MONTE C ARL O-BALETT EN baka för sina samtida Palestrina och Or-lando di Lasso, med vilken sistn. han f. ö. var personlig vän; möjl. genom dennes förmedling blev M. 1568 anställd som kejs. hovkapellm. i Wien, senare Prag. M. vistades från omkr. 1540 i Italien, besökte 1554—55 England som kungl. sångare; därefter åter i Italien. Han utgav en stor mängd andliga och världsliga verk, främst mässor, motet-ter och madrigaler, antingen separat el. i sam-lingsutgåvor; många i ms. Verk i nytr.: En samlingsutgåva 1927—39 i 31 bd utg. av C. van den Borren och J. van Nuffel (fört, häröver publ. av van Nuffat i Mélanges E. Closson..., 1948). — Av övriga må nämnas: mässan Benedicta es utg. av A. Smi-jers i Publ. der Vereeniging voor Nederlands Muziekgeschiedenis 1920, 3 körstycken i DTÖ 41, en canzona i Oudnederlandsche meesters voor het orgel 1, utg. av F. Peeters, Missa super Cara la vita i HAM. Litt.: G. van Doorslaer, P. de M. (1895); dens., Die Musikkapelle Kaiser Rudolfs II. i. J. 1582 unter der Leitung von P. de M. (i ZMW 1930/ 31); dens., La vie et les oeuvres de P. de M.... (1921; med verkfört, och bibliogr.); P. Bergmans, Quatorze lettres inédites du compositeur P. de M. (1921); A. Einstein, P. de M. als Ma-drigalkomponist (1930); J. van Nuffel, P. de M. (i PMA 1931). I. S. Monte Carlo-baletten ->Ryska baletten, de Monteclair [da måntklä/r], pseud. för Michel Pignolet, fransk tonsättare (1666—1737), från 1707 kontrabasist vid Stora operan i Paris. M. skrev operor, kantater och verk för flöjt m. m. samt utgav de ped. arbetena Méthode pour apprendre la musique... (1700; flera uppl.), Petite méthode etc. aux enfants (omkr. 1730) och Méthode facile pour apprendre d jouer le violon... (1712; 21736), en av de tidigaste violinskolorna. Litt.: M. Pincherle, Elementary musical in-struction in the 18th century. An unknown treatise by M. (i MQ 1948). I. S. Monteme'zzi, 11 a 1 o, italiensk tonsättare (f. 1875 31/5), sedan 1939 verksam i USA. Som operakompositör tillhör M. de ledande i sin generation. M. stud, vid MK i Milano. Genom sin första opera Giovanni Gallurese (Turin 1905) blev han bekant i förläggarkretsar och skrev som be-ställningsarbete operan Hellera (Turin 1909), som dock icke i högre grad uppmärksammades. Hans huvudverk hittills för scenen är L’amore dei tre re (Milano 1913; Tre konungars kärlek, Gbg 1927), i vilken han fortbildat den traditionellt sångmässiga melodiken i it. musikdramatik men samtidigt satstekniskt tagit intryck av 975 Wagner och Debussy. M:s övriga operor äro La nave (Milano 1918), La notte di Zoraima (Milano 1931; Zoraima, Sthlm s. å.), radiooperan L’incantesimo (1943) m. fl. Har dessutom skrivit symf. dikter, körverk m. m. E. S-m Monteux [måntö'], Pierre, fransk dirigent (f. 1875 4/4), blev 1935 ledare för San Francisco Symph. Orchestra. M. stud, vid MK i Paris, var altviolinist vid Opéra-Comique och i Colonne-ork. och dirig. av honom gr. C o n-certs Berlioz. Han blev 1911 dirigent vid Djagilevs Ryska balett — med vilken han 1916 —17 besökte USA — och uppmärksammades i denna egenskap bl. a. vid uruppf. av Ravels Daphnis et Chloé (1912), Stravinskijs Petrusjka (1911) och Sacre du printemps (1913); gr. Société des Con-c er t s P o p u 1 a i re s i Paris (1914) och Orch. Symph. de Paris (1929; dess ledare till 1938). M. har ofta framträtt som opera- och konsertdirigent i Europa (Konsertfören. i Sthlm 1925) och USA och var bl. a. ledare för Boston Symph. Orch. 1919—24 och 2. dirigent för Concertgebouw-Orkest i Amsterdam till 1934. Litt.: C. O’Connell, The other side of the re-cord (1948). Å.B. MONTEVERDI, CLAUDIO. Tonsättaren Claudio Giovanni Antonio Monteve'rdi (Monteverde), f. i Cremona 1567 (döpt 15/5), d. i Venedig 164 3 2B/n, framstår som en av de största gestalterna i den italienska tonkonstens historia under nyare tid. Sin betydelsefullaste historiska insats gjorde han genom att definitivt utforma det tidigare musikdramat till en levande konstform. Förutsättningarna härför synas ha varit hans djupa och mångsidiga bildning och obundenhet vid den florentinska »came-ratan» i förening med ett äkta musikertemperament och en sunt sinnlig livsinställning. Redan då Monteverdi 1607 skrev sin första opera var han emellertid en berömd madrigalkompositör och bidrog i själva verket i hög grad att fullända den djärva och uttrycksfulla kör-tradition, som utvecklades i Italien under 1500-talet, 976