MONT RE d’Arianna), Il ballo delVingrate (Mantua 1608; tr. i 8. madrigalboken), Tirsi e Clori (Mantua 1616; tr. i 7. madrigalboken), Il combattimento di Tancredi e Clorinda (Mantua 1624; tr. i 8. madrigalboken), Il ritorno dTJlisse in patria (Venedig 1641; hdskr.), L’incoronazione di Pop-pea (Venedig 1642; hdskr.) m. m. —• Världsliga körverk: Canzonette a tre voci (1584), 8 bd madrigaler (1587, 90, 92, 1603, 05, 14, 19, 38 [Madrigali guerrieri ed amorosi]; samtl. u. sistn. i fl. uppl.), Scherzi musicali a 3 voci (1607); Scherzi musicali cioè Arie e madrigali in stile recitativo (1632), Madrigali e canzonette (1651). — Kyrkomusik: Sacrae cantiunculae tribus vocibus, liber 1 (1582; d. 2 utkom aldrig), Madrigali spirituali (1583; endast basstämma), Sanctissimi Virginis missa senis vocibus ... ac Vesperae pluribus descantandae... (1610), Selva morale e spirituale (1640), Messa a 4 salmi (1650) m. m. En saml.-utgåva av Monteverdis verk publ. i 16 bd 1926—42 av G. F. Malipiero. Bl. övriga nytr. må nämnas: Canzonette a tre voci (1584) i IM 6 (G. Pannain); La favola d’Orfeo utg. av A. Sandberger 1927 (facs.-tr. av ed. 1609) och G. Benvenuti i CMI 9; L’incoronazione di Pop-pea utg. av H. F. Redlich 1937 (praktisk be-arb.) och av G. Benvenuti 1938 (facs.-tr. av hdskr.); Il ritorno d’Ulisse in patria i DTÖ 29 (R. Haas); Sacrae cantiunculae 1 (1582) i IM 6 (G. Pannain; m. verkfört.). Litt.: E. Vogel, C. M. (i VJ 1887; m. verkfört.); L. Schneider, Un précurseur de la musi-que italienne aux 16e et 17e siècles. C. M. (1921; m. verkfört.); H. Prunières, La vie et 1’oeuvre de C. M. (21926; m. brevbil. och bibliogr.); G. F. Malipiero, C. M. (1929; m. M:s samtl. brev jämte förord och dedikationer till hans verk); H. F. Redlich, C.M. Ein formengeschichtlicher Versuch. 1. Das Madrigalverk (1932); W. Kreid-ler, Heinrich Schütz und der Stile concitato von C. M. (diss. 1934); D. de’Paoli, C. M. (1945; m. bibliogr.); H. F. Redlich, M:s religious music (i ML 1946); L. Magni, M. e il suo tempo (i RM 1947); H. F. Redlich, C. M.... (1949; m. verkfört., fört, över nytr. samt bibliogr.); L. Schra-de, M:s II ritorno d’Uliss (i MQ 1950); M. Flothuis, C. M., een realist (i Mens en melodie 1950); L. Schrade, M. Creator of modern music (1950); H. F. Redlich, C. M. och hans sista opera (i Musikrevy 1951); M. Le Roux, C. M. (1951; m. verkfört., bibliogr. och diskogr.); L. Schrade, M. Creator of modern music (s. å.; m. bibliogr). I. S. Montre [rnåijtr] (av fr. montrer, visa), efter franskt bruk använd bet. för en i orgelns fasad placerad ->principal. Montreal [måntriå:T], Canadas största stad och merkantila centrum (omkr. 1021 000 inv. 1948), belägen vid S:t Lawrencefloden i s. ö. delen av landet. Gr. som fr. missionsstation 1642 och under 983 eng. överhöghet sedan 1760 har M. först i våra dagar fått ett mera aktivt musikliv. Fast operainst. saknas alltjämt, men både Montreal Opera Guild och Minute Opera Co. anordna operaföreställningar med resande sällskap i His Majesty’s resp. Les Compagnons Theatre. Är 1938 gr. Les Concerts Symphoniques de Mont-réal, som letts av W. Pelletier och nu (1951) dirigeras av D. Defauw. Vid sidan härav verka bl. a. Montreal Little Symphony, f. n. under C. Bamberger, samt Montreal Women’s Symphony under Ethel Stark. Pelletier gr. 1935 Bach Festivals, som bl. a. årl. framfört Mat-teuspassionen. Kammarmusiken omhänderha-ves av Societé Pro Musica och Mc Gill Cham-ber Music Society, vilka båda anordna konserter. G. P. Monumentaupplagor (av lat. monu-mentum, minnesmärke, urkund, dokument), bet. för sådan seriepublikationer av praktiska el. teoretiska musikverk, vilka utgivits främst i vetenskapligt syfte och därför försetts med kritisk kommentar och ev. med utförlig historisk stilanalys, biografica m. m. M. innehålla i regel förut ej (i modernt tr.) publ. verk av tonsättare el. musikteoretiker, vanl. nationellt grupperade. Till m. böra även räknas kritiska samlingsutgåvor av enskilda tonsättares verk (ty. G e s a m t-ausgaben), vilka i detta lexikon dock sökas under respektive tonsättare. Av den givna definitionen framgår, att till m. ej räknas den stora mängden av även mera omfattande seriepubl., vilka utg. i praktiskt syfte och därför försetts med utgivarens förslag till föredragningsbet. o. d., men sakna redogörelse härför. En gränsdragning är emel-, lertid svår att verkställa. — De första större seriepubl. av musikhist. minnesmärken omfattade verk från olika nationer, så bl. a. F. Com-mers utgåvor av 1500—1700-talsmusik, F. Chry-sanders Denkmäler der Tonkunst samt Publikationen älterer Musik (PÄM) och den av Ge-sellschaft für Musikforschung genom R. Eit-ner utg. Publikation älterer praktischer und theoretischer Musikwerke (PÄPTM). Utgivandet av nationella musikhist. urkundsserier sammanhängde med musikvetenskapens uppblomst-ring under 1800-t:s senare del och hade sina föregångare även i samlingsutgåvor av J. S. Bachs, G. F. Händeis o. a. tonsättares verk. På 1890-t. påbörjades i Tyskland och Österrike de väldiga Denkmäler deutscher Tonkunst och Denkmäler der Tonkunst in Österreich, senare följda av mer el. mindre omfattande utgåvor i de flesta större kulturländer. — En fört, över de viktigaste m. återfinnes i suppl. I. S. Moodie [mo:'di], Alma, australisk vio- 984