg. Kärlek och död el. Mohrens sista suck, »opera seria» i tre akter, operaparodi i spexets form av J. A. Elfvik. Musiken av P. F. A. Blomberg och J. Bagge. Uppförd ffg.: Uppsala 1865. Mojse'jvitj, Benno, engelsk pianist av rysk börd (f. 189 0 22/2), har vunnit stora framgångar, inte minst i USA, som tolk av Chopin, Schumann, Rachmaninov o. a. M. stud, vid MA i Odessa och för Lesche-tizky; framträdde i England ffg. 1908 och har företagit talrika världsturnéer (besökte Sverige 1931). — G. 1914—24 med den australiska violinisten Da isy Kennedy (f. 1893 10/i). Å. B. von Mojsfsovics [-vitj], Roderich, österrikisk tonsättare (f. 1877 10/5), dr jur., stilistiskt efterföljare till Wagner, Liszt och Bruckner. — Prof. 1925. M., som stud, för bl. a. Thuille, har varit dirigent för Steiermärkischer Musikverein i Graz 1912—31 samt dir. för dess MK 1920—34. Verk: 8 operor; 5 symf., 2 pianokons., violinkons. o. a. ork.-verk; kammar- och pianomusik; sånger m. m. — Max Reger (1911), Bach-probleme (1930) o. a. skrifter. Litt.: M. Morold, R. M. (1924). H. M-g Mokrou'sov, Boris, ukrainsk tonsättare (f. 190 9 27/2), utbildad vid MK i Moskva för Mjaskovskij. M. har skrivit operan T japaj ev o. a. scenmusik, »Antifascistisk symf.» för kör, symf.-och militärork. (1937), »Pionjärerna», symf. svit (1933), kvartett för 2 trumpeter och 2 basuner (1935), pianotrio (1949), unisona körsånger. M.S. Mola'nder, Emma Aurora, pianist och pianopedagog (f. 1876 12/e), gr. 1917 en musikskola i Sthlm. — LMA 1921. M. stud. 1895—99 för Hilda Thegerström vid MK i Sthlm, senare för L. Lundberg, de Greef och Teresa Carreno. Hon har konserterat även i utlandet och spelat kammarmusik bl. a. tillsammans med Aulinska kvartetten. Å. B. Molander, Salomon, ->Söderling. Mo'ldau (tj. Vltava), symf. dikt av B. Smetana (1874), ingående i cykeln »Mitt land» (Mä vlast) och skildrande floden Moldaus lopp. H. M-g Moldavan, N i c o 1 a s, amerikansk altviolinist av rysk börd (f. 1891 23/i), nu medl. av NBC Symph. Orch. i New York. M. var elev bl. a. vid MK i Petersburg men lämnade Ryssland 1918. Som en av USA:s mest uppmärksammade altviolinister har han varit medl. av bl. a. Elman- och från 1925 Flonzaley-kvartetterna. H. M-g Moldybajev, A b d y 1 a s, kirgisisk tonsättare och operasångare, tenor (f. 1906), f. n. verksam vid kirgisiska nationalope-ran i Frunze. Verk: Scenmusik till Altyn-Kyz (»Den gyllene flickan», Frunze 1936; tills, m. V. Vlasov och O. Fere); musikdramat Adzhal-Orduna (»Inte döden utan livet», 1937); Ajtjurek (»Månsken-skönhet», 1939); utg. bl. a. »50 kirgisiska sånger» (1937). M. S. Mole [måul], Milfred (Miff), amerikansk jazzmusiker (f. 1898 u/3), basunist, ansedd som en av de mest betydelsefulla stilbildarna inom jazzen. M. har spelat med olika orkestrar, bl. a. P. Whitemans och B. Goodmans; från 1945 egen orkester. O. H. Molière [måPä/r], eg. Poquelin, Jean-Baptiste, fransk dramatiker och teaterledare (1622—73), en av världslitteraturens största komediförfattare och skaparen av den moderna karaktärskomedin. Musik ingår ofta i M:s skådespel och i samarbete med Lully skapade han från 1664 med komedibaletten en ny dramatisk form, som kan betecknas som ett genomgångsled mot den fr. operan. Till denna blandform av skådespel med tal och musik höra bl. a. Le mariage forcé (Det tvungna giftermålet), L’amour médécin (Der man tagit sot skall man taga bot), George Dandin, Monsieur de Porceaugnac och Le bour-geois gentil-homme (Borgaren adelsman), alla med musik av Lully. M. medv. som textförf. till Lullys första dramatiska verk Les fetes de 1’Amour et de Bacchus och till hans komedi-balett Psyché. E. S-m 965 966