MOZART K. 299 (1778); klarinettkons. A-dur K. 622 (1791); 2 fagottkons.: B-dur K. 191 (1774) och B-dur K. Anhang 230 a (osäker); hornkons, nr 1 D-dur K. 412 (1782), 2 Ess-dur K. 417 (1783), 3 Ess-dur K. 447 (1783), 4 Ess-dur K. 495 (1786) m. m. Kyrkomusik: 17 mässor, däribl. »Dominicus-Messe» C-dur K. 66 (1769), c-moll K. 139 (1771? —72), »Trinitatis-Messe» C-dur K. 167 (1773), »Credo-Messe» C-dur K. 257 (1776), Missa longa C-dur K. 262 (1776), »Krönungs-Messe» C-dur K. 317 (1779), M:s mest kända mässa, samt c-moll K. 427 (1782?—83; ofullb.), Requiem d-moll K. 626 (1791; fullb. av F. X. Süssmayer), 4 Kyrie, däribl. d-moll K. 341 (1781), 3 Regina coeli, litanior, vesper- och antifonmusik, 6 of-fertorier, motetterna Exsultate för sopran och ork. K. 165 (1773; med det berömda Alleluja) och Ave verum för kör, stråkar och orgel K. 618 (1791) m. m. Oratorier och kantater: La Betulia liberata (Metastasio) K. 118 (1771; Padua 1772), Dir, Seele des Weltalis K. 429 (1783), Davidde peni-tente (L. Da Ponte?) K. 469 (Wien 1785, musiken delvis sammanställd ur c-mollmässan K. 427), Die Maurerfreude K. 471 (1785), Kleine Freimaurerkantate (E. Schikaneder) K. 623 (1791) samt den s. k. »Kleine deutsche Kantate»: Die ihr des unermesslichen Weltalis K. 619 (1791). — Ominstr. av Händeis Acis und Ga-latea (1788), Messias (1789), Alexanderfest (1790) och Caecilientag (1790). Övriga vokalverk: Omkr. 70 arior och ensembler m. ork., däribl. sopranarian Voi avete un cor fedele K. 217 (1775), altarian Ombra felice K. 255 (1776), sopranarian Ah, lo provedi K. 272 (1777), sopranrondot Mia speranza ado-rata K. 416 (1783), basarian Männer suchen stets zu naschen K. 433 (1783?), sopranarian Vorrei spiegarvi, oh Dio! K. 418 (1783), tenorarian Misero, o sogno K. 431 (1783?), basarian Cosi dunque tradisci K. 432 (1783?), sopranarian Bella mia fiamma K. 528 (1787), terzetten för sopran, tenor och bas Grazie agl’ inganni tuoi K. 532 (1787?) samt basariorna Un bacio di mano K. 541 (1788) och Rivolgete a lui K. 583 (1789; urspr. för Cosi fan tutte); kanons, däribl. den 4-st. Nascoso è il mio sol K. 557 (1788) och den 3-st. Caro belVidol mio K. 562 (1788); »Bandlterzett» K. 441 (1783?) samt 34 solosånger, däribl. Das Veilchen K. 476 (1785), Lied der Trennung K. 519 (1787), Abendempfindung K. 523 (1787), An Chloe K. 524 (1787), Traumbild (Hölty) K. 530 (1787) och Komm, lieber Mai K. 596 (1791). Kammarmusik utan piano: 6 stråkkvintetter: B-dur K. 174 (1773), c-moll K. 406 (1787; omarb. av blåsarserenaden K. 388), C-dur K. 515 (1787), g-moll K. 516 (1787), D-dur K. 593 (1790) och Ess-dur K. 614 (1791); 23 stråkkvartetter: G-dur K. 80 (1770), D-dur K. 155 (1772), G-dur K. 156 (1772), C-dur K. 157 (1772—73), F-dur K. 158 (1772—73), B-dur K. 159 (1773), Ess-dur K. 160 (1773), F-dur K. 168 (1773), A-dur K. 169 (1773), C-dur K. 170 (1773), Ess-dur K. 171 1039 (1773), B-dur K. 172 (1773), d-moll K. 173 (1773), de 6 »Haydnkvartetterna» G-dur K. 387 (1782), d-moll (»Barnsängskvartetten») K. 421 (1783), Ess-dur K. 428 (1783), B-dur (»Jaktkvartetten») K. 458 (1784), A-dur K. 464 (1785) och C-dur (»Dissonanskvartetten») K. 465 (1785); D-dur K. 499 (1786), D-dur K. 575 (1789), B-dur K. 589 (1790) samt F-dur K. 590 (1790; de tre sistn., de s. k. »violoncellkvartetterna», tillägnade Fredrik Wilhelm II av Preussen); 5 fugor av J. S. Bach arr. för stråkkvartett K. 405 (1782), Adagio und Fuge c-moll K. 546 (1788; efter samma komp, för 2 pianon K. 426), 3 divertimenti för 2 violiner, altviolin och bas: D-dur K. 136, B-dur K. 137 och F-dur K. 138 (alla 1772); trio B-dur för 2 violiner och bas K. 266 (1777), trio Ess-dur (»Divertimento») för violin, altviolin och violoncell K. 563 (1788); 2 duos för violin och altviolin: G-dur K. 423 och B-dur K. 424 (båda 1783). — Blandade ensembler: Kvintett Ess-dur för horn, violin, 2 altvioliner och violoncell K. 407 (1782), kvintett A-dur för klarinett och stråkkvartett K. 581 (1789); 3 kvartetter för flöjt, violin, altviolin och violoncell: D-dur K. 285 (1777), A-dur K. 298 (1778) och C-dur K. Anhang 171 (1778; endast 2 satser), kvartett F-dur för oboe, violin, altviolin och violoncell K. 370 (1781); sonat B-dur för fagott och violoncell K. 292 (1775). — Blåsinstr.: Adagio F-dur för 2 klarinetter och 3 basetthorn K. 411 (1783), 5 divertimenti för 2 klarinetter och fagott K. Anhang 229 (1783), Kanonisches Adagio F-dur för 2 basetthorn och fagott K. 410 (1783), 12 duos för 2 horn K. 487 (1786). Kammarmusik med piano: Kvintett Ess-dur för piano, oboe, klarinett, fagott och horn K. 452 (1784), 2 pianokvartetter: g-moll K. 478 (1785) och Ess-dur K. 493 (1786); 8 pianotrios: B-dur K. 254 (1776), d-moll K. 442 (1783; ofullb.), G-dur K. 496 (1786), Ess-dur (»Kegelstatt») för piano, viola och klarinett K. 498 (1786), B-dur K. 502 (1786), E-dur K. 542 (1788), C-dur K. 548 (1788) och G-dur K. 564 (1788); 36 violinsonater, 2 variationsverk för violin och piano o. a. Pianokomp. m. m.: För 2 pianon: Sonat D-dur K. 448 (1781), fuga c-moll K. 426 (1783); för piano 4 händer: 6 sonater, variationer G-dur K. 501 (1786), fuga g-moll K. 401 (1782); för piano 2 händer: 19 sonater, däribl. a-moll K. 310, A-dur K. 331, F-dur K. 332, B-dur K. 333 (alla 1778), c-moll K. 457 (1784) och C-dur K. 545 (1788), 4 fantasier, däribl. d-moll K. 397 (1782) och c-moll K. 475 (1785), 15 variationsverk, pianostycken, däribl. 3 rondos: D-dur K. 485 (1785), F-dur K. 494 (1786) och a-moll K. 511 (1787), kadenser till egna kons. etc. — 17 orgelsonater, de flesta kyrkosonater m. 2 violiner och bas (1767—80); komp, för mekanisk orgel: Adagio och Allegro f-moll K. 594 (1790), fantasi f-moll K. 608 samt Andante F-dur K. 616 (båda 1791). — En kritisk samlingsutgåva av Mozarts verk publ. av Breitkopf & Härtel i 67 bd + suppl. 1876—89. 1040