MOZART bilden av operatonsättaren Mozart hos oss. Dessa båda verk hade ända till omkr. 1940 de högsta uppförandesiffrorna bland Mozarts verk i Sverige, den sistn. icke minst på grund av lysande framställare av titelr. som t. ex. E. Du Puy och J. Forsell, men ha nu (april 1951) överflyglats av Figaros bröllop (Sthlm 1821) med 588 representationer mot Trollflöjtens 496 och Don Juans 493. Cosi fan tutte nådde Sthlm 1830 men slog föga an; först i våra dagar har denna opera genom F. Buschs nyinstudering 1940 införlivats med repertoaren. Inte heller Enlever ing en ur seraljen (Sthlm 1814) möttes urspr. av någon större förståelse; Titus spelades 1823 men lades snart ned. Bättre mottagande rönte Theater-direktören (1857), medan delar av Idomeneo gåvos i konsertframförande i Sthlm 1837. Instrumentalmusiken hade introducerats i Sthlm med en symf. 1789. Av bevarade fört, över vissa gymnasiebibl. vill det synas, som om några orkesterverk skulle ha tillhört även skolmusikens repertoar under 1700-t:s sista decennier. Kammarmusiken upptogs snart av Ma-zerska kvartettsällskapet och dess förelöpare. År 1801 presenterade O. Åhlström ett urval av Mozarts sånger i Skaldestycken, satte i musik; Mozarts främsta vokalverk, rekviem, uppfördes offentligt i Sthlm ffg. 1805. Mozarts yttre och personlighet. Mozarts personlighet avspeglas i stora drag i hans konstnärliga produktion. En konkret bild, hur han tedde sig i verkligheten, ge samtida skildringar, porträtt och familj ebreven. Till den yttre typen bråddes han på modern. Han var småväxt och mager. Ansiktsfärgen var blek, ögonen mattblå, näsan starkt framspringande, munpartiet med lätt uppåtdragna mungipor kunde förråda sinne för humor, huvudet täcktes av tättväxande, lätt vågigt, blont hår. Det enda, som i hans yttre omedelbart frapperade, var de små, välformade händerna. Till gemytet förenade Mozart anlag från fädernet och mödernet. Från fadern stammade hans metodiska grundlighet, pliktkänslan och en tidigt väckt självmedvetenhet om medfödda naturanlag som musiker. Från modern tycks han ha ärvt en övervägande optimistisk syn på tillvaron och ett överdådigt, spelande humör, som lätt också kunde slå över i grovkornigt raljeri; på henne bråddes han väl också i lusten att fabulera i det blå med undertoner av sensibelt svärmeri. I umgänget med människor charmerade han genom en lättantändlig entusiasm, och han var f. ö. ytterst sällskaplig och bl. a. mycket road av dans. Men han kunde också genom sin kärva uppriktighet stöta människor ifrån sig. Omdömena i breven om konstnärliga medtävlare äro ofta färgade av bitande sarkasm; få samtida kompositörer, kanske endast Haydn, gingo helt fria från hans kritik. De ständiga motgångarna i ekonomiskt hänseende berodde visserligen ofta på vidriga Wolfgang Amadeus Mozart. Silverstiftteckning av Dorothea Stock 1789. tillfälligheter men orsakades också av hans opraktiska läggning. Uppfostrad i ett religiöst hem med sträng observans av den katolska kyrkans yttre sederegler bibehöll Mozart länge sin barndomstro. Påverkad av åsiktsbildningar inom frimurarorden, av vilken Mozart var en livligt intresserad medlem, tycks han dock med tiden ha nått fram till en evighetstro, frigjord från kyrkliga dogmer. Till lynnesläggningen hörde också drag av fatalistisk åskådning om den egna bestämmelsen, och denna tro på ett obetvingligt ödesförlopp accentuerades ytterligare under motgångarna i Wien. Mozarts kompositioner och stil. Allmän översikt. Mozarts konstnärliga produktion omfattar över 600 olika verk, av vilka dock flera lämnats ofullb. och ett mindre antal av forskningen attribuerats andra tonsättare. Arbetsprestationen är gigantisk av en kompositör, som icke hann fullborda sitt trettiosjätte levnadsår. Den är även häpnadsväckande genom mångfalden i det konstnärliga uttrycket. Av hans stora samtida var Gluck så gott som uteslutande operakompositör, Haydn och Beethoven i övervägande grad instrumentalmusiker. Mozart hävdade sig med samma överlägsenhet såväl inom det instrumentala som det vokala, och det gagnar föga att söka utröna, inom vilketdera han nått högst. Själv vittnar han också i brev till fadern från 1778, att han kunde »so ziemlich alle art und styl von com- 1025 33. Musik. III 1026